Bitterljuv

Jul med pappa 2008Är känslan jag sitter här med denna annandagjul.Året är 2008 och kanske, möjligen, jag dristar mig att säga förmodligen är det den sista julen jag firar.

..med min kära gamla, trötta pappa. Han fyller snart 85 år, hedersvärda år! Han är en skugga av sitt forna jag. Den atletiska pappan med det stora tålamodet. Pappan som jobbade nästan dygnet runt på reklambyrån för att  försörja mamman och dom fyra ”ohängda” ungarna. Pappan som ändå lyckades vara så närvarande, i alla fall för mig. Sladdungen som kom sist, den enda lillasystern till dom tre äldre brorsorna. Dom fyra ungarna som var som natt och dag, så olika till både utseende och personligheter.
Den äldsta blond, nästan på gränsen till rödhårig och ett svalt, distanserat sätt till sin omgivning. Oerhört kunnig och påläst, men så in i helvete tråkig och högtravande. Han slogs nästan jämt med nästa broder. Som jag har beskrivit så många gånger, en del av er har läst hans störda kommentarer här på bloggen, den mörkhåriga lilla pojken som den alkoholiserade mamman utvecklade ett knepigt förhållande till. Daltade honom till en narcissistisk personlighet som avled förra året av sin egen alkoholism. Han som tog ut sina aggressioner till sin äldre brorsa på mig. Efter honom kom fullträffen! En grabb som var längre än alla andra i familjen, och med det vackra mörklockiga håret, sin milda framtoning och sunda värderingar och leverne faktiskt ”stack” ut i den vilda, annorlunda familjen.

Ja, så kom jag då. Sent omsider, sist som sagt var som enda flicka i den vilda familjen, vi fick det som kallades fri uppväxt. Vet inte om det spelade någon roll i våra personliga utvecklingar. Pappa blev överlycklig att äntligen få en liten dotter. Pappa som själv blev adopterad som barn av barnhemsföreståndarna, det som blev min farmor och farfar. Hans biologiska mamma har på ett märkligt sätt varit närvarande men frånvarande. Hennes familj var goda vänner med farfars släkt, så jag har åtminstone träffat alla i den klanen utom just min biologiska farmor. Henne placerade den nedre Östermalmsfamiljen på ett kloster när det uppdagades att ”mänskan” blivit gravid utom något som helst äktenskap. Hon var en skam. Det sägs att vi är lika till temperament och utseende; hon det levde det ljuva livet i teaterkretsar, hon sägs ha varit en livsbejakande kvinna och det sågs inte med blida ögon på den tiden. Hon var vild och vacker. När hennes syster dog var jag i vuxen ålder. Jag minns att pappa fick då ett tjockt kuvert som var brev från hans riktiga mamma.Hon skrev hjärtskärande brev till familjen om att få komma hem. Bara jag har fått läsa dom av oss syskon. Det sägs att en skådis är fader till paps. Sett honom i några filmer från 40-talet. Likheten är slående.

Vad långt det här blev då. Men det är minnen som dyker upp efter paps julbesök. Vi pratade om döden. Hans död. Julaftonskvällen när han ätit sig proppmätt och var så tacksam att ha fått äta hemlagat, så satt han i soffan och lurade till allt som mest. När jag försiktigt väckte honom ganska sent för att be honom att gå och lägga sig i sängen så säger han; -jag känner mig så konstig, så trött. Kanske det känns så här när man ska dö. Jag tar ett djupt andetag och svarar honom med att fråga -känns der verkligen så? Ja, svarar han. Och det känns inte skrämmande, inte upprörande. Vi är väldigt öppna mot varandra och osentimentala. Livet tillhör döden, om än bara lite senare, så resonerar vi. Det oundvikliga får man inte skygga för, och jag tror att det var därför paps kom till mig denna jul, hans första besök hos mig sedan jag fly (k) ttade från hemtrakterna.

Vi har haft en fantastisk julhelg ihop. Jag är så tacksam att ha en pappa som min, som stått vid min sida när det blåser kallt, som aldrig tappat tron på mig, som lärt mig så mycket, som älskat mig förutsättningslöst. Den här julen ska jag spara i mitt hjärta, jag ska minnas den alltid, minnen som jag ska plocka fram när det väl är dags. Det  var inte dags nu, inte denna jul.Men vi är väl medvetna om att döden närmar sig för honom, och vi har tagit avsked, på ett sunt sätt och jag inbillar mig att smärtan kommer bli mer hanterbart den dagen, den sorgen.

Tack kära pappa för besöket

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements

14 responses to “Bitterljuv

  • pruddelutt

    Så fint skrivet….
    Här är det också lite bittersweet – som alltid när jag träffat mina gamla föräldrar, de fyller 87 resp 83 nästa år. Båda är friska och krya, men de är gamla och saker kan ändras så fort när någon är så gammal. Vid jul och födelsedagar finns alltid känslan ”undrar hur det ser ut nästa gång vi träffas av den här anledningen”. Det tar ner mig lite, jag blir lite blå….samtidigt som jag fylls av glädje och tacksamhet över att vi har fått så många år när alla fått vara friska.
    Jag önskar dig en god fortsättning på alla helger!

    Tack,
    ja, precis sådär tänker jag också, men såhär nära har det aldrig känts.Han är ju inte riktigt frisk.Och smärtorna börjar bli outhärdliga, har pågått för länge.
    Önskar dig också en riktigt god fortsättning.

  • puffeltufflan

    Så vackert… så insiktsfullt skrivet..
    Fick en klump i halsen och ögonen tårades…
    Underbart att ni fick en fin jul tillsammans..
    Guld värt!!

    Må allra bäst vännen!!

    *Kramar om*

  • livsglimtar

    Du tar andan ur mig när du verkligen skriver, jag älskar verkligen att läsa dina ord, du är storslagen.
    Du borde vara nummer 1 i den där bloggpanelen… Du om någon.

    Sänder kärlek och varmaste omtankar!

  • tiggerlilly

    Du skriver så himla vackert. Har själv en farfar som är väldigt sjuk och döden hänger in på dörren för hans del. Och tro det eller ej det känns även för oss andra. Det blir liksom så uppenbart att man inte kommer att leva för all evighet. Man ska ta vara på den tid man har tillsammans, njuta av varandra och vara glada. Det är som du säger, döden är en del av livet, eller så är livet en del av döden. Tycker du har en sund syn på det hela 🙂

  • Ister

    Bara det finns en enda människa under ett barns uppväxt, en enda människa som ser barnet, som älskar barnet, då finns det alltid hopp för det barnet, för har man en gång fått känna kärlek kan man alltid älska.

    Du har fått kärlek från din far, det har gett dig förmågan att älska, du har en massa kärlek i dig till dina medmänniskor, precis som till din far, som du så vackert beskriver i ditt inlägg.

  • Rosa

    Jag blir så varm och glad av att läsa. Så bra att det blev just så som ni båda ville. En lugn och harmonisk jul i samförstånd. Historien du berättar är intressant. Tror att din farmors gener är ganska så starka både hos dig och din dotter.

  • Soulsister

    Det går ju på inget sätt betvivla din kärlek till din pappa! Du ska se att han håller några år till. Segt virke i sådana supermän 🙂

    Känner mig lite tagen av detta inlägget, måste ringa min pappa

    kram

  • Birgitta Alvskogen

    Kära Bettan!

    Det är inte lätt att få mig stum och mållös. Du åstadkommit det, just här och just nu.

    Tack!

    Kärlek till dig och din far. Kärlek till livet och till döden som är en del av detsamma. Och till vemodet, för även det hör till.

  • whitelady7

    Det var nog en av det vackraste skrivelser jag sett! Starkt Bettan, mycket starkt av bade din paps och dig! Men det var inte snallt av dig att satta tarar i ogonen pa en gammal hardad syster sa har mitt i natten 🙂
    Poss och loove
    andra sidan birdie

  • Vb

    Råkade radera Tvärslås kommentar men här och tack;

    Kommentar:
    Även om det är sällan, så är det bättre sällan och fint än aldrig o tungt.
    Känner glädje för din och pappans skull.

    Lev väl

    http://www,tvarsla.blogspot.com

  • znogge

    Vilken förmån att få ha sin pappa med så länge! Min egen pappa dog när han var 63 år. Vi var också ärliga mot varandra men det var svåt när någon så pass ung drabbas av så allvarlig sjukdom… För ung var han faktiskt.

  • Rosa

    Är här igen och ser bilden och känner värmen genom den.

  • Filippa

    åh, älskade Betts, så känns det även för mig. Men du lyckades sätta ord på känslan vilket jag inte lyckats med ännu. Så fint ändå att vi fick den här julen att ha med oss i minnet. Stora julkramar !

  • anki/ barbakvinna

    skönt att det äntligen blev av….

    försökte ringa idag på kvällen..
    kram ankipanki

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: