Du kan väl inte flytta

Ut på landet och bli en rättshaverist!

 

 

Exakt så sa en person i myndighetsutövning till mig för ett tag sedan.-Varför inte det svarade jag.För här på vischan, i mitt underbara paradis; här, där jag hör vad jag tänker och kan fokusera utan distraktioner, är den rätta platsen att agera och hävda mina rättigheter som gång på gång tas ifrån mig.Ifrån oss som tydligen ”valt” att leva med kvarskrivning och sekretessmarkering.Vi behandlas ofta som vi är dom kriminella, inte faktiskt dom offer (hata ordet) vi är.Det minsta vi gjort är valt vår utsatta situation.

Är man en rättshaverist för att man hävdar sina rättigheter?Dom få som finns i myndighetsSverige. Nä, inte i min värld. Att vara påläst i Sveriges snåriga lagdjungel är en belastning för en del myndigheter. Anses som ett hot, man blir bedömd rent subjektivt attitydsmässigt. För att jag inte grinar och ber om förlåtelse, fläker upp knäskålarnas skinn och blottar mitt blod, som jag förvaltar noga eftersom det inte fanns så mycket kvar i blodbankerna efter Anna Lind till mig. Inte slickar deras fötter, och dessutom är en amazon förklädd till en vän varelse i miniformat, så kan dom inte hantera mig. Då blottar dom sina svagheter och ställer sigi försvarsställning som alla rädda personer gör. Rädda  personer är också dom farligaste. Tror dom!

Här på vischan, där jag äntligen är hemma, ger mig den kraft jag behöver för att vi som blivit drabbade av relationsvåld ska få åtnjuta dom lagar och regler som gäller. Som att Fk ska skita högaktligen i att kräva kvarskrivnas fysiska adress. Annars faller lagen 2009:400 första stycket. Sociala myndigheter ska tamefan inte ”beställa” riskanalyser från Polisen  för att man tvingats ansöka om försöjningsstöd, pga bl.a FKs jävla dribbel. Om snuten och Skatteverket sköter sitt, kräver jag att soc/särskilda insatser sköter sitt och inte ens ifrågasätter mitt skydd! Ja, du läser rätt. Så gör man i den här kommunen.Hur går särskilda behov ihp med riksnorm? Förhoppningsvis inte snart, eftersom jag begärt en inspektion/revision från Socialstyrelsen.
Det skapas lagar som vissa myndigheter anser sig inte behöva följa. Varför? Hur mycket stålar kostar det inte det? Som skulle kunna läggas på oss, vars liv aldrig blir detsamma. I mitt fall efter mordförsöket.

Rättshaverist. Pyttsan, möjligen rättsrådig. Maila mig om du har problem med Fkassan och bostadsbidrag eller tillägg när du är kvarskriven, så får du ett referensnummer att det räcker med en underskrift av hyresvärden och ett endaste kvitto på inbetalning av hyra, så är du fullt berättigad till bidragen.

För övrigt, är vädret idag som gjort för rättshaverister, hahahaaaaa. Eller plocka kantareller som dräller i bushen. Aj säger ryggen.;)

Ajöken för nu!

Läs även andra bloggares åsikter om rättshaverist, lagar, samhälle, skyddad identitet, moral, övergrepp, relationsvåld, konsekvenser

Mellan två flyttar (Från Bagbabe till Bushbabe)

Som vi i ziggebranschen säger, befinner jag mig just nu. Och blir en Bagbabe, no, no jag är ingen lady precis. så jag tycker uttrycket passar mig väl. Och precis lika tolkningfritt. Men inte i kommentarerna tack, lär väl få scheisse för inledningen som vanligt när jag skriver så rasistiskt som bara en grekofil med judiskt&tattarursprung kan göra. Eller?

I alla fall har jag spridit mina gracer, och saker runt omkring byn, jag snart lämnar för ett mer jordnära ställe. Inte six feet under, utan på vischan ska jag flytta. Till en underbar liten stuga, där man kan höra vad man tänker, slippa bruset i sta´n, slippa alla som står i vägen. Och ändå kunna ta sig till civilisationen när man saknar alla faciliteter som, som….ehhh kommer inte riktigt på nu. Återkommer om det. Rusar runt med mina påsar och dramaten,

Där ute i bushen ska jag mellanlanda och ta ett beslut vart nästa hållplats blir, slutstationen. Kanske jag t.om lyckas plita ner en bok eller två, vem vet. Kissebus som blev en gremlin, ska få följa med. Men inte sitta på altanen som går runt hela stugan, utan i ska få vila i skogsbrynet, tyvärr six feet under. Livet har varit tyngd av vemod och förluster sista året, så jag behöver dra mig undan och slicka mina sår, och vårda mina minnen. Dom goda, för dom är fler. Och jag ska vårda mina nära och kära, läs dotter och mina blommor. Kanske till och med mig själv. Ja, det är det jag ska göra!

Gör det ni också,

varma soliga hälsningar

Vb

Läs även andra bloggares åsikter om lantliv, flytt, baglady, mindfulness, naturligt, förluster

Reblogg / What´s new?

Läs gärna mitt inlägg om besöksförbud, skyddade personuppgifter här; notera datumet och gå vidare till dagens debatt på Aftonbladet.

Ingenting har hänt, ingenting.

Sluta debattera om problemet, se till att det blir lagstiftat. NU! Vad är problemet? Förövarnas integritet brukar det hänvisas till. Vår integritet som drabbade då? Bäst man inte skriver brottsoffer, så jag slipper svettas i koftan som många tror att man sitter med. Att behöva bryta upp från sina rötter, lämna allt basalt och försöka gå vidare. Hur gör man det ensam, utan det trygga sällskap att hålla i handen som kallades hemma. I det här sammanhanget betyder gå vidare nästan precis som man säger när någon dött. Hon har gått vidare till h…

…elvetet!

Läs även andra bloggares åsikter om besöksförbud, Thomas Bodström, Angela Beauseng, ROKS, kvarskrivning, sekretessmarkering, skyddad id, debatt, mäns våld mot kvinnor, samhälle, rättsväsende, kvinnofrid

Rotlös

Det här med pappas flytt till demensboendet har tagit mer på mig än jag trodde. Oron för honom är mildrad,nu har han ju tillsyn dygnet runt och mediciner på fasta tider, likaså mat. Han slipper tänka på att släpa sig uppför alla backar med matvaror, han slipper ramla av pur trötthet och smärtor. Så är väl allting bra men;
Han trivs inte riktigt, det kommer att ta ett bra tag för honom att assimilera sig, det är en jäkla omställning för en herre på 86 år som är van att klara sig själv och dessutom är lite av en ensamvarg. Boendet i sig är toppen, nybyggt och bara 8 stycken på varje avdelning. En helt underbar föreståndare som alltid är anträffbar på mobil eller mail, sätter sig in i varje hyresgästs historia med sydamerikansk värme.

Flytten gick i två steg;
Först hämtade brorsan upp mig på vägen ner, den andre som bor ett par km ifrån pappa hade tyvärr så mycket att göra så han kunde inte ens hjälpa till med dom tunga möblerna (skriver jag förbannat ironiskt), men dyka upp och plocka grejer hade han tid med. Fan vad ledsen och förbannad jag blir. Anyway, jag packade och tvättade gardiner. Torkade och dammsög av alla möbler paps skulle ha med till kl 02.00 på natten och på morgonen efter skickade jag ner paps till fotvården, tanken var att hämta upp honom och åka direkt till nya boendet. Ja, så blev det. Brorsan hade hyrt ett släp till möblerna så det var bara att börja om från början när prylarna väl var på plats. Torka, dammsuga…..toppen för min rygg. Not! Stannade ett par dagar och installerade paps.

Sen var det bara röjning och städning av den gamla lägenheten kvar. Och allt skulle gå fort så han skulle slippa dubbla hyror.
Tror ni att mina bröder ens nämnde eller öppnade en konversation om det? Icke. Tur man känner folk som ställer upp, i fyra dagar höll vi på. Ni anar inte hur mycket prylar som pappa samlat på sig under åren. Trots att jag tycker jag rensat varje gång jag åkt dit.

