Du kan väl inte flytta

Ut på landet och bli en rättshaverist!

 

 

Exakt så sa en person i myndighetsutövning till mig för ett tag sedan.-Varför inte det svarade jag.För här på vischan, i mitt underbara paradis; här, där jag hör vad jag tänker och kan fokusera utan distraktioner, är den rätta platsen att agera och hävda mina rättigheter som gång på gång tas ifrån mig.Ifrån oss som tydligen ”valt” att leva med kvarskrivning och sekretessmarkering.Vi behandlas ofta som vi är dom kriminella, inte faktiskt dom offer (hata ordet) vi är.Det minsta vi gjort är valt vår utsatta situation.

Är man en rättshaverist för att man hävdar sina rättigheter?Dom få som finns i myndighetsSverige. Nä, inte i min värld. Att vara påläst i Sveriges snåriga lagdjungel är en belastning för en del myndigheter. Anses som ett hot, man blir bedömd rent subjektivt attitydsmässigt. För att jag inte grinar och ber om förlåtelse, fläker upp knäskålarnas skinn och blottar mitt blod, som jag förvaltar noga eftersom det inte fanns så mycket kvar i blodbankerna efter Anna Lind till mig. Inte slickar deras fötter, och dessutom är en amazon förklädd till en vän varelse i miniformat, så kan dom inte hantera mig. Då blottar dom sina svagheter och ställer sigi försvarsställning som alla rädda personer gör. Rädda  personer är också dom farligaste. Tror dom!

Här på vischan, där jag äntligen är hemma, ger mig den kraft jag behöver för att vi som blivit drabbade av relationsvåld ska få åtnjuta dom lagar och regler som gäller. Som att Fk ska skita högaktligen i att kräva kvarskrivnas fysiska adress. Annars faller lagen 2009:400 första stycket. Sociala myndigheter ska tamefan inte ”beställa” riskanalyser från Polisen  för att man tvingats ansöka om försöjningsstöd, pga bl.a FKs jävla dribbel. Om snuten och Skatteverket sköter sitt, kräver jag att soc/särskilda insatser sköter sitt och inte ens ifrågasätter mitt skydd! Ja, du läser rätt. Så gör man i den här kommunen.Hur går särskilda behov ihp med riksnorm? Förhoppningsvis inte snart, eftersom jag begärt en inspektion/revision från Socialstyrelsen.
Det skapas lagar som vissa myndigheter anser sig inte behöva följa. Varför? Hur mycket stålar kostar det inte det? Som skulle kunna läggas på oss, vars liv aldrig blir detsamma. I mitt fall efter mordförsöket.

Rättshaverist. Pyttsan, möjligen rättsrådig. Maila mig om du har problem med Fkassan och bostadsbidrag eller tillägg när du är kvarskriven, så får du ett referensnummer att det räcker med en underskrift av hyresvärden och ett endaste kvitto på inbetalning av hyra, så är du fullt berättigad till bidragen.

För övrigt, är vädret idag som gjort för rättshaverister, hahahaaaaa. Eller plocka kantareller som dräller i bushen. Aj säger ryggen.;)

Ajöken för nu!

Läs även andra bloggares åsikter om rättshaverist, lagar, samhälle, skyddad identitet, moral, övergrepp, relationsvåld, konsekvenser

Reblogg / What´s new?

Läs gärna mitt inlägg om besöksförbud, skyddade personuppgifter här; notera datumet och gå vidare till dagens debatt på Aftonbladet.

Ingenting har hänt, ingenting.

Sluta debattera om problemet, se till att det blir lagstiftat. NU! Vad är problemet? Förövarnas integritet brukar det hänvisas till. Vår integritet som drabbade då? Bäst man inte skriver brottsoffer, så jag slipper svettas i koftan som många tror att man sitter med. Att behöva bryta upp från sina rötter, lämna allt basalt och försöka gå vidare. Hur gör man det ensam, utan det trygga sällskap att hålla i handen som kallades hemma. I det här sammanhanget betyder gå vidare nästan precis som man säger när någon dött. Hon har gått vidare till h…

…elvetet!

Läs även andra bloggares åsikter om besöksförbud, Thomas Bodström, Angela Beauseng, ROKS, kvarskrivning, sekretessmarkering, skyddad id, debatt, mäns våld mot kvinnor, samhälle, rättsväsende, kvinnofrid

Rädslan är naken

Nästan, känns det som.

Mött ”döden” i vitögat.En stund sedan därför har jag klappat igen käften och raderna på bloggen.
För nästan en månad sedan gick jag vid ett av besöken hos min kära paps och dotter nästan rakt in i Mördarjävelns ”famn”.Ett ofrånkomligt möte, en rädsla jag vetat att jag varit tvungen att möta. Någon gång, helst en i en annan tid. Ett annat liv. Mitt liv som det är idag. I realtid, är dåtid. Och dom gör lika ont. En smärtfylld film som börjat som en försenad premiär. Jag minns detaljer som lekt kurragömma, men solo. Lika ont gör att bära smärtorna. Ensam är inte stark.

Han satt där på balustraden till fontänen, i sina röda arbetskläder, en flyttfirma. En flyttfirma som klingar nordiskt, hela Sverige skriker efter jobb men han som bara begått ett brott; mordförsök får lönebidrag från staten. Han satt där bredvid en av dom andra pajaserna, och skrattade. Som i en tunnel såg jag allt kristallklart, jag svär att hans leende visade hans röda blodfärgade tandkött. Som ett rovdjur, som det rovdjur han är. Skrattade var det minsta jag gjorde. Som om hela världen stannade, så fortsatte jag iskallt förbi ändå på ett avstånd av 5 meter.

Jag trodde att jag kunde bemästra livet, mitt PTSD som jag inte får hjälp med. Jag ska aldrig mer tro på något, mer än mig själv. Nu är filmen som går bakom ögonlocken 24/7 alldeles för påtaglig, jag minns detaljer jag inte ens tror på i en film.  Enda skillnaden är att det här är verklighet. Reality. Here I come.Hur var det man sa, gone, went, gone? Gone baby, gone!

