Att möta sorg

Min kära paps har äntligen ställts i en ickeexisterande kö för demensboende, den fina killen på kommunen har kommit tillbaka efter en lång pappaledighet, och med hans hjälp går det undan. Han ser behovet, hur illa det faktiskt är med pappa. Försker äta ägg med skal, kan inte längre när alzskoven är som värst läsa information, sover mest framför tv:n. Och den lille prydlige gubben som alltid varit mån om renlighet ochatt vara välvårdad, orkar knappt av sina neuropatiska smärtor komma in i duschen.

Jag pratar om min kära pappa som alltid varit min bästa vän, våra långa diskussioner om allt, min pappa som först av alla ringde om jag var överlycklig över något eller hade bekymmer. Han som körde mig till alla aktiviteter, alla badsjöar och simhallar som finns i Stockholms län, han som tog med mig på konstmuséer, han som öppnade världen utanför vårt hem när morsan låg stupfull. För våra bådas skull, en flykt till verkligheten. Du som tog med på danshak och lärde mig vals och tango,

Min kära vän och pappa, om en liten stund ska jag berätta för dig att att du måste flytta till ett nytt ställe, ett ställe som kallas dödens väntrum; men jag tog beslutet att dina sista år måste vara mer drägliga, för det blir det. Du ska inte behöva gå ut för handla nedför långa backar, ännu mindre upp för dom långa backarna med dina smärtor, inte behöva falla omkull mer. När du har bra perioder säger du att -jag oroar mig inte, varför gör du det?

Jag gör det för att jag vill det, som du sa där på KS Trauma till mig, pappa jag älskar dig, men nu kommer jag att möta din sorgsna blick, när du tror att jag svikit dig och tagit detta val. Det känns ibland som om jag har klippkort till dödens väntrum.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

9 responses to “Att möta sorg

  • whitelady7

    Och han ar ocksa den som vet, aven nar alzen slar till som varst, hur mycket du alskar honom, vad han betyder for dig. Du ar hans fina minnen, och han ar dina. Det ar det band som finns, som alltid kommer att finnas, aven om det kanns langt bort ibland.
    Stora kramen till dig och Paps

  • Filippa

    Åh älskade ! Jag vet precis. Men det gör det inte lättare. Det är aldrig lätt att bli föräldralös, oavsett. Och jag kan bara skicka kramar och säga att jag finns bara ett samtal bort om du behöver mig. Stora starka soliga styrkekramar !

  • Tonårsmorsa / Fatou

    Åååååh, vad jag känner mig dig, Bettsen! Jag känner din sorg, din förtvivlan. Svåra beslut känns inte alltid bäst i hjärtat, fast man vet att det är det enda rätta…!

    Värme och kramar! ♥

  • melinda

    Familjen är det käraste man har och min pappa har varit borta i elva år nu men saknar honom hela tiden.
    Du gör det enda rätta för din pappa och innerst inne kommer han veta det, han känner din kärlek.

    Kram.

  • ataxia

    Min relation till min pappa är snarlik, det har liksom alltid varit vi. Dessvärre är det han som kommer att få fatta ett sånt beslut för min del snart nog, vet inte om han tillåter sig att tänka tanken nu, men jag vet och det tär på mig. Jag vill inte ha förändringen, men förlåter honom. Och är övertygad om att din pappa förlåter dig.

  • Vb

    @Ataxia,
    din kommentar går rätt in.Och gör ont, hur ska inte du känna då?

  • Rosa

    Livet går mot sitt slut och själva blir vi äldre. Ibland känner jag mig som en publik på min egen föreställning. Mina föräldrar är som du vet pigga för sin ålder, men ålderdomen finns där så närvarande och jag ser på min pappa som är en annan pappa idag, men fortfarande min pappa. Mamma är som hon alltid varit men i en liten gammal kvinnas kropp. När jag pratar med henne i telefon så förstår jag inte att utsidan blivit så annorlunda för hon låter som hon alltid har gjort. Märkligt. Precis som man reagerar inför sin egen spegelbild. Vem är du som tagit över så att jag inte längre känner igen dig?
    Du har tagit det enda beslut som går att ta, men det vet du. Det kommer även din pappa att förstå, kanske först när han är på andra sidan, men det räcker gott och väl. Är personalen snälla så kommer han att landa fort tror jag. Känna sig omhändertagen är säkert skönt när man är vilsen i en stor värld. Förstår din sorg. Livets baksida av att ha älskat och blivit älskad. Varma kramar på farsdag till dig. Håller mig hemma. Vågar inte riskera att sprida en ev smitta till pappa även om jag känner mig ok.

  • Josefine H

    Förstår prcis hur du känner! Har varit med om samma sak själv och det var fruktansvärt! Lider och tänker på dig!

  • Rose-Marie Sandelius

    Svåra beslut men det är det bästa för din pappa.
    Det är tråkigt när det blir såhär……mina föräldrar är 72 men båda är sjukliga och jag ser på dom med sån ömhet. Mina små goa föräldrar som alltid ställer upp på alla, dom har krympt i längd och blivit så små…och man ser hur dom sakta förändras. Det är då tankarna kommer på att man är på väg åt det hållet själv…

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: