Mellan två flyttar (Från Bagbabe till Bushbabe)

Som vi i ziggebranschen säger, befinner jag mig just nu. Och blir en Bagbabe, no, no jag är ingen lady precis. så jag tycker uttrycket passar mig väl. Och precis lika tolkningfritt. Men inte i kommentarerna tack, lär väl få scheisse för inledningen som vanligt när jag skriver så rasistiskt som bara en grekofil med judiskt&tattarursprung kan göra. Eller?

I alla fall har jag spridit mina gracer, och saker runt omkring byn, jag snart lämnar för ett mer jordnära ställe. Inte six feet under, utan på vischan ska jag flytta. Till en underbar liten stuga, där man kan höra vad man tänker, slippa bruset i sta´n, slippa alla som står i vägen. Och ändå kunna ta sig till civilisationen när man saknar alla faciliteter som, som….ehhh kommer inte riktigt på nu. Återkommer om det. Rusar runt med mina påsar och dramaten,

Där ute i bushen ska jag mellanlanda och ta ett beslut vart nästa hållplats blir, slutstationen. Kanske jag t.om lyckas plita ner en bok eller två, vem vet. Kissebus som blev en gremlin, ska få följa med. Men inte sitta på altanen som går runt hela stugan, utan i ska få vila i skogsbrynet, tyvärr six feet under. Livet har varit tyngd av vemod och förluster sista året, så jag behöver dra mig undan och slicka mina sår, och vårda mina minnen. Dom goda, för dom är fler. Och jag ska vårda mina nära och kära, läs dotter och mina blommor. Kanske till och med mig själv. Ja, det är det jag ska göra!

Gör det ni också,

varma soliga hälsningar

Vb

Läs även andra bloggares åsikter om lantliv, flytt, baglady, mindfulness, naturligt, förluster

Tipp tapp

Små yttepyttesteg i taget. Jag vill att tomtarna på loftet ska hitta någons annan hjärna att parasitera på nästa år. Julen är väl snart slut, eller hur? Och då har jag bestämt mig att börja blogga igen. Kanske till vissas förtret, men förhoppningsvis glädje. Om allt flyter på som det ska blir det en långresa i början av 2011.

Följ me vetja!

Nu in i köket och fortsätta med matsäcken, tjälknölen är i ugnen, rotfruktsgratängen är förberedd, Waldorfsalladen är klar och köttabullarna som är överreklamerade ska rullas till veggievänninans unge.

Läs även andra bloggares åsikter om vendettanbettan, nystart, bloggstart, nyår, jul, tomtar, psyke, revansch

Ett fantastiskt möte

Just i dag när jag verkligen kände mig låg och gick slokörad ner till samhället för att uträtta en del ärenden mötte jag solen i form av en varm människa.

Ryggen började spöka så jag spejade efter en sittplats, närmsta ställe var en busskur där det satt en kvinna med resväskor och ett par megasolbrillor.
– Hej, sa hon. Hej, svarade jag. Vad trevligt att någon hejar och pratar med en i den här byn. Hon var en mörk skönhet som bröt på spanska, så jag la till;
Det ska vara en invandrare till det! För här vågar inte ens grannarna säga hej, ännu mindre prata med varandra och för Guds skull vad du än gör le inte mot någon.

Hon skrattade och jag stämde in, sen var vi igång och bubblade som vi känt varandra hur länge som helst. Hon kom precis från Dominikanska Republiken, så lite Haitikatastrofen hann vi med också. Fråga mig inte hur hon hamnat här på väg hem till Småland, bussen kom som hon skulle med. Vi fann verkligen varandra så vi kramades och hon lämnade sitt visitkort och vill att jag hör av mig.

Och lita på att jag gör det, she made my day! Med lättare steg och huvudet högt vinkade jag av henne. Tack Maire vi hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om möten, invandrare, samhälle, haiti, dominikanska republiken, vänner, dialog

Maggis igen

Magganbabe har varit upp och gått; donatorn som ligger i andra ändan av korridoren har blivit ”inskjutsad” till Maggan.