Skrattar högst som skrattar sist!

Läs även andra bloggares åsikter om mord.död, liv, verklighet.mördarjävel, vendettanbettan, psyke, möte, mardrömmar, ptsd, rovdjur

Mycket post nu

Skickar gurgelvatten hit och dit, väntar på en rejäl sudd, återbetalning från elleverantören för att jag pyntat för ett dygnetruntföretag, väntar på Maggis brev (tror det är ett grisigt brev 😉 fått en bekräftelse på att dom nästan gratis,specialerbjudande 200 pix kompletta, glasögonen från Lensway kommer om någon dag, nekad terapi för mitt posttrauma p.ga att jag anses för traumatiserad och inte har ett tillräckligt socialt nätverk omkring mig (hur man nu ska kunna ha det som kvarskriven), käkar Postafen för slängen av Meniéres gör sig påmind av stressen,

postar pustar ut med värme i hjärtat efter dotterns besök förra veckan. nu kan gärna post mortem få vänta! Eller vänta nu, är det efter döden jag lever?

Läs även andra bloggares åsikter om ptsd, mordförsök, trauma, post, död, liv, familj, dotter, kärlek, terapi, vendettanbettan, billiga glasögon, livsglimtar, skyddad identitet, gömd, listerine, lensway, psykologi, elleverantörer

Utnämningar/Awards

Jag är en tävlingsmänniska men skriver inte bloggar för att vinna. Betraktar inte bloggvärlden som en tävling lika lite som mordförsöket. Jag menar att jag fick, får kommentarer när jag mår pest och pina att jag ska rycka upp mig alternativt inte låta mina svarta svackor ta över för då ”låter jag Mördarjäveln vinna” ?

Nä, men desto gladare blir jag att få olika awards av goa bloggare som uppskattar mina rader, som t.ex blev jag nominerad av bloggpanelen i Stora Bloggpriset, en av dom 774 av alla registrerade bloggar på Bloggportalen. I skrivandes stund 52326! Jessica (som glömde skriva in sin url så jag hittar inte tillbaka;-) och Soulsis har länkat till mig med uppmuntrande awards; läsvärda bloggar, givit cred som är en av förutsättningarna i bloggvärlden. Glöm inte att länka ni bekväma bloggskribenter, som Alma/Alter Ego skulle ha skrikit på sin Norrköpingska!:-)  Rart och varmt känns det. Jag började blogga för att ventilera mina tankar när jag flyttade på solokvist till en helt ny ort, bröt kontakter av praktiska skäl, en del kan inte hålla näbben. Dom flesta har jag ingen gemensam nämnare med, så det blev en befrielse på sätt och vis.

Tack ni som läser, ni ger mig något som saknas i min värld. Bekräftelse, att jag kan se, höra med nya infallsvinklar, spegla mig i min begränsade värld. Men  i drömmarnas eller fantasins värld finns inga ramar, inga gränser… tack.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggosfären, bloggteknik, mördarjävel, mordförsök, reflektioner, sinnen, stora bloggpriset, awards, helene almgren, vänskap,

Inte en spänn

Hittade följande kommentarer *pekar neråt* hos Ingrid Carlqvist, en ”riktig” journalist som har startat något så viktigt som en ny inredningsporrblaska;

Villaliv, Villervallajournalistik kallar jag det för. Inte en enda krona ska landa i den människans ficka. Vad tror ni dom tar vägen? Han, Osama ni vet? Han som är det verkliga offret får väl lita på det svenska rättsväsendet eller varför inte skriva en bok? Antonsson sufflerar nog gärna det som inte hörs bakom muschen, så kan dom dela på stålarna. Fy fan!

Anonym sa…

”Osama säger att i MA:s bok att pengar inte betyder något för honom. Ändå misshandlade han Caroline när denne anmälde till försäkringskassan att hon ville få bidragsförskott. Osama nämligen vägrade att delta i det gemensamma barnets underhåll på frivillig basis.
Trots att pengar inte spelar någon roll för denna gentleman ansåg han ändå att skulden hos FK var tillräckligt skäl att misshandla det gemensamma barnets mor på en öppen gata med en knytnävslag på kinden.

Nej, det bär emot att samla pengar till en sådan här ansvarslös kräk!

Om det däremot var helt säkert att de eventuella pengarna som Osama skulle få som skadestånd från Mia och Lisa och Piratförlaget skulle oavkortade gå till välgörande ändamål (och i inte i hans egna fickor) – då skulle även jag vilja bidra till rättegångskostnaderna.

Tillägg 19/2 en kommentar från Ylva, klistrar in den nedan.

Men jag vill gärna inte ge mina pengar till en man som dels anser att svenska staten ska försörja hans barn och dels att han kan misshandla alla sina fruar, gifta sig för att få uppehållstillstånd (i Kanada) och skilja sig när det faller honom in (en gång från kusinen i Kanada och tre gånger från nutida frun)”

Peter

en medmänniska sa…

”Verkligen svårt att förstå av vilken orsak skulle man bilda en fond åt en misshandlare och bedragare.
När Osama gifte sig med sin kusin i Canada hade han på ett bedrägligt sätt tillskanat sig ganska mycket dollars för att börja ett nytt liv där. Fyra gånger gällde misshandeln han blev dömd till gällande Mia. Och tredje frun har han gift sig med flera gånger. Misshandel oxå där , men som sedan tagits tillbaka. Misshandel oxå med andra frun som berättar om sitt liv med Osama. Nej denhär mannen borde ha utvisats från Sverige då hade inte Mia behövt leva sitt liv i skräck . Jag försöker verkligen vara en medmänniska, men att hylla obotliga misshandlare tar verkligen emot”

Jag kopierar reginas kommentar innifrån Monica Antonssons blogg.

”Det är lite läskigt hur alla nu skriker om att Osama förtjänar en ursäkt och skadestånd och allt möjligt. I Sanningen om Gömda finns inga bevis för att Osama är oskyldig till den grova misshandeln och förföljelsen av Mia som beskrivs i Gömda. Det som finns är hans egen utsago, hans fru (och båda de säger emot sig själva och ljuger – först hävdar Osama att han aldrig slagit Mia, sen erkänner han endast de tre tillfällen som han är dömd för, de säger att han aldrig slagit sin nuvarande fru, men sen kommer det fram att hon anmält honom för misshandel en gång men dragit tillbaka anmälan, Michael minns att Osama försökt köra över honom och Sara i barnvagnen, men det viftas bort som att han bara ville skrämmas, men samtidigt ville Luis inte skrämmas när han körde på Osama utan det var mordförsök det)
Jag tycker att Osama framstår i Sanningen om Gömda som en opålitlig man som ljuger om det han tror att han kan komma undan med och som har misshandlat minst 3 kvinnor; Mia, Carolin och sin nuvarande fru. Vad han mer gjort än det som han själv och de andra inblandade erkänner kan man bara fantisera om.”

Läs även andra bloggares åsikter om gömdabråket, osama awad, ingrid carlqvist, monica antonsson, journalist, insamlingar, kriminellt, fonder, bedrägeri, misshandel, pengar

En sanning om lögner, en väl beprövad teknik i nedbrytningsprocesser

I Sanningen om Gömdabråket; jag använder bråket för att det är vad blaskorna döpt debaklet till, hänger Antonsson och anhang upp sig på att Osama Awad ska ha sagt till Mia att han var med i Sabra och Shatilamassakrerna. Det ska enligt uppgift inte stämma eftersom Osama är muslim och massakern var det kristna som ansvarade för. Det är alltså en lögn och dessutom rasistiskt att ens tänka så.

Då vill jag berätta om en av Mördarjävelns härskartekniker han använde under vårt sexåriga förhållande;

Han hade en speciell tatuering som han hänvisade till ett ”brödraskap” i Asien. Ett kriminellt brödraskap. Det var startskottet till fler lögner om hans kriminella bana. Han ville bara sätta skräck i mig, en väl använd härskarteknik. I början av förhållandet låg den tyste, starka mannen i min säng på nätterna och grät som ett barn för hans kriminella förflutna. Som sedan i rättegångarna minimerades till en rattfylla i väldigt unga år. Hans belastningregister var rent.
Han berättade snörvlande om bankrånet i förorten, hur den kvinnliga väktaren hade legat på backen med värdeväskan fastfjättrad med handbojor i armen och bad för sitt liv. –Jag har två barn, snälla skjut inte. Den här historien upprepades många gånger i olika versioner. Stålarna var nergrävda i södra Stockholm, men han var inte säker på om sedlarna var märkta. Så därför kunde han inte använda sig av dom. T.ex till att hjälpa till med min hyra och övriga omkostnader eftersom han till stora delar bodde hos mig.
Han talade om för mig vid en incident på lokala puben med tre andra individer när han ”medlade” mellan dom.(dom två som såg ut som riktiga gangsters)då han viskade  konspiratoriskt till mig , –vi kände igen varandra från Hall.Faktum är att han satt och skröt offentligt för oss andra om sina voltor. Hur rubbat är inte det?

Jag skulle kunna rapa hur många liknande saker som helst, men jag vill bara påpeka hur dom här männen, förövarna kan använda skrämseltaktiker som ett led i terror. Jag som inte har, hade någon som helst erfarenhet av ett kriminellt liv, mer än via jobbet i vissa sammanhag kunde inte helt avslå hans påståeenden som lögner. Men jag blev på min vakt, jag blev rädd. Lika rädd som när han berättade att jag hade ett pris på mitt huvud. 50.000 var mitt liv värt. Jag fick lära mig hur man med olika vapen gjorde mest skada. Som när han till slut körde in kniven minst fem gånger i magen och lever och tarmar trasades sönder, eftersom han gjorde som han sagt; – man ska köra in den och vrida om, då blir skadorna störst, då kan man vara säker. På döden.

Och jag kan mycket väl tänka mig att Osama också använt skrämselteknik, det brukar små, ynkliga rädda människor göra. Utöva terror kallas det. Jämför gärna min historia med Mias i detta fall, det är inget nytt jag kommer med. Det är fakta. En härskarteknik.

Andra skriver om Gömda

Läs även andra bloggares åsikter om intressant

Läs även andra bloggares åsikter om terror, härskartekniker, rättegång, mäns våld mot kvinnor, osama awad, antonsson, lögner, sanning, brottsoffer, sabra shatila, muslim, kristna, gömda, liza marklund, skandal

Smällar och klappar, Vbs Nyårskrönika

Dags att knyta ihop årets bloggår 2008; och jag vill dela med mig av lite personliga highlights!

Det är det bloggår som jag raderade min blogg på Aftonbladet, en befrielse. Ab med sina ständiga ”bloggkrig” och alla bekräftelsedårar som bara tävlar i vem kan skrika högst, en vuxenchatt som i alla fall jag vuxit ur. Men jag glömmer inte bort att det finns pärlor i sandlådan.

2008 är också bloggåret då det exploderade ut en massa bloggbebisar t.ex Bitterbloggen/Linda som gått från klarhet till klarhet, den ”kaxiga” fil magen som hade is i magen och klarade av att gifta sig, föda barn, flytta inom loppet av ett år. Puppelito och svamliga Eva gjorde likadant, fast ännu bättre bloggmässigt, dom båda träffades via bloggen och sitter nu i ett hus och med en lillChipp! Grattis återigen till er lycka.

Så har vi Nina och Bibbi. Som båda fick nya hjärtan på riktigt när deras egna inte orkade längre. Bloggens riktiga hjärtebrudar! Kära Njurpajen Livsglimtar som inte hann få sin väns njure får vänta till nästa års ihopknytning.

Englas mamma som bloggar om sorgen efter sin mördade dotter vill jag ge en extra eloge för att hon orkar gå vidare trots att folk anklagar henne på bloggen för än det ena och andra.Linneas mamma Ludmilla som bryter tabun i sin blogg om dotterns självmord, modigt självutlämnande.Tack.

Rosababe som fick kicken från sitt jobb för att hon bloggade om Knaschefen bl.a. Han visade sig vara en riktig Knaschef, märklig historia och ett nytt bloggfenomen.

FRA får dom initierade bloggarna skriva om, jag skrev en liten blogg hur det kan påverka oss med skyddad identitet. Och apropå det; så gungar det rejält i bloggen Monica Antonsson. Hon gick i Mia Ericssons fotspår, hon som figurerar i Liza Marklunds böcker Gömda och Asyl. Böckerna som Antonsson och Mias anhöriga menar är en stor fet lögn. Hur kommer det att påverka oss som verkligen behöver skyddet?

Så det sorgligaste i Bloggåret 2008, bloggerskan Helené Almgren aka Alma Mater, Alter Ego Resonerar avled i cancer efter en kort tids sjukdom. Helené som generöst delade med sig av sina kunskaper i bloggeriet,inspirerade oss bloggrookies; hon bloggade in i det sista om brister i sjukvården. Helené var den första bloggare jag vågade träffa , vi gjorde en oförglömlig Helsingforstur på midsommaren 2006. En riktig vän, precis som alla andra blivit jag träffat. Ingen nämnd, ingen glömd! Personligen kan jag tycka att Helené skulle få Hederspriset postumt för sina insatser i bloggvärlden som Aftonbladets Jan Helin och Kalle Jungqvist utser i Det Stora Bloggpriset som instiftades i år och utser nästa år i februari. När jag läste kriterierna för både bloggpanelen och dom snäva kategorierna fick jag mig ett gott och rått skratt, dom mest inflytelserika bloggarna! Jo, jag tackar jag:-) Men en del av er har jobbat hårt för att hamna högt i bloggstatistiken så för all del, väl bekomme!

Slutligen vill jag tacka alla ni goa bloggare som oförtrutet kommenterat och tröstat mig när det varit dippar, glatts med mig när det varit lycka, ni anar inte vad det betyder för mig. Och eftersom jag inte kan nämna alla här, så plockar jag en kommentar från en av det manliga könet som värmde extra. Var é grabbarna? Myllis skriver i detta inlägg;

Du blir bara tuffare med åren. Klyscha så det bara skriker om det: Det som inte dödar dig….. Vem vill höra det? När det finns: Kram på dig och du kan luta dig mot mig om det hjälper.

Så kram på dig i allt elände som lagts till det tidigare. Men minns att jag tittar in då och då för att ta del av bördan. =)

Myllis

Gott slut och ett riktigt Gott Nytt År, blog on!

Läs även andra bloggares åsikter om nyår, nyårsafton, nyårskrönika, vendettanbettan, englas mamma, gömda, asyl, mia eriksson, fra, liza marklund, hjärttransplantation, livsglimtar, stora bloggpriset, skyddad identitet, kommentarer, bloggosfär, cancer, alter ego, alma mater, aftonladet, bloggbebisar, happenings

Det som göms i snö

Detta inlägg dedicerar jag Alma/Heléne på Resonerar.se.Bloggaren som lärde mig och många andra bloggkonstens mysterier…ser du nu att jag länkat ordentligt Heléne? R.I.P
Hedra henne gärna genom en slant till Cancerfonden, märk talongen Heléne Almgren 12 januari  Fonus Öst adress här!Läs gärna mer i dotterns blogg Drakungen

Kommer  upp i tö, sjöng han Robban Broberg.

Här har det töat ordentligt verkar det som. Jag tror att det sitter rätt många kvinnor och barn med skyddade personuppgifter runt om i landet och biter på naglarna.Hela storyn oavsett vem som talar sanning eller ej ger i alla fall mig en fadd smak i munnen, i hela nervsystemet. Jag har noga fått uppge till Skatteverket orsaker till varför jag ansöker om ”skyddad identitet”, domar bifogats osv. Jag vill göra er uppmärksamma på att kvarskrivning och spärrmarkering inte på något sätt ger en ny identitet, i praktiken är det bara så att adressen är en förmedlingsadress för post, bostadsadressen ligger alltså kvar på den adress och församling man flyttar från. För flytta måste man göra i dessa sammanhang. Annars är det  ingen vits med det hela. Den eventuella förmedlingsadress som Skattekontoren skickar posten till, behöver alltså inte nödvändigtvis vara detsamma som bostadsadressen för den som skyddas. Och det är det dilemmat som jag tror att JK ska utreda.

Jag har lusläst Antonssons bok, men jag väljer att inte rescensera den.Det gör andra så bra.Eller dåligt. Jag bara noterar att ”Mia” är 47 och Levi ska vara 22 år äldre än henne, han är alltså 69 år vid här laget.En del äldre får sämre minne.Kan det vara så här? I ett av kapitlen när Antonsson möter ”Mia” i Stockholm, kommer sonen Mikael (vuxen ålder) in och möter upp på ett café.Där lägger han ömt armen om sin mamma. Dom verkar vara goda vänner då.Trots allt.Har det hänt något nytt som fått grollet att dra igång igen? För det är väl samma visa som dragits hela tiden?
”Mia” uppges ha pension i boken via Försäkringskassan. En del har skrivit att dom tror hon har en psykiatrisk diagnos. Det har nämnts borderline bl.a. Kan det vara orsaken till sjukpension? Ja, en massa frågor skriver jag, kommentera gärna. Vilka blaskor och journalister har ratat dessa uppgifter? Boken är så generös med uppgifter i övrigt så det är väl det minsta man kan begära att få veta.

