Free Burma!

Andra bloggar om: free burma,

Maskrosbarn och Säkerhetsnålar :)

Kom hem ganska sent igår kväll efter trippen till dotter och paps. Haft så trevligt, skrattat högt åt Shrek den tredje, som dottern glädjande nog äntligen vuxit ikapp och förstår den stundtals bitande ironin och budskapet. Det var många pappor där, med alldeles för små barn, som skrattade när dottern och jag skrattade! 🙂

Anyway, ska börja packa för den längre semestern, förhoppningsvis kommer jag bara hem och börjar packa lådor inför flytten som ser ut att ordna sig.

Igår kväll, såg jag i ögonvrån på tv4s nyheter ett reportage som kunde ha handlat om…..kan det vara, undrade jag i mitt stilla sinne. Och det var det! If, som fick Säkerhetsnålen och gjorde ett stipendium av den, har valt att för första gången dela ut dom 50.000 kronorna till ett par driftiga tjejer,  Denise och Therese, som delar med sig av sina egna sorgliga erfarenheter av att växa upp med familjer med missbruk och psykisk sjukdom., och att helt ideelt jobba med andra unga som behöver hjälp i samma situation. Kika på intervjun med dom kloka tjejerna här.

Ett fantastisk bra val, tycker jag som känner lite ”moderskänslor” för Säkerhetsnålen.

Grattis tjejer, ni Maskrosbarn som ni hittar här!

Andra bloggar om: säkerhetsnål, maskrosbarn, samhälle, bris, ingela thalén, missbruk, psykisk sjukdom, stipendium

Gått och Blandat

 Stött på patrull, mycket att reda ut efter andras jävla vurpor. Är det konstigt att man inte litar på någon snart? Till priset av sig själv, ska man ordna med nytt boende, igen! För dom som skulle hjälpt inte kunde klappa igen sina glappande trutar. Jag är så jävla förbannad och ledsen, och så innerligt trött. Trött intill döden, men jag har inte tid att möta liemannen nu. Han får passera snabbt som fan och ge mig en raincheck.

Själv far jag en stund till minnenas kvarter, packar sedan om väskan och åker vidare ett par veckor till tystnad och total anonymitet långt in i dom mörka skogarna.

Tänk ,att närma dig, så lever folk i det här landet också på flykt. Under samma omständigheter som i krigsdrabbade länder. Förföljda och hotade, men inte av regimer, utan av dom som borde stå dom närmast. Sin egen familj, sina barns fäder, den man trodde älskade sig. Här kan du höra barn berätta hur deras vardag ser ut med sin mamma med skyddad identitet. (klickbar länk)

Vi / Jag kanske är din granne, vi som utkämpar vårt eget krig i vårt eget land, vi med mindre rättigheter än mördare och bödlar, vi brottsoffer. Som bara har ett värde för oss själva.

Jag önskar att en vacker dag, har jag gått färdigt, kan sätta mig ner i lugn och ro för att vila mina trötta ben och utmattade hjärna.

Andra bloggar om: samhälle, flykting, döden, psyke, samhälle, svek, brottsoffer, kvinnofrid

Burma

Lider av ett trauma just nu, det har väl inte undgått någon hoppas jag! Diktaturen sprider dålig karma. Stöd gärna folket med en slant till Burmakommitteén (där hittar du länkar till djuplodande info och protestlistor) eller sprid denna bild, i tystnad, vägra bara stå och titta på! Demonstration i morgon läs här!

Andra bloggar om: burma, burmakommitten, protestlistor, munkar, diktaturer, freedom,

Snaskigt som fan

Idag är en sån där dag som man helst skulle velat att det var igår. Och med mitt taskiga minne skulle jag glömt bort hela jävla dagen. Tungsinne. Känner mig som en finne utan sisu. (Maggan, jag menar inte sushi! 😉

Sirener har ljudit från bygden ovanligt mycket idag, wew wew, tut tut. Även om jag inte minns ambulansfärden för fyra år sedan känns det inte bra att höra oljudet. Signalerar fara. Hoppas att faran är över denna gång med Mjs jävla permis. Efter midnatt kan jag börja tagga ner. Under tiden vräker jag i mig choklad och ostar och lakrits, snask lindrar.