Maggan har en ganska lång återhämtskap, men imorgon får hon i sin bärbara, gå in och gratta vetja http://livsglimtar.wordpresss.com, eller kolla i högerlisten efter henne!

Puss Maggan oxh Rositan för att ni finns

Läs även andra bloggares åsikter om transplantatation, njure, givare.donator, ta ställning i orgadonationregitret innan ni dör

Kronångest

Har haft alldeles för mycket stök i skallen efter mötet med MJ.Inte Michael Jackson utan Mördarjäveln.Flashbacks som förlamat alla mina uttrycksmedel, sociala sqills.Stängt av telefoner och mail.Inte ens läst bloggar, knappt blaskorna.Haft kronångest helt enkelt.
Nu börjar den äntligen släppa, likaså den förjävlades förkylningen som känns mer som den började i november och bara haft några korta pauser.När stressnivån ligger såhär skyhögt reagerar immunförsvaret, blir svagare helt enkelt.En av alla satans konsekvenser från mordförsöket och ptsd.Jag har inte velat prata med någon för känslan av att ständigt gnälla är inte kul.Vare sig för den som lyssnar eller mig själv.Fast lite borde jag ha lassat av någonstans, för så fort jag yppade lite lite till en vän så kände jag hur det lossnade en bit av barriären jag satt upp.Att en promille av mina tankar fick ljud, hördes, släpptes från sitt fängelse i hjärnan och släppte in en strimma ljus och space i sinnet igen.Så ikväll har jag haft lite fredagsmys med mig själv.Mördegsknyten med fetaost och tomatsallad med rödlök, åt på balkongen som torkat upp efter skyfallen, duvor kuttrar, koltrastarna äter dom sista körsbären från trädet en armlängd från balkongen, en moppe åker förbi.Det skulle kunna vara i Grekland.Stänger jag ögonen så är jag där i tanken.Angenämare minnen än dom andra som jag kämpar med att hålla ifrån mig.Jag är på god väg nu, igen.Att tillåta sig dala en stund, för längst där bakom i hjärnans förnuftscentrum veta att jag kommer igen.Förnuft och känsla hand i hand.Ibland tappar dom taget, acceptera så hittar händerna tillbaka.Till livet.Där dom märkligaste ting händer…

Läs även andra bloggares åsikter om ptsd, ångest, acceptans, grekland, flashbacks,

Att göra en Valentinare

Alla hjärtansdag imorgon! En del fnyser åt det dumma amerikanska kommersiella påfundet men, det blir väl vad man gör dagen till? Visst fasicken behöver vi uppmärksamma någon med en ros eller hälsning! Visst fasicken är det hur najs som helst med en liten vänlig gest? Tror att vi svenskar behöver en speciell dag, vi är dåliga på det här med spontana omtankar.

Filippa kan det här, en handlingskraftig medkännande bloggerska. Bloggvän. Fick ett mysko sms häromdagen.
Du har blivit rosad;
Gå till närmaste Blommogrambutik och hämta din ros, uppge kod xxxx, och en länk till ett bifogat meddelande. Från Filippa!

Hur glad och varm blir man inte av en sådan gest? Så imorgon, på Alla Hjärtans Dag ska jag göra en Valentinare. Jag ska hämta ut min ros då! Tack så mycket.

Min andra Valentinare blir som sedvanligt upplysa blogggvärlden om att februari är alla Hjärtebarns månad. Via HjärtLungfonden och Hjärtebarnsföreningen ska vi i år samla in till fyra  nya forskartjänster. Om du tycker att en ros är löjligt; sätt in den slanten på någon av dom två fonderna jag länkar till .  Huxflux blev det inte så löjligt, eller hur?

Gör en Valentinare! Gör någon glad. Idag. Imorgon! NU!

