Etikettarkiv: nedtrappning

Skippar LcHf

Usch,

aldrig mer ska jag köpa ett kostkoncept som strikt LCHFkost. Jag ska fortsätta äta rätt sunt med alla grönsaker som jag saknar, potatis och rödbetor och….allt som man inte får äta. Sallader med rivna morötter, ris och pasta. Pasta skriker min kropp! Tugga motståndskraftigt, inte känna mig som en baby. Pureérna har stigit mig åt huvudet. Bildligt talat. Hjärnmos. Nej, jag ska frossa i kolhydrater och tämja diabetesen med insulin. Och motion. Midjemåttet behöver jag inte oroa mig för, ännu.

Tänk Plopp. Tänk saltlakris. Crispy cheeze doodles. Så får ni fettsäckar tänka vad ni vill! 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Soffpotatis med grönsaksperspektiv

Enda dagen den här veckan som inte är uppbokad av något möte, pillerhämtning, fastighetsvärd eller intervjuer och spaning efter den tid som flytt…och vackra tandläkare.

Då tar jag min tillflykt till soffan och vegeterar mig. Soffpotatis, det är jag! Igår kom första ”bakslaget” av detoxen, abstinensen kom ikapp med den relativt låga dos jag kommit ner på nu, då är det värst. Hjärtvolter, eftermiddagsfrossa och en trötthet trots rastlösheten. skitsvårt att hantera. Så idag på Alla hjärtans dag var det dags att lugna ner pumpen. I soffan, har jag varit nästan hela dagen. Trots att jag sov ut för första gången sen Dackefejden, slocknade jag på eftermiddagen och drömde i ett grått dvaltillstånd en av dom där övergivenhetsdrömmarna. Den komplexa drömmen, där folk kommer och stör mig fast jag känner mig ensam. Kommer inte upp till ytan, rädslan att det inte är en dröm utan att det är så när jag vaknar skrämmer mig till att ligga kvar i det vegetativa tillståndet.

Vaknar till och piggar upp abstinensen med lite java och tv-tittande. På trean sitter en familj, tjocksmockar och vräker i sig fettstinna måltider.Närbilder som äcklar av tuggande självmordsätare som smackar i sig. Yeikk. Inte en grönsak så längt ögat når, själv dricker jag citron och gurkvatten. Sköljer ner mackan fullproppad med fibrer och osötat med Becelmargarin och dömer familjen hårt, Skoningslöst tänker jag som på tiden jag jobbade extra i en korvholk; att helt enkelt neka fettona sina beställningar av kolesteroldrypande måltider. För jag är så jävla präktig så hälften vore nog, eller?

Ja, just nu, i denna medvetna stund är jag bäst. Fuck the rest! Den 4/4 ska jag vara ren från benz, nyopererad och dottern har varit här på sportlov, så jag har för att gå tillbaka till grönsakernas värld,

några morötter att se fram emot!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Abstinenser ger pedanteri-tanter

Nedtrappningen av benz jag går på; eftersom den ickebefintliga terapikontakten jag tjatat om hur länge som helst bara resulterade i att jag fick drivor av Sobril och Xanor, efter och under den jävulska hösten och jag bara gapade och tog emot. Varsågod och svälj, – ja tack, resulterade i att jag blandade benzen med sprit och fick med bättre vetande ett totalbryt, så jag försöker promenera eller jobba ihjäl mig, skingra tankar med ett tvångsmässigt städande och ommöbleringar. Och nä, inte bipolär bara dsmvad med ett ptsd som nästan är tillbaka på ruta 1.

En av dom bra sakerna med det flippriga sättet är att jag äntligen fått in mediedatorn i vardagsrummet, ihopkopplad med platteven. Sovrummet ser inte ut som ett kontor längre, utan som en plats där man sover och vilar. Inte ett rökinpyrt bloggmurvelrum. En ställe där man ska finna ro. Vardagsrummet ser ut som ett ställe där ett teknikfreak bor, även om hon är en gammal kärring med avskalad smak. Nu är allt i media samlat på ett ställe. Med mindre sladdar och en fiffig lösning för att ”dölja” bloggandet när eventuella gäster dyker upp. Det har jag också haft abstinens över,
att utnyttja datorn till max.

Ja, så har jag förklarat min frånvaro på bloggen och mailen, telefoner och hela jävla kommunikationskitet. Den kommer fortsättningsvis ligga på en ganska låg nivå, jag tar mig rätten att prioritera mig själv först.

Till sist ett litet gott råd till er med plasma eller lcd tvapparater jag fick idag, eftersom nya tv:n givetvis har ett pixelfel. En oerhört irriterande liten fosforgrön prick på skärmen. Massera gently den lilla gröna fan med en torr mirakeltrasa, vips var den borta. Och så var det nå´n som sa att elektriska apparater inte har känslor. Ha, min vill ha lite massage och närhet i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,