Ambulanspersonalen hade langat in mig i bilen på en gång, inget stay and play där inte för att stabilisera mig. Jag var vid medvetande, men i prechock av blödningarna. Jag hade uppgivit min dotters namn och personnummer vid förfrågan om mina uppgifter, jag skulle till varje pris ringa henne. Innan jag dog. Det gjorde jag för en stund, tryck och puls försvann. Anna, ambulanstjejen använde ett ganska nytt preparat för Sverige, Rescue Flow ett slags inre bandage i blodet som fyller ut blodvolymen och skonar dom inre organen vid stor blodförlust. Färden till Ks Traumaakut tog enligt loggen 6 minuter. Där väntade traumateamet, 11 personer som visste exakt vad och vem som skulle göra vad. Teamwork på högsta nivå, på en mycket liten yta. Fortfarande hade jag tjatat om att ringa dottern, ända tills dom sövde mig enligt huvudoperatören. Och jag minns ingeting alls av dom få ”diabilder” jag har kvar i huvudet. Skramlet jag minns är antagligen när dom langade in mig. Tacksamhet till er hjältar som valt att jobba med det svåraste av allt, med liv och död oerhört närma varandra. Tacksamhet till pappan och son som sprang ner när jag skrek så nejden vaknade, ni som tack vare er snabba insats hjälpte mig att överleva. Som hade modet att ställa upp i rättegångarna som vittne. Tacksamhet för att min gamla paps kom varje dag och hälsade på när jag vaknat efter några dagar. Kommer du ihåg pappa när jag sa till dig; – Nu är jag i säkerhet, du behöver inte med dina skruttiga ben och rygg komma varje dag. – Du sa bara, jag gör det för att jag att vill. Och den största tacksamheten för att du min älskade dotter var det som höll mig kvar i livet. Kärlek.

Idag är det fyra år sedan jag skrevs ut från Karolinska och åkte till Röda Korsets Sjukhus för mobilisering och rehabilitering, där jag stannade ytterligare fyra veckor.

För att en mördarjävel som inte ångrar sig gick över gränsen till galenskap. Bara en dåre kan utföra en sån gärning utan att ha velat ha något ogjort. Bara en samvetslös jävla dåre kan ha permissioner och sätta sig helt jävla ogenerat på den lokala sluskpuben. Medans jag och andra kvinnor och barn som blivit utsatta för våld, tvingas leva i ständig rädsla och gömda och glömda. Av myndigheter som stiftar lagar som inte efterlevs, som är omöjliga för oss att leva med. Istället för en omvänd kommunarrest som Birgitta Ohlson (fp) föreslog, skulle jag vilja att vi får ett besöksförbud som är livslångt, det ska slås fast i den fällande domen. Och förbudet ska utgå varifrån vi befinner oss. Inte var den den dömda förövaren befinner sig. Han har redan förbrukat allt vad förtroende heter. Nu pratar jag grova våldsbrott, upprepade hot eller våldsbrott.

Uppdaterar 29/4 2010, Thomas Bodström och Roks ordförande har vaknat. Det här gäller inte bara besöksförbud, det måste lagstiftas om när gärningsmannen döms till fängelse eller rättspsykiatrisk vård att det är dom, inte vi brottsoffer som ska behöva bryta upp och flytta för att känna oss säkra. Se över hela skyddet för oss! NU!

Andra bloggar om: mordförsök, trauma, ptsd, tröstäta, samhälle, sjukvård, myndigheter, omvänd kommunarrest, besöksförbud, minnen, mäns våld,

Baba Ganoush

Smaka på ordet………säg det sakta; b a b a g a n o o o o s h h h h h h!

Aubergineröra som smakar lika bra som det låter.

Prova!
Till en köttbit, som dip till råa grönsaker. Jag har precis avnjutit den med vegetariska vårrullar. Till allt! Gränsen går ungefär när man använder röran som tandkräm. 😉

Andra bloggar om: aubergineröra, baba ganoush, mat, recept, godsaker

Kan hundar få skyddad id?

Läser en lysande debattartikel idag i Aftonbladet. Marianne som skriver är en ny bekantskap för mig, vi har träffat på varandra genom gemensamma ”intressen” kunde man tänka lite syrligt. Vi lever med s.k skyddad identitet. Jag skriver så kallad, för skyddet fungerar inte i praktiken. Hon har dessutom barn som tvingas leva under flykt i det som kallas deras hemland. Sverige. Präktiga Sverige, som värnar om medborgarnas säkerhet. På pappret! På flykt från sin egen pappa, Mariannes f.d man. Hennes historia och kamp fylld av mod är en tragik för inte bara familjen, utan ett nederlag för våra beslutsfattare, röda eller blå. Det är också en historia som inte slutat än, full av svek från myndigheters sida.