*ger alla bloggare en Valentinekram*

Buda på Mikaelas tröjor till förmån för Hjärtebarnsfonden

Malin Wollin tänker högt och bra

Buda på ekologiska barnkläder hos Abbes pappa till förmån för hjärtebarnen

Läs även andra bloggares åsikter om hjärta, hjärtebarnsfonden, hjärt lungfonden, valentin, alla hjärtans dag, glädje, forskning, barnkardiologi, donera, ros, blommogram, bloggvänner

Varmt och kallt fotbad

Känns som jag sitter med fossingarna i en varsin balja, den ena är ljum och lindrar, den andra baljan är iskall. Lika kall som en permafrost. Det är så förbannat lätt att fastna i den kyliga hinken. Den lindrande kallnar för fort, och jag vet inte om jag ska orka byta vatten.

Jag är så hjärtinnerligt less på att sitta här och vara värdelös. Det går inte ens inflation i värderingarna. Dom är konstanta, precis som lasterna.
Dom väger tungt just nu.

Jag vill se ljuset igen, kan någon maila mig det, så vore jag tacksam. Skicka gärna med en balja vitt. Skum.

Eller bara kanske ett fotbad skulle sitta fint.

Läs även andra bloggares åsikter om självmord, liv, död, överleva, ptsd, ångest, intressant

Bitterljuv

Är känslan jag sitter här med denna annandagjul.Året är 2008 och kanske, möjligen, jag dristar mig att säga förmodligen är det den sista julen jag firar.

..med min kära gamla, trötta pappa. Han fyller snart 85 år, hedersvärda år! Han är en skugga av sitt forna jag. Den atletiska pappan med det stora tålamodet. Pappan som jobbade nästan dygnet runt på reklambyrån för att  försörja mamman och dom fyra ”ohängda” ungarna. Pappan som ändå lyckades vara så närvarande, i alla fall för mig. Sladdungen som kom sist, den enda lillasystern till dom tre äldre brorsorna. Dom fyra ungarna som var som natt och dag, så olika till både utseende och personligheter.
Den äldsta blond, nästan på gränsen till rödhårig och ett svalt, distanserat sätt till sin omgivning. Oerhört kunnig och påläst, men så in i helvete tråkig och högtravande. Han slogs nästan jämt med nästa broder. Som jag har beskrivit så många gånger, en del av er har läst hans störda kommentarer här på bloggen, den mörkhåriga lilla pojken som den alkoholiserade mamman utvecklade ett knepigt förhållande till. Daltade honom till en narcissistisk personlighet som avled förra året av sin egen alkoholism. Han som tog ut sina aggressioner till sin äldre brorsa på mig. Efter honom kom fullträffen! En grabb som var längre än alla andra i familjen, och med det vackra mörklockiga håret, sin milda framtoning och sunda värderingar och leverne faktiskt ”stack” ut i den vilda, annorlunda familjen.

Ja, så kom jag då. Sent omsider, sist som sagt var som enda flicka i den vilda familjen, vi fick det som kallades fri uppväxt. Vet inte om det spelade någon roll i våra personliga utvecklingar. Pappa blev överlycklig att äntligen få en liten dotter. Pappa som själv blev adopterad som barn av barnhemsföreståndarna, det som blev min farmor och farfar. Hans biologiska mamma har på ett märkligt sätt varit närvarande men frånvarande. Hennes familj var goda vänner med farfars släkt, så jag har åtminstone träffat alla i den klanen utom just min biologiska farmor. Henne placerade den nedre Östermalmsfamiljen på ett kloster när det uppdagades att ”mänskan” blivit gravid utom något som helst äktenskap. Hon var en skam. Det sägs att vi är lika till temperament och utseende; hon det levde det ljuva livet i teaterkretsar, hon sägs ha varit en livsbejakande kvinna och det sågs inte med blida ögon på den tiden. Hon var vild och vacker. När hennes syster dog var jag i vuxen ålder. Jag minns att pappa fick då ett tjockt kuvert som var brev från hans riktiga mamma.Hon skrev hjärtskärande brev till familjen om att få komma hem. Bara jag har fått läsa dom av oss syskon. Det sägs att en skådis är fader till paps. Sett honom i några filmer från 40-talet. Likheten är slående.

Vad långt det här blev då. Men det är minnen som dyker upp efter paps julbesök. Vi pratade om döden. Hans död. Julaftonskvällen när han ätit sig proppmätt och var så tacksam att ha fått äta hemlagat, så satt han i soffan och lurade till allt som mest. När jag försiktigt väckte honom ganska sent för att be honom att gå och lägga sig i sängen så säger han; -jag känner mig så konstig, så trött. Kanske det känns så här när man ska dö. Jag tar ett djupt andetag och svarar honom med att fråga -känns der verkligen så? Ja, svarar han. Och det känns inte skrämmande, inte upprörande. Vi är väldigt öppna mot varandra och osentimentala. Livet tillhör döden, om än bara lite senare, så resonerar vi. Det oundvikliga får man inte skygga för, och jag tror att det var därför paps kom till mig denna jul, hans första besök hos mig sedan jag fly (k) ttade från hemtrakterna.

Vi har haft en fantastisk julhelg ihop. Jag är så tacksam att ha en pappa som min, som stått vid min sida när det blåser kallt, som aldrig tappat tron på mig, som lärt mig så mycket, som älskat mig förutsättningslöst. Den här julen ska jag spara i mitt hjärta, jag ska minnas den alltid, minnen som jag ska plocka fram när det väl är dags. Det  var inte dags nu, inte denna jul.Men vi är väl medvetna om att döden närmar sig för honom, och vi har tagit avsked, på ett sunt sätt och jag inbillar mig att smärtan kommer bli mer hanterbart den dagen, den sorgen.

Tack kära pappa för besöket

Läs även andra bloggares åsikter om intressant, döden, livet, julen, gemenskap, föräldrar, barn, släkthistoria, dysfunktionell familj, bröder, adoption, lillasyster

Öppna respektive klappa igen

Näbben har det handlat om idag.

Ett mycket givande möte på förmiddagen. Förmodligen kommer fortsättningen att rädda mitt eller i värsta fall någons ”annans” liv. För att jag öppnade truten, tog bladet från munnen och mottagaren hörde jag vad sa och insåg behovet på ett helt underbart sätt. Lyhörd. Wowkänsla!

På kvällen ringde en blaska som jag fått i gåvoprenumeration och undrade om jag ville fortsätta få den i brevlådan. Ogratis som man säger norröver. Väntade mig att människan skulle tjafsa, så jag sa direkt nej. – det enda den duger till är att lägga under kattlådan!

Och hon, människan gav sig på en gång. Hon nästan la på luren i örat på mig. Om det var beskrivningen av blaskans användningsområde eller min ljuva sardoniska stämma förtäljer icke historien.

Godafton gott folk och världens tack för ert stöd när det blåser nordanvindar.

Läs även andra bloggares åsikter om psyke, tiga, tala, kvinnofrid, morgontidningar, media, reklam, bloggosfär

Sådärja

Diskat undan efter lunchen med Barbis igår. Hon hade ett ärende till byn, så vi slog en massa flugor i en  smäll.