Får en annan fundering som jag ofta tänkt på när jag läser om kvinnor som utsatts för mäns våld i nära relationer; hur klarar dessa kvinnor att nästan per automatik skaffa sig en ny man vid sin sida? Som ”Mia”, vid henne och Antonssons första möte på releasen av Gömda hajar till när det är en manlig fotograf.-Å, nej en man, ska hon ha utbrustit.Allvarligt, hur många män har den kvinnan inte bangat med? Själv blev jag nästan asexuell efter mordförsöket, å andra sidan älskar jag män…hur nu det går ihop? Det är inte manshat, det handlar om tillit till människor, också hänsyn till andra.Jag kan inte kräva att någon ska förstå mig, jag fattar inte riktigt själv vad som hänt. Och det senaste utspelet av ”Mannen med dom mörka ögonen” gillar jag inte alls, vem fan vill frivilligt ta på sig en offerroll? Vill han verkligen bara ha rättvisa? Jag tycker det luktar stålar överallt om den här storyn, från samtliga inblandade.Usch!

markerad text är klickbar, pling pling!

Läs även andra bloggares åsikter om gömda, mia, liza marklund, monica antonsson, vingklippt, sanning, piratförlaget, jk, skyddad identitet, roman, profit, kvinnofrid, mäns våld mot kvinnor, nära relationer, samhälle, politik, intressant,
alter ego, resonerar, alma mater, cancer, död, bloggosfären, cancerfonden

Bloggtips

Tagit en runda i bloggvärlden för att få lite nya vyer, och hittade några som jag gärna vill dela med mig av;

Catta

Som skriver om sin brors död och dennes mördare, och är modig nog att leva utan skyddad identitet. Mördaren sitter på rättspsyk och njuter av våra skattepengar. Catta fightar för sin och brorsonens rättigheter.Brottsoffers rättigheter. Om det nu finns några.

Nina

Som ska hjärttransplanteras så fort det är det möjligt. Osentimentalt skriver hon om sin väntan. Hon förmedlar ett hopp och livsglädje. Tack

Uno

Härliga Baba U/ Uno, kloka betraktelser från Västkusten och Zimbabwe och ibland ur ett kattperspektiv. Smillans värld. Enjoy!

Ann

Som kämpar för en granskning av Stulen Barndom som hystar in bidrag från våra skattpengar via bidrag från staten. En skum förening, precis som Ljuspunkten. Knyter näven med dig, för dessa oseriösa skumraskpatrask som vill tjäna stålar på andras olyckor och tragik!

Lägg gärna in någon som du rekommenderar i en kommentar!

Läs även andra bloggares åsikter om bloggosfär, läsvärda, hjärttransplantation, rättspsykiatri, brottsoffer, zimbabwe, vardagsbetraktelser,

Portad

Hajar till och stelnar mitt i en rörelse. Det tar en stund att förstå var ljudet kommer från. Ett hårt bzzzzz igen, det är porttelefonen som låter. Tassar ut i hallen, som om jag tror att mina steg ska höras genom säkerhetsdörren ett par trappor ner ut på gatan. Lyfter på luren och säger med en myndig ton;

– Hallåja!
– Hej, det är Oskar. Vilken jävla Oskar tänker jag, men han hinner fortsätta med från låsochlarmföretaget, har du några problem med porttelefonen?
– Uppenbarligen inte, svarar jag lagom syrligt,

– Dessutom får jag sällan besök tillägger jag och öppnar minsann ingen port!

Kommer ner till shrinken som jag lyckats tjata till mig en tid hos och tamejafan verkar jag  portad där. Receptionissan hittar inte mitt namn, men via en bakväg så funkar det, men inte vilken tid, att jag ska träffa dottore X Xxxxx idag 8/9 är ok, men som sagt inte vilken tid och han hade ”tids”bokade besök strax efter min ankomst. Som vanligt så ska det strula, jag blir så jävla trött. Det löste sig eftersom den patient som skulle in efter mig inte dök upp, så jag kunde framföra mina önskemål för hundrande gången, för det är väl för mycket begärt att dom ska läsa bakåt i journalen?
Jaja, han var åtminstone stockholmare och svor minst lika mycket som jag; han är ny på mottagningen och kom inte riktigt överens med datorn.

Gårdagens veder (värdiga) mödor

Uppe i ottan, okristligt tidigt för att åka till hospitalet som ska karva bort bråcket som jag ådragit mig efter knivhuggen i kistan. Hoppas nu att det blir av ganska snart, men allvarligt så förväntar jag mig ingenting. Al Qaida kanske bombar sjukhuset eller en koleraepidemi härjar i dom trakterna? Vavetja?

Flera timmar på buss med minst lika trötta medpassagerare som mig själv, kom jag fram och efter en kort promenad från busstationen var jag framme i god tid för en cigg innan jag stämplade in på kirurgmottagningen. Det första jag konstaterar är att här kan man sköta sekretessen, skyddade identiteter. Frågade inte efter namn, bara vem jag skulle träffa, i loggboken stod endast skyddad id och personnumret, haffade en syrra i korridoren och sa att jag var på plats, – ropa inte ut mitt efternamn sa jag. -Inga problem sa hon, jag har ditt relativt vanliga förnamn som jag tänkt säga! Snyggt jobbat tänker jag och minns det stora sjukhus jag vanligen besöker där dom prompt måste ropa efternamnet som är ytterst ovanligt.

Träffar en sympatisk ung läkare som förhoppningsvis också opererar, han hade gått sin specialistutbildning på KS med min underbara, kära livräddare dr Mats som handledare. Bara det! Så iväg till provtagning efter honom, som vanligt problem med mina sytrådar till ådror. Labmadamen tillkallar förstärkning; och vad skådar mitt norra öga? Hon som var bäst av alla ”stickerskor” jag träffat. Träffat på den vårdcentral jag kommer ifrån, från inavelsbyn eller det jag fortfarande ibland kallar hemma. Som en kobra in med butterflynålen, så var det klart!

En cigg till hann jag med på väg till narkosen, som var minst lika trevlig som resten av gänget. Det här sjukhuset har uppenbarligen gått många charm&effektivitetskurser. Allt detta inom loppet av en timme och två cigaretter, som dom bara en gång påpekade att det vore bra om jag minskade på! 😉

Allt går så mycket fortare och smärtfritt om man inte hänger upp sig på detaljer och prestige

Läs även andra bloggares åsikter om sjukvård, landsting, samhälle, skyddad identitet, läkare, vårdgaranti, bråckoperation

Försöker värja mig

Mot vad som sägs i Mördarjäveln Eklunds rättegång. Men det går inte att låta bli att läsa. Precis som en snorunge dras jag till elden, måste fast mamma sagt åt mig att ge fan i det. Och det är hett, sveder min hjärna som redan är överhettad av flashbacks, som brinnande lava rinner minnen av min egen Golgatavandring som psykologen Björn Lagerbäck beskriver här i mitt blod och nervsystem. Beskrivningen ”oerhört smärtsamt” är en fis i rymden. Som att brinna upp inifrån, imploderingen knackar på och vill ut genom tinningarna, genom ärren som läkts. Obönhörligt.

”Tiden läker inte alla sår. Smärthantering läker sår”
Om man får hjälp med smärthantering vill säga. Som enskilt brottsoffer, där räknas anhöriga in, är det inte en självklarhet i Sverige. Tvingas man dessutom att fly och få s.k skyddad identitet är läget ännu värre. Jag har flyttat till ett annat landsting, och räknas därför som en utomlänspatient. Och kostar det landsting där jag inte är skriven i, men bor och verkar i  alldeles för många pengar. Det skickar signaler till min reptilhjärna som redan vid mordförsöket präglats av värdelöshet, jag är så värdelös att mig kan man döda, signaler som sanktionerar känslan. Men å andra sidan sa ”min” Mördarjävel att han ville inte döda mig,  bara skada. – Ni skulle bara veta hur hon är…….
Så resonerar bara allvarligt störda individer. Som Mördarjävlar utan samveten, utan empatiska känslor. Antisociala personligheter. Förfördelade personer som anse sig ha rätten att leka Gud. Må ni brinna i mörkret, för det är där ni hör hemma. Djupt ner i ett dagbrott önskar jag att ni får famla er omkring med lika störda typer som er själva, utrustade med värjor och spjut, totalt oskyddade,

som vi brottsoffer var och är. För även om ni blir dömda, får vi leva ett liv som fördömda. I det mörker som ni skulle gå i, även om det på vår himmel skymtar ljus. Jag går vidare, men ibland med två steg framåt och tre tillbaka. Och det är min enda rättighet verkar det som. Jag snuddar vid tanken om det är någon idé alls med fängelsestraff för er mördarjävlar;

Hur kan man sona ett brott som man inte menade?

Andra bloggar om: engla, pernilla, rättegång, eklund, psykologi, ptsd, flashbacks, mördare, rättsväsende, golgata, skyddad identitet, kvarskrivning, brottsoffer

Vem vet inte om….

Trallar på Lisa Ekdahls slagdänga under tiden jag skriver.

Vem vet var jag är nästa vecka?
Inte jag själv ens, beställde pass istället för legget som jag sumpat för några månader sedan i 08området. Att som kvarskriven skaffa nytt utan att ha någon som kan vidimera är lite krångligt. Men det löste sig med den bästa snuten i sta´n. Hon som vakade över mig när jag hade besöksförbud.Hon själv jobbar i en annan del av Sverige just nu, men hennes kollega på (håll i hatten nu) ja hon bytte tjänst från personskydd till ), Underättelsetjänsten, fixade biffen. Han var ingen biff, mer en tanig fiskpinne. En mycket trevlig kabbeljo. Undrar om jag egentligen ska ha ett pass? Har väl inte gått nå´n näbb förbi att författaren av denna blogg är aningens impulsiv? Jag föredrar spontan, tack.

Författare skriver jag inte för märkvärdiga mig, utan för att förra veckan läste jag i AB, sista sidan 5 tycker till. Linda Rosing hade fått luft igen och kallade sig inte för idiot, som jag tycker, utan Bloggare…..say no more. Vill inte spela i hennes division.

Idag är en bättre dag fast det är natt nu, än igår. Strosade på Ikeas rea och lyckades bara bränna ett par hundringar, balkongen har blivit sittnings och vistelsebar (utan bar), kastat massa skit som där, dock inte så´n skit som min gode väninna skriver om här. Hon ska förövrigt få sitta där. På balkongen alltså. Kanske med Rosababe? Ska jag bjuda på citronmarängpaj kanske?

Fast allra helst skulle jag vilja att min platoniska kärlek, grekdoktorn och jag ligger på balkongen och tittar upp genom körsbärsträdets grenar där ljuset silas, så hela världen blir milt grön. Vi ska inte prata, bara titta. Fast jag ska smygtitta på hans ädla profil, kanske få ett ögonkast av dom där medelhavsfärgade ögonen, blicken som ger mig hopp, för att jag ser att han lyssnar. Hör mitt plågade inre brus, blir inte rädd och flyr. Möter min sårade, sargade, sorgsna blick utan att vika eller komma med floskler eller humma.

Började jag inte bloggen med att fly………?

Läs även andra bloggares åsikter om pass, fly, greker, bloggvänner, hem, mat, efterätter, psykiatriker, linda rosing, idioter, kloka människor

På förekommen anledning

Vill jag förklara det ringa narkotikabrottet jag skrev om här;

Jag är inte en knarkare, fyllo passar bättre. Men jag blev alltså gripen för att mina ögon var röda, glansiga och hade stora pupiller. Jag är tvärallergisk, ett tag så hade jag t.om sårskorpor under under ögonen, sår i näsan, överläppen såg ut som en misslyckad botoxshot, rösten försvann av astmahostattackerna. Och i Sverige är det ett brott att ha narkotika i kroppen, ja checkat med snuten! Jag skrev på en s.k förenklad delgivning som innebär att polis/åklagare med några dagars mellanrum skickar anmälan/åtal vilket inte skett, för givetvis hittade dom ingenting i urinprovet. Så var det med det, ska föreslå att dom utbildar sina pajaser lite bättre. Sen ska jag begära ersättning för armen dom vridit ur led, bildbevis finns. Jag kan inte sträcka ut armen rakt, värker. Ena skalmen på mina älskade Pradabågar fick bytas ut, man undrar varför dom använder detta övervåld på en mycket liten tant, som bara var på väg hem från krogen? Undersökningsledaren hade vid förhöret slagit på mig i krimregistret och hittade ingenting, eftersom jag inte är kriminell. Att jag sedan har skyddad id borde väl också vara en hint. Att jag ska skyddas!

Är det den här kåren som jag ska tvingas ha tillit till när jag behöver om MJ står utanför dörren? Skulle inte tro det, leja nå´n jugge verkar mer betryggande……

Läs även andra bloggares åsikter om polisvåld, övervåld, narkotikabrott, alkohol, samhälle, tillit, lagens väktare

Flykort och längtan

Vaknar till alldeles för tidigt, har egentligen inget speciellt på agendan idag. Senaste tiden har varit fullspikad av möten som inte leder någonvart, eller andra måste do-things. Trista sådana. Ringa folk som inte hör vad man säger, folk som inte är på plats, inte intresserade, skyller ifrån sig osv. Snacka om att man kan kalla sig själv just; självupptagen. Eftersom som dom som egentligen är ansvariga för min psysiska och fysiska hälsa inte sköter sitt jobb, får jag agera handläggare för min egen rehabilitering. Som inte verkar leda någonvart den heller…..träffade på en initierad inom vården som var benägen att hålla med mig i mitt resonemang att vi med kvarskrivning, inte får den hjälp vi behöver för att vi kostar i det landsting vi bor och verkar i, många slantar extra. Dom får betala en del av kalaset för utomlänspatienter som vi kallas.

Vaknar till ett ljus jag inte vill känna igen, det snöar! Lätta snöflingor täcker marken under körsbärsträdet utanför fönstret, som jag väntar ska blomma i vår. När Barbis och Rosa och undertecknad ska sitta på balkongen och spekulera i doften av trädets blommor, snillen brukar göra så. Längtar…

Längtan får jag också när vykort från Sydafrika trillar ner i brevlådan, härifrån snön som smält bort imorgon med all säkerhet, från mig själv, från en besvärlig plats med ännu besvärligare folk, för jag är tamejfan inte besvärlig. Mellan varven alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om längtan, kvarskrivning, landsting, sjukvård, rehabilitering, vänner, psyke, snö, barbakvinna, rosa tankar, vendettanbettan

Gått och Blandat

 Stött på patrull, mycket att reda ut efter andras jävla vurpor. Är det konstigt att man inte litar på någon snart? Till priset av sig själv, ska man ordna med nytt boende, igen! För dom som skulle hjälpt inte kunde klappa igen sina glappande trutar. Jag är så jävla förbannad och ledsen, och så innerligt trött. Trött intill döden, men jag har inte tid att möta liemannen nu. Han får passera snabbt som fan och ge mig en raincheck.

Själv far jag en stund till minnenas kvarter, packar sedan om väskan och åker vidare ett par veckor till tystnad och total anonymitet långt in i dom mörka skogarna.

Tänk ,att närma dig, så lever folk i det här landet också på flykt. Under samma omständigheter som i krigsdrabbade länder. Förföljda och hotade, men inte av regimer, utan av dom som borde stå dom närmast. Sin egen familj, sina barns fäder, den man trodde älskade sig. Här kan du höra barn berätta hur deras vardag ser ut med sin mamma med skyddad identitet. (klickbar länk)

Vi / Jag kanske är din granne, vi som utkämpar vårt eget krig i vårt eget land, vi med mindre rättigheter än mördare och bödlar, vi brottsoffer. Som bara har ett värde för oss själva.

Jag önskar att en vacker dag, har jag gått färdigt, kan sätta mig ner i lugn och ro för att vila mina trötta ben och utmattade hjärna.

Andra bloggar om: samhälle, flykting, döden, psyke, samhälle, svek, brottsoffer, kvinnofrid

Bara en blogg, bara en dag

Sovit som fan sista dagarna. Mentalt och fysiskt slut av den otäcka yrselattacken och MJs rännande runt landet och ”jubileét” av mordförsöket tog musten ur mig. En del tror att jag vältrar mig i sjävömkan, se förra inläggets kommentarer. Om så vore, så är den personen den sista som skulle kunna ge ett stödjande ord, känna någon någon form av empati eller sympati, trots att människan själv är döv på ena örat och Menieres ger en gradvis hörselnedsättning. Vart tog ödmjukheten vägen, som predikas i tid och otid? Respekten för andra? Säger bara; Håll dig härifrån! Tur att bloggen har givit mig andra varma, kloka bekantskaper.

Läser att Leif G W Persson är övertygad att mamman till lilla Madeleine Mc Cann är skyldig till att ha drogat ner henne, och det gick snett. Det är jag tyvärr också. Som liten tjej fick jag ofta följa med min mamma till Grekland. Vi åkte alltid till samma ställe, då helt oexploaterat, ett paradis. Vi umgicks mycket med familjen som hade ortens pensionat och ”krog”. Dottern Tassoula blev min vän, vi var som ler och långhalm. Följde med henne till skolan, vi gick mil längs strandkanten och hittade vackra snäckor. På kvällarna ville mamma ut och tjoa. Jag behövde sova, när man är i sex-sju-åtta års åldern är det inga konstigheter. Jag ville sova tryggt bredvid mamma. Då ”kompromissade” mamma. Gav mig några små glas likör, Parfait DÁmour eller banan, sött som godis, förödande för en liten tjej. Det händer i dom bästa familjer, det mest skrämmande i Madeleines fall är att föräldrarna är läkare. Dom borde väl veta hur det ska doseras? Ruggig tanke att hon/dom (?) överdoserat, då faller det under mord. Uppsåt finns, planering krävs. Jag undrar varför dom inte bad om hjälp, om nu barnen var så jobbiga, som mamman ska ha skrivit i dagboken. Jag bad om hjälp med min dotter, djävulens val. Men jag bröt mönstret med det sociala arvet. För hennes bästa var det enda alternativet, livet med MJ var kaotiskt. Våld, sprit, destruktivt. Det är ett alternativ som alla vunnit på. Vi har en innerlig kontakt, hon är förskonad från att ha sett sin mamma förnedra sig själv. Vi umgås mer efter mordförsöket och flytten, eftersom inget ont som inte har något gott med sig. Mina spritvanor har ändrats till det bättre, även om jag trillar ibland.
En annan sak med att inte booza så mycket är att man kan lägga pengarna på annat. Men nu är det tajt,

Betalar av skulderna som Skatteverkets taffliga postgång orsakat mig, påminnelsevgifter, inkassokrav osv. Det jävliga är att vi som lever med kvarskrivning inte kan bevisa någonting, ingen svarar på våra frågor eftersom vi är skyddade. Paradox. Och alla ”olyckor” kommer inte ensamma. Glasögonen pajade som ni vet, nu håller tangentbord och mus på att säga upp sig. Hoppas skiten håller till måndag, då jag får in en slant på kontot. Funderar på ett erbjudande OnOff har, MS 6000 WL Laser Desktop för 498 pix. Lasermus och tunt tangentbord. Någon som har andra förslag som är i den prisklassen? Trådlöst.

Andra bloggar om: madeleine mccann, samhälle, alkohol, droger, media, leif gw persson, försvinnande, barndom, sociala arvet, datorutrustning, skatteverket, ekonomi

Ikväll Sefastsson vs Aschberg

Upptäckte av ”misstag” att jag har tillgång till tv8. Du kanske också har kanalen utan att veta om det. Comhem har den i basutbudet på sin infosida. Så med stort intresse ska jag kika kl 21.15 på Insider om Sefastssons eskapader. Storyn är så fantastisk att den måste vara sann;

Eller?

Ligger någon annan reporter bakom och samlar stuff till en roman?

Livet är en jävla roman, en taskig deckare. Själv har jag fått sitta inne hela dagen på polisens inrådan eftersom MJ ska på ”kurs”(läs friskvård) och passerar min by. Fan vad mitt liv är inskränkt på grund av en enda persons gärningar. En satans mördarjävel!

Andra bloggar om: sefastsson, insider, samhälle, media, journalister, skyddad id, korrumption, deckare

Falanger falska som vatten

Jag har i ett par inlägg skrivit om en sekt. Hus och På ett hus b.la. En del fiction, en del verklighet. En del kanske tror att det är en attack på AA, anonyma alkoholisters sätt att arbeta, men inget kunde vara mer fel. AA är fantastiskt, hur många människor har inte blivit hjälpta ur sitt missbruk av dom? Många! Däremot har jag på nära håll fått uppleva hur en del medlemmar missbrukar förtroendet i deras onlinemöten. Ja, AA är moderna, dom har för dom som av olika anledningar inte kan närvara personligen på möten; möten på nätet.
Problemet här ser jag är att en del utnyttjar systemet. Jag vet att en del döljer sitt missbruk bakom skärmen. Där ser man inte, känner inte lukten av sprit eller bakfylla. Det är också en mötesplats för dom som inte ”bara” har en missbruksbild, utan för dom som har en sjukdomsbild. Psykisk sådan. Och den kan ingen ideell förening bota. Inte en förening som lovordar ärlighet och respekt. För dessa sjuka människor behöver proffshjälp.

Jag har blivit utsatt för en ”komplott”. Man har suttit och skrivit om mig på mailinglistor som en dålig morsa, en suput utom all hjälp, som en som borde skylla sig själv för att ha blivit utsatt för ett mordförsök, som en lögnare. Diverse skitsnack har cirkulerat och jag får på min bloggmail fruktansvärda mail och i bloggarna jag skriver får jag kommentarer om hur sjuk jag är. Borde spärras in osv.Av för mig helt okända personer. Som vet bättre än jag själv vad som hänt och vad för hjälp jag skulle behöva. En del skriver att det var synd att jag inte ”kolade” vid mordförsöket, en del tycker att jag ska elimineras eller skjutas. Eller gå på AAmöte. Hur i helvete dom tror att jag skulle göra det efter såna attacker. Hur skulle jag kunna finna förtroende för AA efter detta?

Jag är helt medveten om att det här är inget som AA ställer sig bakom. AA står för något helt annat. För tillfrisknande, för att leva ett liv. En önskan om allas välmående. Men dessa människor lever ett liv genom andra, för att dölja den trista verkligheten. Men det finns alltid falanger som bryter sig ur den ursprungliga gruppen. Som Al Qaida, som terrorister som tolkar budskap på sitt alldeles egna sätt, och i sina önskningar om att bli i detta fall nyktra, projicerar sina egna problem på andra. Som bara önskar att få vara ifred. Och läka sina sår, på sitt eget sätt. Alla sätt är bra utom dom dåliga. Och det här sättet är ett oerhört dåligt sätt. Jag är redan rädd.

Men inte för er!

En av er hade stake nog att be om ursäkt, men det förlåter inte ert beteende. Ni skitar ner AAs rykte.

 

 

 

Andra bloggar om: aa, online, sekter, falanger, stalkers, psykologi, missbruk, samhälle, alkoholister, sprit, sjuka hjärnor, hot