I vårt präktiga land, har vi yttrandefrihet. Det är Lars Vilks frihet och rättighet att göra sin högst personliga tolkning av en rondellhund. Som retar upp en hel värld av muslimer som anser sig kränkta av hans tolkning, för enligt deras ”bibel” Koranen förbjuder avbildningar av Mohammed.
I Sverige är det förbjudet att misshandla, psykiskt eller fysiskt; att förfölja och hota, man bryter mot lagen, vår ”bibel”! Ställ Vilks ”kränkning” mot Mariannes, min, alla kvinnors fridskränkning och ställ frågan;

På vem eller vad ska våra myndigheter lägga sina resurser på? När ska det komma till en ändring i lagstiftningen, så att t.ex Marianne och hennes barn kan få nya identiteter, så barnen kan registreras i en skola, och inte vara rädda för att försäga sina riktiga namn? Var är deras frihet och rättigheter?

Att ni skiter i oss kvinnor vet vi, men barnen då. Barnens bästa klingar ihåligt. Kanske vi får rabatt Marianne, om vi börjar en hel grupp på ABF och ritar karikatyrer……..

Andra bloggar om: skyddad id, samhälle, myndigheter, media, debatt, rondellhundar, yttrandefrihet, barnens bästa, rättigheter, skyldigheter, beatrice ask

Tur och Otur

Fick ett telefonsamtal igår eftermiddag, när jag till sist orkade släpa mig ut. Du vet såna där dagar när det tar timmar att komma till handling. Samtalet var varmt, förstående, fullt av empati och sympati. En okänd själ värmde min. En själ som i sin yrkesroll bör ha dessa attribut, men tyvärr hittar man dom inte speciellt ofta. Hon fick mig att stå utomhus där folk passerade, trots att jag drog mig undan bakom ett sophus, för att prata ostört;
Att gråta, hon bröt spärren, muren och lät mig få släppa lite på bördan. Hon bröt den negativa trenden jag befunnit mig i ett tag.

Jag hade tur igår.

Jag har haft rätt mycket tur i livet. Tur att få en dotter, som är ljuset, som är det käraste jag vet. En dotter som hade turen att bli frisk från ett allvarligt hjärtfel. Tur att ha vänner, både gamla och nya. Jag har jobbat med arbeten som varit lärorika och roliga. Tur att ha ett hem, jag kan äta mig mätt varje dag. T.om kosta på mig att röka. Tur att ha den underbara kattvännen BusanBus. Jag har haft turen att ha kunnat resa till andra länder, vidga mina vyer, lära mig nytt. Jag har varit älskad och älskat. TurTurduvor! Jag har vunnit prylar i tävlingar, senast för några veckor sedan vann jag biobiljetter och dvdfilmer.

Idag ska turen råda, idag känner jag att det var tur att jag överlevde mordförsöket. Den vänliga själen fick mig att komma tillbaka till det som kallas livet. Idag ska det levas om! Idag är det min tur!

Andra bloggar om: överleva, vänner, tur och otur, kärlek, familj, personligt

Lite bakgrundsfakta till Slipper blogga

Slipper blogga!

Eller åtminstone känna bloggtvånget, som gör att man inte kommer ut i tid och skapar o-tid.
Aftonbladets blogg har tekniska problem, men å andra sidan har jag lagt ner det mesta bloggandet där, dels för att här på WP känns det lugnare, kan skriva och läsa i lugn och ro, ingen gyttrig layout som stressar med senaste inlägg eller kommentarer. Alex Schulman får hänga ut folk med namn och telefonnummer, skriva och häckla helt öppet, men jag fick två inlägg om min brorsa refuserade skrivet under pseudonym, vem är då min ”bror”? Aftonbladets dubbelmoral är häpnadsväckande. Länkar till bakgrunden här. Knepigt, försökte kopiera in men det tekniska är inte med mig idag.

WordPress kommer om drygt fyra timmar köra någon uppdatering, mer att läsa här.

Fan vad skönt, kanske man ägna sig åt högst normala aktiviteter ikväll? Se ett helt tvprogram färdigt, slå på stort och gå ner på sta´n och titta på folk, svinga en bärs med dom? Bio? Eller köra en spagrej med, och för sig själv, fotbad, peeling, luktagottkrämer………

Trevlig Helg bloggers och andra löss!:)

Andra bloggar om: bloggosfären, wordpress, aftonbladet blogg, media, schulman, familjetragedier, dubbelmoral, pseudonymer, stalkers

Ja det är grabbarna på

Classes; Ohlson man kan lita på!