Ja, nu är det klart iaf och pappa accepterar situationen mer och mer. Tid är det essentiella. Men jag känner mig rätt färdig, och rotlös. Nu har jag ingen ”naturlig” knutpunkt kvar där och här kommer jag nog aldrig känna mig hemma.

Läs även andra bloggares åsikter om familj, demens, syskonkärlek, alzheimer

Att möta sorg

Min kära paps har äntligen ställts i en ickeexisterande kö för demensboende, den fina killen på kommunen har kommit tillbaka efter en lång pappaledighet, och med hans hjälp går det undan. Han ser behovet, hur illa det faktiskt är med pappa. Försker äta ägg med skal, kan inte längre när alzskoven är som värst läsa information, sover mest framför tv:n. Och den lille prydlige gubben som alltid varit mån om renlighet ochatt vara välvårdad, orkar knappt av sina neuropatiska smärtor komma in i duschen.

Jag pratar om min kära pappa som alltid varit min bästa vän, våra långa diskussioner om allt, min pappa som först av alla ringde om jag var överlycklig över något eller hade bekymmer. Han som körde mig till alla aktiviteter, alla badsjöar och simhallar som finns i Stockholms län, han som tog med mig på konstmuséer, han som öppnade världen utanför vårt hem när morsan låg stupfull. För våra bådas skull, en flykt till verkligheten. Du som tog med på danshak och lärde mig vals och tango,

Min kära vän och pappa, om en liten stund ska jag berätta för dig att att du måste flytta till ett nytt ställe, ett ställe som kallas dödens väntrum; men jag tog beslutet att dina sista år måste vara mer drägliga, för det blir det. Du ska inte behöva gå ut för handla nedför långa backar, ännu mindre upp för dom långa backarna med dina smärtor, inte behöva falla omkull mer. När du har bra perioder säger du att -jag oroar mig inte, varför gör du det?

Jag gör det för att jag vill det, som du sa där på KS Trauma till mig, pappa jag älskar dig, men nu kommer jag att möta din sorgsna blick, när du tror att jag svikit dig och tagit detta val. Det känns ibland som om jag har klippkort till dödens väntrum.

Läs även andra bloggares åsikter om demens, alzheimer, samhälle, äldromsorg, sorg, familj

Släppa taget

Tagit beslut om framtiden. Den blir definitivt inte i den här introverta byn (ja Heidi, jag sa likadant om Aidsbörg oxå ;-). Nu har jag stångats i nästan fyra år utan resultat på någon front. Har börjat så smått att avsluta mina projekt här, även om dom inte är många så är dom komplicerade. Det jag nog tycker är värst är gnällmengöringetmentaliteten. Iofs är lika illa överallt som mentalitet men här är den utpräglad. Hälsa inte på din granne, fyra inte av ett leende vad du än gör. Det ligger en svalhet som inte passar mig över innevånarna, rädsla uppfattar jag det som.

Jag vill leva livet med mina medmänniskor, inte bredvid!

Läs även andra bloggares åsikter om bymentalitet, framtid, samhälle, rädslor

Röka kat (t)

Skrattar så jag pinkar på mig samtidigt som jag blir ledsen för kissens skull. Men kunde inte låta bli kopplingen! 😉 Och på tal om droger och missbruk, så ska grannarna jag skrev om här flytta! Yippie, hoppas att dom får den hjälp och stöd som dom behöver. Och att oron i kåken försvinner.

Stoppade sin katt i haschpipa | Nyheter | Aftonbladet.
Kat

Läs även andra bloggares åsikter om droger, röka katt, kat, grannfejd, hasch, nyheter aftonbladet, flummigt, adhd, damp

Begravd i chips

Pringlesuppfinnaren fick nästan sin önskan uppfylld, Hans aska ligger i myllan tillsammans med en Pringlesförpackning. Det framgår inte om hylsan var fylld med Holidaysmakande chips.Varför fick inte gubben ligga närmare sin last, i hylsan?

Min önskan är om jag får bestämma nå´t liknande kanske skulle vara i en baginbox, gärna rosé så här på sommaren. Eller kanske i en chokladask. Eller tillsammans med ett gäng kantareller, smörfrästa så jag kan inbilla mig doften. För man kan väl  inte lukta (!) som död. Då blir det liksvamp, och se´n kan ju folk tro att man är sexfixerad. Så här ser dom raringarna ut, titta från långt håll bara, för dom stinker verkligen! (bilden är klickbar för mer info:)

Nä, allra helst skulle jag vilja spridas över vattnet, så det får väl bli i något vattentätt. Ett alibi kanske….

Läs även andra bloggares åsikter om döden, begravning, pringles, svamp, choklad, bag in box, dofter, sista viljan

Utkast eller inlägg

Kaosteori är mitt motto. Har hur många utkast i bloggen som helst, halvfärdiga. Orsaken följer nedan.

I något patetiskt att sätta ner bopålarna i den relativt nya lägenheten, med omtapetsering och nya golv överallt, sista rycket på tisdag med parkettslipning har tröttat ut min bloggnerv. Har så mycket annat att tänka på, städa och städa. Och städa igen. Smida planer, se om mitt hus. Lever som i ett ekorrhjul; runt springer jag med möblerna, kisseBus är helt färdig av allt oljud på kvällarna och ligger tättintill mig på kvällarna i soffan och tittar anklagande på mig ibland när hon orkar lyfta ögonlocken.

Och varför håller jag på så här? Fåfänga försök att hitta hem, ett ställe att stanna upp i och på. Här vill jag leva, här vill jag dö. Samtidigt som jag är så medveten om att tiden håller på att rinna ut. Om mindre än ett år är MJ på villkorlig fot och jag har djupt inne i hjärnan planen klar, bättre fly än illa fäkta. Den här faran är inte ”bara” något som är in my head. En real rädsla finns snart därute.  Känslan av att vara så långt borta som möjligt blir intensivare än någonsin. I början av mitt bloggande drev ilskan och oförrätterna mitt skrivande, nu känns det som om det mesta av hatet, det befogade hatet har runnit av och överlevnadsinstinkterna tagit över.  Bloggandet har fyllt sitt syfte. Jag har kommit till den punkt att jag accepterat vad som hänt. Inget kan ändra på det. Men jag kan ändra på vad som händer just nu, kanske till och med sträcka mig så långt som till morgondagen. Livet är att acceptera förändringar och gå vidare på sitt eget sätt. Klyschigt kan man säga, men det duger gott;

All sätt är bra utom dom dåliga.
Bloggen har givit mig så mycket glädje, stöttning av helt okända personer, värme och vänskap utöver det vanliga. Senast inatt satt jag i ett Skypesamtal a lá maraton med andra sidan jordklotet. Ett möte som har någon mening. Och ingenting kan väl vara oföränderligt? Att ha kvar kakan eller bopålarna här, fast på distans? Kära bloggläsare, nu har min tid kommit att vila, bloggvila. Nu är det dags att smida järnet klart. Men vi ses nog snarare än du vet i någon kommentar eller så. Och så vill jag önska Tina som mailade mig mig häromdagen ett underbart liv utan våld och destruktion, kärlek till dig och alla medsystrar som lyckas ta sig ur ett våldsamt förhållande, och ännu mer kärlek till er som ännu inte kommit loss.

Avslutar med ett helt underbart citat jag hörde häromdagen;

– Kärleken till ett barn, är vetskapen om hur det är att leva med hjärtat utanför kroppen.

Hej på en stund

/Vb

Läs även andra bloggares åsikter om kvinnofrid, bloggosfär, bloggavslut, bloggvila, medveten närvaro, acceptans, vänskap, överlevnad, världsliga saker, fly, kärlek, barn,

Inredningstips

Att flytta från en stor trea till en mindre tvåa, gör att en del möbler inte behövs och en del möbler vill man ha, eftersom det blir en aning annorlunda.

Jag hade en skitbillig ful, billig bokhylla från Jysk, samtidigt som jag behövde en sänggavel; resultatet blev att jag välte hyllan och ställde bakom sängens huvudgavel. Där kan jag ställa böcker, foton och lampor,

sådär jäkla amerikanskt, men bra blev det.

Andra bloggar om: inredning, sänggavel, billigt,

Sekretärens resa fortsätter

Där stod den, praktmöbeln i mammas sovrum. I lugn och ro i hela sin glans. Den kärleksfullt renoverade familjehistorien skulle man kunna säga, den har sett allt från sekelskiftets början. Tills brodern som redan innan den rättmätigandes ägarens död, fick samtal om att han ville ha den, i samtal efter samtal till mamman. Att ställa i sin lägenhet bland bråte och smuts. Tjatade på sin mor i evinnerliga samtal om han ville ha den, för den andre ”tjuvaktige” brodern hade redan snott så mycket från den gamla släktgården. Morsan var vid den här tiden i ett mycket dåligt skick, sjuk. Dödssjuk. Låg bara på soffan och flämtade av KOL och hjärtbesvär, i ett svagt ögonblick lovade att han skulle få den;

Om han höll sig nykter i ett år. En rimlig motprestation. Han hade svårt att uppfylla det löftet, så tiden drog ut. När pappa var ute och jobbade en kväll extra, hade gått i pension, så dyker han upp med en ”vän”, som hade släpet med sig och hämtade den vilsna sekretären. Bara sådär, för mamma var i sånt taskigt skick att hon inte orkade protestera. Men hennes hjärta gjorde det.

Och så var det, och så blev det. Den vackra möbeln fick se något den aldrig sett förut. Placerad i ett ”hem” där oordning och kaos rådde. Det är tur att möbler inte har ett luktsinne. Otur att dom drar åt sig lukt, eller ska vi säga odör? Malplacerad. Stackarn.

I en av flytterna som den numera ägaren tvingades göra, för att fastighetsägaren och grannarna inte stod ut med stanken, var det meningen att den skulle komma längst upp i ett hus utan hiss, och sekretären vägde en del, inte bara av värde, utan för det är en gedigen möbel, så orkade ingen bära upp den i dom branta trapporna;

Utan nu hamnade den i ett pannrum. Där fick den stå och skämmas, ensam precis som den som ansåg att han ägde den, och bli tilltufsad av värme och torka. Jag tror den led lika mycket som sin ägare gjorde i livet. Glansdagarna var över för dom båda. Historien fortsätter……

Läs även andra bloggares åsikter om arv, familjfejder, konflikter, oärlighet, syskon, respektlöshet,

Ska dra på mig korsetten och börja jobba

Behöver skruva upp en del saker i nya lägenheten. Nu när alla lådorna är uppackade, det gjordes också med korsett på, förresten jag gör jag alla tunga jobb med den utstyrseln ett tag framöver. Ett nytt bråck i kistan är anledningen, inte ekivokt på något sätt, inte sexigt alls. För hur sensuellt är det t.ex vid en hostattack så sticker det ut en bula, som en alien ur kistan och bullrar högljutt? Vågar jag skriva att ibland lägger jag av en rökare samtidigt? Ett tag tänkte jag eftersom det blir operation framöver, så kanske jag skulle passa på under julen. Antar att denna jul blir som förra, MJ har permis, så jag inte kan åka ner till dotter och gamla pappa, ligga där och bli uppassad, lite drogad av smärtisar. -Nä, allvarligt det blir ingen rolig historia, har gjort en sån operation förut, ett resultat av MJ huggsexa.

Lägenheten börjar få den där personliga touchen, alla småprytlar och grejer börjar hitta till sina platser. Det hat blivit en del rockader.

Sist men inte minst vill jag säga att tiden inte riktigt räcker till just nu, har varit en del som sagt, att läsa och kommentera i er andras bloggar,
men ni finns i tankarna…….löve!

Läs även andra bloggares åsikter om korsett, flytt, bråck, bloggare, vardagsbetraktelse, jul, permissioner

Offensiven inledd!

Tog era och särskilt Alma på orden ang MJs ev permission i jul. Tack för era kommentarer, allihopa. Det är inte så lätt som det låter att, vara kaxig i den här sitsen. Jag glömmer bort att jag har rättigheter och man skuldbelägger sig, precis som vanligt. Men, men det tar jag med shrinken.

Inledde med ett samtal till ”min” egen polis här i byn. Kanontjej att bolla med, jobbar på brottsofferenheten som kriminspektör, precis som MJ har en kriminsp på kåken (KVV), skillnaden är att dom jobbar åt olika håll sas.
Hon tyckte inte alls att min idé var orimlig. Så efter det stärkande samtalet plingade jag till kåken. Givetvis ingen initierad på plats, men

Nu är operation Vbs Rätt till Jul igång!!!

detta inlägg är flyttat från abs blogg, därav hänvisning till kommentarer som ine fins här.

If I leave you now

Går och nynnar för mig själv. Ändrar lite i originaltexten, passar bra nu. Lämnar Fridens Liljor imorgon för att packa flyttkartonger. Zigenaren Vb är på G mot nya mål. Känns befriande och spännande. Nya möjligheter. Julen ser ut att ordna sig också, Mj lär väl fira julen där jag brukade kalla hemma. Desto fler stationer jag passerar, desto mer lämnar jag mentalt det där,  hemma. Hemma is where I lay my cat! Ja, du läser rätt, bara min allra trognaste vän och vapendragare KisseBus är med så är det ok. Hon är en modig och klok katt som lindrar mitt sinne.

Igår kväll satt jag med en kvinna från Uganda, som jobbat med turism i bergen, gränsen till Rwanda och bergsgorillor du vet från filmen, Dom dimhöljda bergens gorillorna. Hon visade och berättade till filmer hon tagit själv från expeditionerna. Hallelujamoment. Ett av alla fantastiska möten jag gjort här.

Fortsätter att nynna, vi ses på andra sidan flytten om någon vecka eller två!

Blogg on!

Andra bloggar om: flytta, möten, bergsgorillor, djur

JO turen är klar

Så har då beslutet från JO kommit, har du inte följt min blogg kan du läsa i listen längst upp i bloggen.

Jo riktar allvarlig kritik mot anstalten Kalmar angående målsägandeinformationen. Här kan du läsa hela beslutet. Det betyder mest för mig när JO skriver att:
”Jag förutsätter att erfoderliga åtgärder vidtas, exempelvis genom utbildningsinsatser, så att en upprepning kan undvikas”.

För mig är det en personlig seger yes, men också för alla brottsoffer, i synnerhet vi kvinnor som utsatts redan för en kränkning, i mitt fall ett mordförsök. Men för alla kvinnor som fått sina banemän inom galler, att kunna lita på målsägandeinformationen från kåkarna.

Fy fan vad gott jag mår; det var värt all vånda och oro. Min paroll är att aldrig ge mig, den sista kränkningen var när jag fick kniven i kistan. Nu fick jag kraft att gå vidare med polisanmälan, tjänstefelet. För att i ena sekunden erkänna i ett yttrande till JO, att man brustit, skickar upp MJ till en semesteranläggning för långtidsdömda UTAN att meddela mig. Maklöst korkat, man leker med mitt liv. Jag lajjar inte; det är allvar nu!

Andra bloggar om: kvv, jo, målsägandeinformation, samhälle, rättsväsende, kriminalvård, målsägandeinformation, seger

Fridens liljor

Upplever jag i detta nu.

Dagen inleddes med klockspel, undrar om han som drog i snöret jävlades lite eftersom det var hans sista dag på veckopasset? Frispel?  Sen var vi en grupp kvinnor, (undrar varför egentligen?) som samlades för en NaturMeditation……….eldstaden värmde gott när vi kom in, precis som söndagssteken. Den tystade våra munnar lika  effektivt som meditationen väckte frågor. Tysta introverta frågor till oss själva.

