På ett hus

Någonstans i Sverige klänger dom som apor. Ställningsbyggarna från främre Orienten. Utan säkerhetslinor och med kepsar och solglasögon bjuder på dom cirkus. Jag har perfekt skottläge. Lite snett vinklat upp och tålamod. Poff. Precis i det ögonblick som dom fäster en nit, så ingen fattar vad som händer när den första blatten faller. Då tar jag den andre. Nu pratar vi cirkus.På hög nivå. Precis som dom pajaser i andra hus, i den där sekten som har möten online. För att att dom inte är ärliga nog att ses öga mot öga, tvingas dom sitta där i sin ebarmliga ensamhet, sin bedrövelse. Förödelse i hemmet. Förödelse i familjen. I sin patetiska värld där dom är sina egna husgudar.

Och spelar för döva öron och en ansiktslös publik. En publik som redan lämnat teatern. Fiaskot är totalt. För dom spelar bara ett spel, önskningarna har tagit slut. Om dom ens fanns från början, för det kräver ärlighet. Dom kan bara spela varandra spratt i sin önskan att få döva sina dåliga samveten med ett glas absinth.

I dom husen där dom pajaserna agerar, råder bara tragik och tomhet som ekar i deras öron. För alla andra har slutat lyssna.

Tystnad råder, tyst det är i huset. Tipp tapp

Andra bloggar om: berättelse, sekter, hus, cirkus, pajas, missbruk, alkoholister, online