Käkade god lunch (sa hon)
Fick tillbaka min cykel som vi bytte häromåret, hennes dotter fick min flickcykel (måste nå ner till pedalerna), jag fick mobiltelefon.
Mobiltelefon pajade, cykeln växte hennes dotter ur. Switch. 🙂
Följde med på hennes ärende
Ärendet var inte klart, en annan inblandad som inte fick arslet ur vagnen
Shoppade lite, kikade in i en underbar butik med aromatiska, eteriska godsaker!
Fikade på torget, en ljuvlig café lattemousse för blogginnehavaren, Barbis en halv citronpaj som hon inte rekommenderar
Tillbaka till ärendet, som till slut löste sig
Gick hem, för att få igång magen efter godsakerna, dottoren sa att det är stort inklämt bråck som måste opereras,  annars risk för tarmvred.
Vände strax tillbaka, eftersom en barnfamilj som lagt en hyrfilm på biltaket, glömde den och efter att dom kört över den och jag gick fram och plockade upp den, och såg att videobutiken låg alldeles nära, gick jag dit med den. Fan, världens scout
Fortsatte hemåt,
Glömde mjölken
Gick till macken, köpte mjölk

Men sablars vilket trist inlägg!

Jag vill ju bara säga att jag är så glad över bloggen. Har fått vänner jag antagligen inte skulle träffat annars, alla på olika nivåer.

Barbakvinna som är en nära vän, Rosa likaså, Tonårsmorsa räknar jag in där också, fast vi har mest telefonkontakt. Som härliga Livsglimtar, våra knasiga och långa samtal är så berikande. Jag har inte träffat många bloggare, men samtliga ingen nämnd och ingen glömd, är toppen. Sist men inte minst är MK back in wordpressbusiness! Tack bloggen.

Edit;
Får inte glömma att ResonerarAlma och SpiroSpero är riktiga datanördar och har hjälpt till med förklaringar och datahjälp! Världens tack!

Läs även andra bloggares åsikter om bloggosfär, bloggvänner, vendettanbettan, barbakvinna, rosa tankar, livsglimtar, mks blogg, tacksamhet, byten,

Äntligen sommar

Nu känner man igen den gamla goda sommaren i Sveariket. Regn och åter regn. Mojsigt att sitta med tända ljus och kura framför tv:n, ja bloggen också då förstås.

Har laddat ner gratis ljudböcker från DN, tänkte att eftersom jag fortfarande inte känner ro så jag kan läsa, får min Walkmanmobil sköta jobbet. Ladda ner du också, här!
Vad sägs om Jens Lapidus, som gjorde Snabba Cash på sin första bok, eller von Zweibergkskan som läser alldeles själv lite tantsnusk? Ett gott råd, ladda ner lite senare idag, servern har stort tryck nu, tar timmar att ladda ner även med en snabb uppkoppling.

Mycket nöje i regnet, hoppas Midsommar regnar också så jag slipper känna krav att göra något, för jag har ingen att fira den med.

Läs även andra bloggares åsikter om ljudböcker, gratis, dn, lapidus, zweibergk, trollkarlen från oz, sommarnöje, regn, walkmanmobil aldrig fucka upp

Inatt blir det latex

Mmmmm,

köpte ny bäddmadrass med latex för att kunna lära mig att inte slagga mer än halva sovtiden i soffan, för att på småtimmarna vid en pinkpaus slinka ner i bingen.  Nu riktigt sjunker man ner i madrassen. Ljuvligt. Som en prinsessa på ärten, högt upp sover jag i continentalsängen med denna fluffiga dyrgrip. Ärterna la jag i frysen.

Väck mig när det är nå´t intressant på g; som en miljonvinst du vill dela med mig eller så, annars får du en tjottablängare,

så det så! 😉

(bild av textil från Bitte Schönström Selbman)

Läs även andra bloggares åsikter om prinsessan på ärten, latex, säng, sova, lyx, madrasse, sömn, inredning

Fullspäckad (rosa uppdatering)

Blir den här veckan. Känner mig lite fullspäckad själv förresten, jag som avskyr pannkakor fick nå´t jävla sug igår efter just, bukfyllakakor med hjortronsyltsgrädde, åt upp resterna idag med en kopp sval grönsakssopppa före, gott i värmen.

Här är min agenda så ni kontrollfreak inte missar något;

Måndag
Besök av en väninna och tusen samtal till pappas kommun och läkare, hans alz är inte bra nu!

Rosa Tankar och jag träffades på halva vägen idag i en större stad, kanontrevligt har vi haft, läs mer hos henne.Jag måste förbereda morgondagens prövningar*pekar neråt*

Tisdag
Datortomagrafi av kistan inför operation. Där fick du EllaBella, haha. Oooom det nu blir op innan sommaren återstår att se, dom karvar inte gärna nu i värmen, risk för infektioner.

Onsdag
Här har du en chans att boka in mig, ledig so far.:-)

Torsdag
Vackra tandläkaren ska rota klart i truten.

Fredag
Älskade dottern börjar sommarlova hos gamla morsan, see you later bloggers, *hjular av lycka*

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, agenda, tandläkare, röntgen, operation, vänskap, familj, pannkaka, längtan

48 Rock

That´s me!

I alla fall om jag ska tro min dotter. Den älskade ungen skickade ett sååååååå gulligt mail till sin gamla morsa med Morsdagshälsningar, en av smilisarna såg ut så här:

Gissa vem som är vem?

Blev så till mig att jag kom mig för att laga riktig mat, senaste tiden har jag kört micron så mycket att jag tror min mage har fått strålningsskador av tredje graden av all färdigmat.(märk väl att det står Becel, inte bequerel på gräddförpackningen) Blev en av mina favoriträtter; istället för kyckling tog jag fläskfilé. Här är receptet,

Fläskfilé eller pippikött

Purjo eller salladslök
Soltorkade tomater
Oliver, helst Kalamata
Grädde

Fräs köttet så det får färg tillsammans med löken. Strimla tomaterna, langa ner i fräset och slå på grädden. Ta gärna lite olivspad och om du använt soltorkade tomater i olja, ta några skedar där också, peppra och salta. Persillade är gott till den här rätten. Servera med pasta, och njut. Det är den rena enkelheten som gör det! Jag toppade med färska tomater, för att balansera smaken. Var försiktig med saltet, oliverna gör sitt.

Rubriken syftar på en toppserie som går i tv4+, 30 Rock, som går efter House på tisdagarna, kolla om du har möjlighet, snitsiga dialoger, raffinerade skådisar, och bloggensägares ringa ålder.

Läs även andra bloggares åsikter om morsdag, barn, kärlek, mat, recept, tvserier, 30 rock, house,

Kärt möte

Toh hissen på sjukhuset upp till plan 8, steg försiktigt ut och undrade vilket håll papsen låg. Till vänster gick jag efter skyltanvisningen. Kikade försiktigt in i salarna och vid den andra dörren stannar jag nästan förundrad. Där, precis rakt fram med fönsterplats ligger han. Ser slumrandes ut i solskenet. Jag stannar vid dörren och bara ser…min kära lilla pappa. Han ser fridfull ut, en snabb tanke far genom huvudet; är det så han ska se ut som död? Står där en stund och bara betraktar innan jag tar stegen fram till sängen. Herregud vad många saker man hinner tänka dom få sekunder det tar att nå fram. Ser att han fått tillbaka lite färg på kinderna som är lite mer utfyllda, fått tillbaka lite hull.
När jag kommer fram till honom och lägger handen på hans axel och säger tyst;

– Pappa, nästan viskandes. Känner en enorm lycka, tacksamhet och glädje. För här ligger en pappa som jag inte sett så frisk ut på åratal, ser att smärtorna givit vika, dragen i ansiktet är mer utslätade. Han slår upp sina blå och ser lite förvirrad ut innan han skrynklar ihop det igen i ett brett leende med strålande ögon. – Hej gumman med lite skakig röst av rörelse. Lika rörd är jag när jag böjer mig ned och lägger min kind mot hans, vi fäller båda några glädjetårar. Ett fantastiskt möte! Känslan att ha fått tillbaka sin gamla farsa som för säkert minst 5-6 år sedan, innan rygg och bensmärtorna invaderade hans liv är obeskrivbar.

Pappa är med i matchen igen. Stannade tills middagen serverades, i matsalen satt han och flirtade med tanterna. Jag log log gott, det är min paps det!

Hem till honom och städade upp i röran, polisen hade slagit in dörren för ambulansförarna, stickor och flis i trapphus och hall, gick att låsa dock. Städade vidare för Hemtjänsten slarvar så in i h-e, fyllde kylen inför hemkomsten, gick igenom posten och såg till att räkningarna han missat att skicka in betalades, dörren lagades av en kanonsnygg snickare,

Och nu är jag rätt färdig, bråcken i kistan gör sig påminda när jag ”gymnastiserar” så här. Aj.

Välkommen hem kära paps, och måtte smärtorna vara hanterbara en stund framöver så du kan glädjas över din ålderdom.

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, föräldrar, familj, sjukdom, samhälle, polis, ambulans, smärta

Sportlov med Barbis

Veckan har varit ganska hängig, men tack gode för vänner.

Barbakvinna och jag snackade en stund i morse, hon är på sportlov i snöbackarna med familjen. Jag ska ha sportlov med dottern nästa, eller var det tvärtom? Hon ska få mig att sporta lite….*ler*

Anyway, Barbishjärtat hörde nog mellan raderna hur jag egentligen känner mig, så
bara en nå´n timme efter samtalet kommer ett till. I form av videosamtal. Live från backen, jag som känner mig lite nere i diket, får en stund tillsammans med familjen. Strålande sol, vit gnistrande snö, lika gnistrande som Barbis leende får jag se hur duktiga och moodiga ungar på snowboard ”konstrar” sig.

Tack Anki för att jag fick känna mig lite delaktig i er familj, tack för att du är min vän.

Läs även andra bloggares åsikter om vänskap, sportlov, snö, ljus, deprimerad, barbakvinna, vendettanbettan

Soffpotatis med grönsaksperspektiv

Enda dagen den här veckan som inte är uppbokad av något möte, pillerhämtning, fastighetsvärd eller intervjuer och spaning efter den tid som flytt…och vackra tandläkare.

Då tar jag min tillflykt till soffan och vegeterar mig. Soffpotatis, det är jag! Igår kom första ”bakslaget” av detoxen, abstinensen kom ikapp med den relativt låga dos jag kommit ner på nu, då är det värst. Hjärtvolter, eftermiddagsfrossa och en trötthet trots rastlösheten. skitsvårt att hantera. Så idag på Alla hjärtans dag var det dags att lugna ner pumpen. I soffan, har jag varit nästan hela dagen. Trots att jag sov ut för första gången sen Dackefejden, slocknade jag på eftermiddagen och drömde i ett grått dvaltillstånd en av dom där övergivenhetsdrömmarna. Den komplexa drömmen, där folk kommer och stör mig fast jag känner mig ensam. Kommer inte upp till ytan, rädslan att det inte är en dröm utan att det är så när jag vaknar skrämmer mig till att ligga kvar i det vegetativa tillståndet.

Vaknar till och piggar upp abstinensen med lite java och tv-tittande. På trean sitter en familj, tjocksmockar och vräker i sig fettstinna måltider.Närbilder som äcklar av tuggande självmordsätare som smackar i sig. Yeikk. Inte en grönsak så längt ögat når, själv dricker jag citron och gurkvatten. Sköljer ner mackan fullproppad med fibrer och osötat med Becelmargarin och dömer familjen hårt, Skoningslöst tänker jag som på tiden jag jobbade extra i en korvholk; att helt enkelt neka fettona sina beställningar av kolesteroldrypande måltider. För jag är så jävla präktig så hälften vore nog, eller?

Ja, just nu, i denna medvetna stund är jag bäst. Fuck the rest! Den 4/4 ska jag vara ren från benz, nyopererad och dottern har varit här på sportlov, så jag har för att gå tillbaka till grönsakernas värld,

några morötter att se fram emot!

Läs även andra bloggares åsikter om detox, abstinens, grönsak, rfhl, livsvärk, övervikt, medveten närvaro, benz, ptsd, drömmar, vendettanbettan

Dödsmanuskript

Ja,

inte så farligt som det låter. Livstestamente skrev jag för länge sedan. Om jag vill ha livsuppehållande åtgärder och annat krafs som släktingar eller vänner inte ska behöva ta ställning till när man ligger där som en grönsak. När jag blir en vissen purjolök ska jag bara ha smärtisar och vätska. Helst gin och tonic i droppet. Eller en utsökt cognac blandat med fentanyl, så jag äntligen blir lång på höjden. Hög som ett hus vill jag dö. Leendes, så släktingarna inte tar så illa vid sig.

Jag sitter alltså och filar på min begravning. Musik, texter hur jävla förträfflig jag var och så vidare. För så ska väl det vara på en begravning? Hyckleriernas höjdpunkt. För så blir det om man inte bestämmer själv.

Har du funderat på din död? Hur ska den se ut om du får välja, det får man inte ibland, men om? Hur ska begravningen vara? Borgerlig, eller? Brännas eller jordgubbe?Har du tagit ställning till organdonation?

Jag tycker att dessa frågor är livsviktiga…

jag har livsångest, inte dödsångest

Läs även andra bloggares åsikter om döden, livet, testamente, begravning,

Flykort och längtan

Vaknar till alldeles för tidigt, har egentligen inget speciellt på agendan idag. Senaste tiden har varit fullspikad av möten som inte leder någonvart, eller andra måste do-things. Trista sådana. Ringa folk som inte hör vad man säger, folk som inte är på plats, inte intresserade, skyller ifrån sig osv. Snacka om att man kan kalla sig själv just; självupptagen. Eftersom som dom som egentligen är ansvariga för min psysiska och fysiska hälsa inte sköter sitt jobb, får jag agera handläggare för min egen rehabilitering. Som inte verkar leda någonvart den heller…..träffade på en initierad inom vården som var benägen att hålla med mig i mitt resonemang att vi med kvarskrivning, inte får den hjälp vi behöver för att vi kostar i det landsting vi bor och verkar i, många slantar extra. Dom får betala en del av kalaset för utomlänspatienter som vi kallas.

Vaknar till ett ljus jag inte vill känna igen, det snöar! Lätta snöflingor täcker marken under körsbärsträdet utanför fönstret, som jag väntar ska blomma i vår. När Barbis och Rosa och undertecknad ska sitta på balkongen och spekulera i doften av trädets blommor, snillen brukar göra så. Längtar…

Längtan får jag också när vykort från Sydafrika trillar ner i brevlådan, härifrån snön som smält bort imorgon med all säkerhet, från mig själv, från en besvärlig plats med ännu besvärligare folk, för jag är tamejfan inte besvärlig. Mellan varven alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om längtan, kvarskrivning, landsting, sjukvård, rehabilitering, vänner, psyke, snö, barbakvinna, rosa tankar, vendettanbettan

Jag ska måla hela världen lilla

Idag ska jag träna på att göra allt tvärtemot mina trasiga nerver tvingar mig att göra. Idag blir det inga måsten, inte ett enda ska bara, jag ska till och med göra något jag avskyr här till allmän beskådan;

Göra ett fånigt, larvigt nättest, måla en tavla av mig (?) med bara ett par ännu larvigare frågor som ledtrådar till ett alster av mina känslor, vassego.

Click here to create your own painting.

Hötorgskonst på hög nivå, Livsglimtar inspirerade mig, kika på hennes här. Hasar vidare i dagens ingentingskagörastema i mina slafsiga pyjamasbrallor och en HD t-shirt storlek XXXXX.

Läs även andra bloggares åsikter om nätet, målningar, fånerier, måsten, medveten närvaro, stress, tagga ner