Den här veckan har varit en resa; en resa med möten som jag kommer att skriva om när jag kommer hem. Hemmet jag ska lämna för en ny station. Här där jag är blir det inte, det blir långt bort men nära. Den här stationen jag är på är bara en plattform för att andas, känna ro utan åror, att inte vara rädd. Att som på norrländska känna Orädsla.

Bunkra kraft att bryta upp igen, ett nytt ställe att ”fira” jul på. Bryta ny mark utan psykbryt.

Andra bloggar om: mindfulness, medveten närvaro, frid, flytta, harmoni, natur

Är hemma en känsla

Så har jag inte hamnat fel. I underbar miljö, sjöutsikt till frukost, inget kan vara bättre. Hemlagad mat med kanontrevligt matsällskap. Många nya bekantskaper som bara ska vara flyktiga, sådär skönt oprentantiöst……

Jag tror att jag ska sondera terrängen lite mer noggrant, kanske det är här jag ska stanna. Mitt  i livet….

Mitt i Sverige, min plats på jorden. Jag är hemma nu.

Andra bloggar om: mindfulness, semester, skyddad id, leva ett liv,

Miljöombyte

Blir det här!

Kanske jag får tag på en dator, men det står inte högst på agendan:) utan här ska andas frisk luft i sjömiljö, ätas god mat och jag ska vara långt bort men nära. En weekendtripp och ladda batterierna.

Vi ses!

Jag har fått ett uppdrag

Ett viktigt uppdrag. För alla som är brottsoffer och får bristfällig information från anstalter om gärningsmäns permissioner och förflyttningar. Förhoppningsvis leder i det fallet min polisanmälan som jag undrat om den ”försvunnit” , till bättre målsägandeinformation. JO-anmälan är under granskning, fick besked om att senare i höst tar dom ett beslut om min anmälan.

Idag hörde alltså polisen av sig i den stad där den slutna anstalten vistades i angående min anmälan om tjänstefel. Mer om det kan du läsa här.

En mycket trevlig, resonabel kriminspektör ringde och förstod allvaret. Vi kom överens om att jag ska skriva ner historien så att den röda tråden kommer fram i kåkens bristfälliga hantering av målsägandeinformation. Det blev ju en ”följetong”, en prestigekamp för att jag kanske inte bär mig åt som dom förväntar sig att ett offer av grovt våld ”ska” uppföra sig. Jag gråter sällan, jag tar ingen skit som Grynet skulle säga, jag har tagit min sista kränkning iom mordförsöket. Min ledstjärna (fan vad pompöst det låter*s*) är att vi alla har skydigheter i smhället, men också en jävla massa rättigheter!

Så här ska skrivas så det ryker om det! Inte i bloggen, i Word. Precis som som det låter, orden ska flöda. Rätt ska vara rätt. Och det handlar inte bara om mig, det handlar om alla brottsoffers rätt att behandlas med respekt och värdighet.

Nu kör jag. Wow, detta var precis vad jag behövde få att få kraft igen!

Andra bloggar om: kvv, polisanmälan, jo, förhör, brottsoffer, samhälle, rättsapparaten, målsägandeinformation, kriminalitet,

Ikväll Sefastsson vs Aschberg

Upptäckte av ”misstag” att jag har tillgång till tv8. Du kanske också har kanalen utan att veta om det. Comhem har den i basutbudet på sin infosida. Så med stort intresse ska jag kika kl 21.15 på Insider om Sefastssons eskapader. Storyn är så fantastisk att den måste vara sann;

Eller?

Ligger någon annan reporter bakom och samlar stuff till en roman?

Livet är en jävla roman, en taskig deckare. Själv har jag fått sitta inne hela dagen på polisens inrådan eftersom MJ ska på ”kurs”(läs friskvård) och passerar min by. Fan vad mitt liv är inskränkt på grund av en enda persons gärningar. En satans mördarjävel!

Andra bloggar om: sefastsson, insider, samhälle, media, journalister, skyddad id, korrumption, deckare