Nu har jag varit där för den tredje och sista gången! I alla fall vad gäller adaptrar och ”musar”.
Idag lämnade jag tillbaka den lilla minimusen han föreslog som en nödåtgärd, när adaptern han rekommenderat inte funkade. Mushelvetet var till en laptop, sladden var fasicken inte längre än ett hårband till en flintis! Jag sa att jag hade en stationär, till och med märket och modell. Nu har jag köpt ett fungerande kit, men har ingen användning av den lilla löjliga plastmojängen som kallas datormus. Ett förbaskat onödigt flängande, dessutom kostar bussresorna schaber.

– Hej, sa jag till samma trevliga kille som expedierat mig dom båda förra gångerna. Han såg lite frågande ut, men jag såg att han tänkte så det knakade.*var känner jag igen henne från*
När jag langade upp mushelvetet, föll talgdanken ner. – Ja, hej, hej.
_ Den här vill jag inte ha, sladden är för kort och jag har köpt nytt tangentbordskit på SIBA! Där fick du tänkte jag. Men han var lika nice som förra gångerna och bara sa att då skriver vi ett återbetalningskvitto.
– Gör det du sa jag, men jag vill ha en bläckpatron som kompensation för bussresorna och tiden. Tänkte att den som går lös på mera stålar, så vi kunde ”byta”.
_ Jag ska snacka med chefen, ett ögonblink. Och så försvann han en stund.

Flera stunder senare gick jag ut med både pengar tillbaka och en ny gratis bläckpatron.

Heder till Clas Ohlson och den supernajsiga personalen!

Jävlars vad jag ska göra utskrifter nu……..har en del kommentarer bl.a som står i moderingskö. Med ipnummer och hela biddevitten. Tror tamejfan att jag ska lägga ut dom i ett lösenordsskyddat inlägg.

Funderar……….får inte glömma mailen.H O T mailen! 😉

Andra bloggar om: clas ohlson, data, it, butikspersonal, serviceminded, kund, kommentarer

På förekommen anledning

Vill jag att dom som jag mailkontakt med och fått tillbaka alla mail från Vendettanbettans hotmail, mailerdaemon att lägga en kommentar. Alla mail är sparade på annan adress, och ni som följt bloggen vet vem/vilka som ligger bakom. Det finns också en risk att den här jävla göken, skickar mail i mitt nick som jag absolut inte ställer mig bakom. Och vad ni än gör, klicka inte på några länkar, eftersom dom/han har skickat virus! Radera mailen ni fått tillbaka och anmäl som phishingattack. Eller skräppost.

Nu jävlar har han gått för långt!

Att göralista

1.
Skapa nya mappar, och samla allt skit som t.ex psykopatsläkt skriver, på ett ställe för vidarebefordran till lämplig myndighet. Tänker att mitt lilla usbminne är toppen för detta ändamål. Bara lämna över den lilla pinnen. Helst skulle jag vilja stoppa upp den i röven eller långt ner i halsen på vederbörande.

2.
Göra likadant med hans lika korkade polare, som oxå överöser mig med mail. En idiot  som tror att jag är släktingen, och att jag är en drogsmugglare av dignitet. Kaka söker maka!

3.
Fortsätta skriva på boken. Cred till ovanstående som bjussade på upplägget. Thankgod for fools and psychos.

4.
Ställa mig och vingla på stegen och byta lampa i hallen som är som en bowlingbana mitt i lägenheten, så inget dagsljus slinker in. Har jag inte skrivit blogg på en vecka, så ring till patologen.

5.
Värma lite Imam Bayilde, turkiska auberginedolmar fyllda med lök och tomater. Stingigt kryddade så en klick tzatziki som lenar blaffar jag på. Mums. Förresten betyder namnet; Prästen svimmade, så gott var det när han blev serverad maträtten.

6.
Ta ett långt varmt skumbad………

En liten har-gjortlista oxå:
pratat med polisen, JO, handlat, bytt till höstgardiner, dragit ut det som ska ner i källaren för vinterförvaring, smaskat på chilichoklad……

Andra bloggar om: psychos, stalkers, böcker, badterapi, data, usbminne, sortera,

Moussar och andra möss

Fick tag på ett tangentbordskit för en rimlig slant, och jädrar vad vad prinskorvarna slirar runt, snabbt går det. Tyckte att det gamla var bra, men det här bäst just nu. Muspilen far som en snorloska på skärmen. Här gäller det att se upp när man skriver kommentarer så man inte förhastar sig och skriver nåt dräpande och bara skickar iväg. Jag har en tendens att bli känslomässig; läs förbannad. Ja, just det för er nyfikna så blev det Logitechs kit s510 för den rimliga summan av 599 pix!

