Det gör ont när fåglar kvittrar

Jag tror det började tidigt i veckan. Varje morgon och strax innan det befriande mörkret kommer, i senvinterns skymning.

Ett ljud som jag inte kunde riktigt kunde identifiera till att börja med, trots att det faktiskt bekanta ljudet som skapade en längtan till något som kändes ukjbra.Tryggt.Något jag i min kvicksandsartade massa som heter amygdala sände signaler till frontalloberna att det här älskar jag.Skapade en komplex känsla av både glädje och lycka men samtidigt;
signaler om att jag inte längre kan uppskatta fåglarnas kvittrande som ett budskap om att ljusare tider kommer. Att solen kommer värma alla sinnen, en årstid som människor blommar upp och känner en lindring i kylan. Och att fåglarnas kvittrande är en del stor del av förväntan och hopp. Befrielse. Inte hos mig, när jag till slut hörde,

budskapet, blev det ännu en påminnelse att jag inte kommit någonstans.

Det gör ont när knoppen brustit och fåglarna kvittrar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

5 responses to “Det gör ont när fåglar kvittrar

  • Soulsister

    Tittar in och läser, begrundar och funderar. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Så jag lämnar endast en styrkekram efter mig och tassar tyst ut igen

  • Filippa

    Det gör ont när knoppar brister, vännen. Jag tycker verkligen inte om varken nyår (du ska alltid lova för mycket och bryta det dan efter) eller tiden nu, innan det är riktig vår, innan det börjar spira ordentligt, när allt är skitigt, kladdigt och otrevligt. Men du har väl kommit nånstans ? Det går lite långsammare, men det gör det ibland. Skickar stora kramar.

  • Vb

    @Soulsis och @Filippa tack, verkligen tack för värmen av era tankar.Är det inte lite skumt att man måste vistas på Internet för att få om en virtuella kramar.Tänk om den riktiga världen funkade så.Love you babes.

  • Amlor

    *håller om dig*
    Många pussar och kramar, vännen. / Amlor

  • Josephine

    Känner igen det där… hur jag inte ”orkade” ha roligt, hur jag inte ”orkade” att leva, bara ville sova/drömma hela tiden. Att fågelsången gör ont är ett bra tecken – visar att du lever, att du måste ut. När jag var som mest nere i min depression fick jag cipramil utskrivet. Jag tog det i tre månader. Redan efter två veckor märkte jag de första resultaten – jag gav mig ut bland folk igen. Och när jag väl tagit mig ut utanför tröskeln kom det ena efter det andra tillbaka igen. Som sagt – tre månader, mer behövdes inte. Ta vara på dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: