Rotlös

Det här med pappas flytt till demensboendet har tagit mer på mig än jag trodde. Oron för honom är mildrad,nu har han ju tillsyn dygnet runt och mediciner på fasta tider, likaså mat. Han slipper tänka på att släpa sig uppför alla backar med matvaror, han slipper ramla av pur trötthet och smärtor. Så är väl allting bra men;
Han trivs inte riktigt, det kommer att ta ett bra tag för honom att assimilera sig, det är en jäkla omställning för en herre på 86 år som är van att klara sig själv och dessutom är lite av en ensamvarg. Boendet i sig är toppen, nybyggt och bara 8 stycken på varje avdelning. En helt underbar föreståndare som alltid är anträffbar på mobil eller mail, sätter sig in i varje hyresgästs historia med sydamerikansk värme.

Flytten gick i två steg;
Först hämtade brorsan upp mig på vägen ner, den andre som bor ett par km ifrån pappa hade tyvärr så mycket att göra så han kunde inte ens hjälpa till med dom tunga möblerna (skriver jag förbannat ironiskt), men dyka upp och plocka grejer hade han tid med. Fan vad ledsen och förbannad jag blir. Anyway, jag packade och tvättade gardiner. Torkade och dammsög av alla möbler paps skulle ha med till kl 02.00 på natten och på morgonen efter skickade jag ner paps till fotvården, tanken var att hämta upp honom och åka direkt till nya boendet. Ja, så blev det. Brorsan hade hyrt ett släp till möblerna så det var bara att börja om från början när prylarna väl var på plats. Torka, dammsuga…..toppen för min rygg. Not! Stannade ett par dagar och installerade paps.

Sen var det bara röjning och städning av den gamla lägenheten kvar. Och allt skulle gå fort så han skulle slippa dubbla hyror.
Tror ni att mina bröder ens nämnde eller öppnade en konversation om det? Icke. Tur man känner folk som ställer upp, i fyra dagar höll vi på. Ni anar inte hur mycket prylar som pappa samlat på sig under åren. Trots att jag tycker jag rensat varje gång jag åkt dit.

Ja, nu är det klart iaf och pappa accepterar situationen mer och mer. Tid är det essentiella. Men jag känner mig rätt färdig, och rotlös. Nu har jag ingen ”naturlig” knutpunkt kvar där och här kommer jag nog aldrig känna mig hemma.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

12 responses to “Rotlös

  • Tonårsmorsa / Fatou

    Läser och försöker sätta mig in i det du skriver. Förstår att det är tungt. Föräldrarna är en så stor del av ens liv, så när något så stort påverkar dem, så påverkar det förstås oss väldigt starkt också.

    Jag hoppas du också ska finna ro till slut. Med dig själv. På någon plats här i världen. Värme och kramar skickar jag till dig! ♥♥♥

  • Vb

    Hej Fatou, pappa och jag är ju så tajta, men värst är det jag uppfattar som sveket från brorsorna.Speciellt den där äldsta typen.Girig som få, fy f-n!

    Tar tacksamt emot dina värmande kramar<3

  • livsglimtar

    Min lilla skrutta så roligt att komma in till dig och se att du har präntat ner lite tankar.
    Jag tror att tiden kommer gör det bättre för din pappa, han kommer hitta nya rutiner och känna sig mer och mer hemma i sitt nya boende.
    Jag har tänkt på dig i helgen men det har inte blivit mer än så har varit så trött efter lördagens gäster och middag.
    Puss påre Gullunge vi hörs!

  • ataxia

    Skönt att det funkar någotsånär för din pappa. Det finns ju dom som inte har någon eller något utanför boendet. Men jag hoppas att han även därinne finner något som motiverar honom att hålla igång efter förmåga.

    Jag har också varit i kontakt med min kommun om ett särskilt boende. Nu har man gjort sig av med handikappboenden, och jag har fått vissa indikationer på ålderdomshem. Oroa dig inte, det är fullkomligt okej för min del, kanske en viss fördel till och med. Eftersom äldre ofta är fogliga och väluppfostrade och jag är egensinnig, envis och uppkäftig; så med andra ord borde jag kunna skaka av mig eventuellt överförmyndarlarv. Det är jätteskönt att din pappa får hjälp med medicin och sånt, men mina hjälpbehov är rent fysiska och i övrigt tar jag fullt ansvar för mig själv in i det sista. Mormor på hemmet blir stoppad i säng 15.00 (hon bryr sig inte), något sånt kommer jag ALDRIG att acceptera för egen del.

  • whitelady7

    Misstänkte att det var nåt sånt på G. Inte lätt för vare sig Paps eller dig! Krama honom från mig när du är där nästa gång.

  • Filippa

    Åh, ja, Man förlorar liksom en del av sig själv när ett tryggt ställe försvinner. Jag är ju nästan där snart med min pappa och även om jag tror att de så småningom hittar sina vanor, nya vänner, nya rutiner och får ett värde i sig så måste det vara svårt att lära om. Jättesvårt.

    Vad gäller girighet, familjer och hjälp. Du vet vad jag har sagt, det finns inget som tar fram det dåliga i folk som pengar, arv och girighet. Men jag undrar om de inte i mörkret, en sen kväll under täcket innan de ska somna längtar efter en kram de också….*ler snett*

    ♥ Stora varma kramar ♥

  • Soulsister

    En sådan flytt och sjukdom tär på alla inblandade. Ni ska se att ni alla kommer vänja er mer och mer vid situationen. Även din far kommer acklimatisera sig mer o mer för varje dag.

    Många kramar

  • Någons mamma-Någons dotter

    Roligt att du skriver igen. Och väldigt tråkigt det med din pappa. Min mamma dog medan jag satt på häktet. Det var tufft. Dessutom satt jag på restriktioner så jag var inte med på begravningen. Jag har under en permission varit till graven och det kändes sorgligt och någonstans där blev det verkligt att hon inte finns mer. Jag och mina syskon har inte alltid dragit jämt, men just mitt sista besök, där vid graven, kändes som om vi kommit lite närmare. Det är tråkigt med dina bröder och jag förstår din ilska, men kanske längre fram ska ni kunna nå varandra. Bra att du hjälpte din far vid flytten. Det är gott att finnas för dem man älskar även i svåra stunder. I jämförelse med dina bröder har du där något du förmodligen alltid kommer att känna dig nöjd med. I det långa loppet är det vi gör, bra eller dåligt, det vi sen ska leva med. Kram

  • Epazote

    hej. läser lite fler inlägg när jag ändå är här.
    hoppas din pappa finner sig tillrätta snart.
    hur är det med din dotter?
    förlåt om jag är nyfiken, men jag läste dig alltid när jag var Piraya, vilket är ett tag sedan.

  • Vb

    @Epazote,
    Hon mår toppen, tack för att du frågar.Går ut nian nu, med siktet ställt på att bli psykolog.

  • Rosa

    Bloggvärlden känns så långt borta, men hamnade här när jag kollade mina favoriter. Vad kul att se den pappa på bild. Har haft med mina föräldrar till landet idag. Min pappa blir 84 i morgon. Det märks att de är äldre nu även om de hänger med fortfarande. Det har gått bra på jobbet. Känns som om jag varit där längre än en vecka. Precis vid tantolunden så vacker miljö att promenera i på lunchen. Ha det så bra, kram, Rosa.

  • Vb

    @Rosa,

    Vad bra med jobbet, gläds med dig!
    Många varma tbx 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: