Etikettarkiv: bråckoperation

Shoppa loose

Igår på förmiddagen hade jag diskat och tvättat håret, redo för att shoppa loss.Matvaror. Måste ladda upp mentalt innan jag pallrar mig ut. Brukar diska innan jag gör några längre utsvävningar om jag inte skulle komma hem, och mamma sa att man skulle vara hel och ren. Om någon olycka händer vill jag åtminstone ha någorlunda snygga trosor på mig på akuten. Då

kommer jag på att det inte är paytime. Lönedags. Det är idag. Och idag vaknar jag med skallebank och allmänt taskigt hälsotillstånd.Magen har varit körig, från och till efter operationen. Känner mig risig och blek. Trött, för jag bara sovit på ytan. Varken kvalitets eller kvantitetssömn. Har varit så ett längre tag. Uppe och vankar, i mörkret smyger jag upp och röker, dricker vatten, frossar i jordnötter eftersom Propavanen som skulle gett mig längre sömn gör mig störthungrig. Det är för varmt, det är för kallt. Jag vaknar med fotsvett,

Jag tror jag skippar den här dagen. I affären. No business today. Out of orderskylten hängs på dörren. På insidan så jag inte glömmer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Inget klämmigt inlägg

Kom hem i måndags kväll från kroppsverkstan, dvs sjukhuset. Så in i bombens trött och ont efter kirurgens fileande i kistan. Vaknade undrade på uppvaket flera timmar mer än vad doktorn planerat.
Efter en stund kom han med förklaringen att det blev lite mer komplicerat när dom väl öppnat buken, fler bråck och sammanväxningar, som en sladdhärva, fast med tarmar och bråcksäckar ihoptrasslade. -Jag fick gå genom fler lager ner i magen sa han. Och kände jag. Aj! Blev kvar på uppvaket tills kvällen, smärtorna och syresättningen var svåra att tampas med, för i kroppen sitter minnena, minnen jag inte kommer ihåg ifrån uppvaknandet av mordförsöket. Men kroppen kom ihåg…

Och nu sitter jag här med en korsett, känner mig som en tandkrämstub som nå´n slarvig jävel klämt ihop på mitten och skruvat åt hatten för hårt. Huvudet är fullt av gråt och sorgsenhet; för mig själv, för Helene, för Rosababe, ja t.om för Mördarjäveln som paradoxalt opererades nästan samtidigt med mig på ett helt annat sjukhus för något jag inte vet, men kräver lång eftervård, för den unga kvinnan som kom in med akuta buksmärtor och fick en mer eller mindre dödsdom som remiss till onkologen. Känns att den här klämman får ta mer plats än bloggen nu, tack för era rara och stöttande kommentarer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Gårdagens veder (värdiga) mödor

Uppe i ottan, okristligt tidigt för att åka till hospitalet som ska karva bort bråcket som jag ådragit mig efter knivhuggen i kistan. Hoppas nu att det blir av ganska snart, men allvarligt så förväntar jag mig ingenting. Al Qaida kanske bombar sjukhuset eller en koleraepidemi härjar i dom trakterna? Vavetja?

Flera timmar på buss med minst lika trötta medpassagerare som mig själv, kom jag fram och efter en kort promenad från busstationen var jag framme i god tid för en cigg innan jag stämplade in på kirurgmottagningen. Det första jag konstaterar är att här kan man sköta sekretessen, skyddade identiteter. Frågade inte efter namn, bara vem jag skulle träffa, i loggboken stod endast skyddad id och personnumret, haffade en syrra i korridoren och sa att jag var på plats, – ropa inte ut mitt efternamn sa jag. -Inga problem sa hon, jag har ditt relativt vanliga förnamn som jag tänkt säga! Snyggt jobbat tänker jag och minns det stora sjukhus jag vanligen besöker där dom prompt måste ropa efternamnet som är ytterst ovanligt.

Träffar en sympatisk ung läkare som förhoppningsvis också opererar, han hade gått sin specialistutbildning på KS med min underbara, kära livräddare dr Mats som handledare. Bara det! Så iväg till provtagning efter honom, som vanligt problem med mina sytrådar till ådror. Labmadamen tillkallar förstärkning; och vad skådar mitt norra öga? Hon som var bäst av alla ”stickerskor” jag träffat. Träffat på den vårdcentral jag kommer ifrån, från inavelsbyn eller det jag fortfarande ibland kallar hemma. Som en kobra in med butterflynålen, så var det klart!

En cigg till hann jag med på väg till narkosen, som var minst lika trevlig som resten av gänget. Det här sjukhuset har uppenbarligen gått många charm&effektivitetskurser. Allt detta inom loppet av en timme och två cigaretter, som dom bara en gång påpekade att det vore bra om jag minskade på! 😉

Allt går så mycket fortare och smärtfritt om man inte hänger upp sig på detaljer och prestige

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Sitter och glor

Ut på sista sommarskvätten. Igår också, blev förvånad när jag kom hem från affären och klockan var halvsex! På kvällen. Hade gått upp tidigt vid åttarycket och hela jävla dan hade runnit iväg. Äh, får skylla på fredagens skallebank, megahuvudvärk. Tror jag fått sommarsjuka, för inte bara dan rann. Diareé idag och yrsel igår. Snurrigt värre. I affären höll jag på att bli misstänkt för snatteri. Tog flera rabattkuponger på kattmat&sand och fumlade ner i fickan, precis när en personal swishar förbi mig och stannar upp och blänger. Ser så där arrogantmisstänksam ut. – Oroa dig inte, säger jag och drar upp kupongerna och visar. Vad bra då, säger snipan. Affären ligger i ett s.k highsocietyområde, varorna är dyrare där än i andra i samma butikskedja, hela atsmosfären andas ”fint”. Och kanske jag inte passar in där, trots mina Pradabågar? Äh, jag lipar åt dom i tanken.

Men bakom dessa vardagliga kulisser pågår något annat viktigt. Jag har en del möten uppbokade angående framtiden. Kanske situationen just nu påverkar kroppen, därför reagerar med ovanstående symptom. Lyckats få tag på en samtalskontakt och det är inte via psyket. En annan mer eller mindre ideel orginasation ska hjälpa mig med en del pappersjobb, jag ska lägga krutet på terapisering och stabilisering. Bråckoperationen har skitit ner sig förstås; pga sköterskestrejken så meddelade man mig i våras att dom definitivt inte kan hålla någon vårdgaranti och jag inte pallar att vänta, så ringde jag runt och hittade ett ställe som kunde fixa ganska fort med bra rykte. Bad att remiss skulle skickas dit från den här slaktarinrättningen i början av juni. I måndags ringde jag och hörde hur det gick med remissen. – Vilken remiss sa dom. Men vá fan, trots att jag hade uppgivit adress osv, så hade inte den skickats. Inte en anteckning fanns om mitt önskemål. Toppen, förlorat två månader till. Och jag har inte råd med det nu. Tidsmässigt. Landstinget här suger.

Tidsmässigt måste jag fixa kalvfärsen som går ut imorgon, Wallenbergare med mandelpotatismos. Sockerärter till det. Skonsamt för kistan och lindrande för själen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,