Har haft alldeles för mycket stök i skallen efter mötet med MJ.Inte Michael Jackson utan Mördarjäveln.Flashbacks som förlamat alla mina uttrycksmedel, sociala sqills.Stängt av telefoner och mail.Inte ens läst bloggar, knappt blaskorna.Haft kronångest helt enkelt.
Nu börjar den äntligen släppa, likaså den förjävlades förkylningen som känns mer som den började i november och bara haft några korta pauser.När stressnivån ligger såhär skyhögt reagerar immunförsvaret, blir svagare helt enkelt.En av alla satans konsekvenser från mordförsöket och ptsd.Jag har inte velat prata med någon för känslan av att ständigt gnälla är inte kul.Vare sig för den som lyssnar eller mig själv.Fast lite borde jag ha lassat av någonstans, för så fort jag yppade lite lite till en vän så kände jag hur det lossnade en bit av barriären jag satt upp.Att en promille av mina tankar fick ljud, hördes, släpptes från sitt fängelse i hjärnan och släppte in en strimma ljus och space i sinnet igen.Så ikväll har jag haft lite fredagsmys med mig själv.Mördegsknyten med fetaost och tomatsallad med rödlök, åt på balkongen som torkat upp efter skyfallen, duvor kuttrar, koltrastarna äter dom sista körsbären från trädet en armlängd från balkongen, en moppe åker förbi.Det skulle kunna vara i Grekland.Stänger jag ögonen så är jag där i tanken.Angenämare minnen än dom andra som jag kämpar med att hålla ifrån mig.Jag är på god väg nu, igen.Att tillåta sig dala en stund, för längst där bakom i hjärnans förnuftscentrum veta att jag kommer igen.Förnuft och känsla hand i hand.Ibland tappar dom taget, acceptera så hittar händerna tillbaka.Till livet.Där dom märkligaste ting händer…
Läs även andra bloggares åsikter om ptsd, ångest, acceptans, grekland, flashbacks,
10 07 2009 at 19:42
”Att tillåta sig dala en stund, för längst där bakom i hjärnans förnuftscentrum veta att jag kommer igen.Förnuft och känsla hand i hand.Ibland tappar dom taget, acceptera så hittar händerna tillbaka.Till livet.Där dom märkligaste ting händer…”
Så klockrent skrivet att jag måste dubblera det!! Det är så himla bra och klokt beskrivet!
*Skickar över massor med varma kramar*
Ulrika
Svar;
Be my guest!:-)
10 07 2009 at 19:42
Det klart att du ska ”gnälla”, man måste få prata om det är förbannat jobbigt. Tror det hjälper till att komma lite fortare ur dom värsta känslorna.
Ulrika
Svar;
För mig är det inte så klart.Tyvärr.
11 07 2009 at 19:42
Så skönt att händerna hittar varandra igen…
Jag är glad att bloggandet har börjat öka på din blogg igen.. för du skriver så jag känner att jag inte alltid har något att komma med..
Må livet och förnuft och känsla finnas.. och måtte MJ göra något så du kan bli befriad igen… och immunförsvaret är ju som det är.. och stress är inte bra.. man blir dålig då..
Tyvärr har jag inga vettiga piller att skicka till dig.. men jag har en del som är rätt så kul.. 🙂
Kram i oändlighetens massa…
Pysis
Svar;
Skicka pillrena till MJ, då får han skaka galler igen.:)
11 07 2009 at 19:42
Du kloka lilla manniska, vad skulle varlden vara utan dig? Fast egentligen borde jag skalla pa dig 😉 du vet att du kan lassa harat om du vill!
Puss pa dig gamla kamel fran en stormig andra sida! Vadret alltsa 🙂
Svar;
Säger du oxå gamla kamel!Världen skulle antagligen se likadan ut.Ännu en av mina heurekafunderingar dom sista åren.Världen snurrar på därute, vad som än händer så fortsätter världen som om ingenting hänt.Men tack, fattar andemeningen.
🙂
12 07 2009 at 19:42
Att sätta ord på sina känslor är läkande, ett steg i att bearbeta dem. Du har ett fantastiskt sätt att sätta ord på saker och ting. Det är igenkännande för många, lärorikt för andra. Jag tillhör båda kategorierna.
Tack Betta för att du orkar och vill blogga om det som försiggår inom dig.
KRAM
Svar;
Tack för att du läser och reflekterar.Kramar tbx!
13 07 2009 at 19:42
Oh darling, du vet att du får lassa hur mycket som helst på mig – jag kommer med klämkäcka utrop i alla fall 🙂 Men som Soulsister så klokt poängterar, tack för att du orkar blogga och sätta ord på det som du känner. Det helar både dig, andra och gör världen bättre. Låter stort men det är ett faktum, alla drar vi vårt strå till den berömda stacken.
Svar;
Tack vännen, men du känner mig.Ska försöka bli lite bättre på det.Kram
22 07 2009 at 19:42
Stor Kram till dig.
Önskar jag kunde lyfta det från dina axlar.