Vilka goda råd jag fick av er angående min debut i den mörka chokladens mysterier, tack! Tonårsmorsa blev så till sig att hon skrev ett eget inlägg och lockar med en mousse i samma smaskiga tema.

Och på tal om mörk choklad mötte jag grannen som ringt i flera dagars (veckor) tid utan att jag svarat. Anade att det handlade om -do måste hjälpa på mig, just nu har jag bara kraft att hjälpa mig själv, så jag har bara rent ut sagt skitit i att svara. Jag måste inkentinken! Från affären till hissen tjatade människan om sina problems med f-kassan, och jag förklarade att jag vet inte vad för regler eller normer som gäller, så jag kan INTE! Det hela slutade med att jag sa jag hör av mig om några dagar när jag inte är så pressad, ok?
– Men do ska  bara skriva två radder, då brast det. Dängde igen hissdörren, morrade att jag ska tamejfan INGENTING, dängde igen säkerhetsdörren så hela j-a huset skakade, 5,2 på Richterskalan. Minst.

Varför kan folk inte höra vad man säger, utan att man ska behöva bli otrevlig?

Andra bloggar om: data, it, logitech, siba, respekt, hjälplöshet, temperament, choklad, tangentbord, mus, goda råd

Tappat tråden

Åtminstone det trådlösa tangentbordskitet. Batteriladdaren till musen, fortfarande datormusen 🙂 pajade förra veckan. Flängde ner till raggarhaket (bra ställe att ragga på)  Classes och köpte en ny som inte fungerade. Tillverkaren hade listigt nog gjort en specialare som inte säljs separat, så man tvingas köpa hela paketet; mus tangentbord och mottagare. Men här har Fujitsu Siemens skitit i det blå skåpet, jag tänker icke köpa deras krafs.

Jag kan definitivt inte tänka mig en enda dag utan Internet. Om jag inte befinner mig i ett tropiskt paradis eller någon annan semesterort. För mig under dessa omständigheter är kontakten med er i cyberrymden bara ett måste, annars skulle jag lika gärna kunna sätta mig i en grotta i Lejonens Dal och planera bombdåd eller dylikt. Kanske rita rondellhundar?

Tänker, måste jag köpa ett färdigt kit? Kan man inte plocka ihop den mus och det tangentbord jag vill ha? Är det kompatibelt med datorn?

Ja, jävlars, vad jag ska jävlas med datorförsäljarna idag! Watch out!

Andra bloggar om: data, it, trådlöst, cyber, rondellhundar, clas ohlson, försäljare,

Det här är till dig

Min nyfunna vän som ska opereras i veckan. Hotmailen har nätverksproblem så jag vill att du vet att jag tänker på dig och att du blir väl omhändertagen.

Många varma omfamningar!

ps, hör av dig när orkar

Debuterade

Förra helgen. Mörkchokladdebuterade!

Många snackar kakaohalter, som alkisar snackar promille och sprithalter.Som cigarrvänner snackar om rullning och ursprung. Hur man bäst snoppar en ”garre”. På tal om cigarrer har jag en släkting som var den sista i Sverige att handrulla innan produktionen las ner och flyttades till andra länder. Polen kanske? Va vetja?

Äh, det var ju choklad det skulle handla om.
Förra helgen, på weekendresan blev jag övertalad att smaka Lindts mörka kaka med hallon och mandel. Intense Raspberry. Jag har aldrig gillat mörk choklad, fastnar i gomen, beskt och torrt. Men så har det förut bara funnits typ Marabou. Innan boomen.

Jag tog tveksamt en bit, vilka stora bitar det var. Tänkte fan, måste dom vara så stora? Luktade först,mmm inte marabou:) det luktade angenämt av hallon. En fräsch doft, så jag naggade av en liten bit av den stora. Och blev glatt överraskad. Kanongott! Sötman från bären balanserade upp den relativt höga kakaohalten, och mandeln gjorde tuggupplevelsen ännu trevligare. Kändes rejält liksom (hata ordet). En kaka har det blivit i veckan.

Och igår var jag så ”modig” att jag provade på en med bitar av kaffebönor i. Wow, nu börjar jag fatta vad folk menar med Riktig Choklad! Och jag har bara börjat.:)

Andra bloggar om: choklad, mörk, njutningar, lyx, godis,

Bara en blogg, bara en dag

Sovit som fan sista dagarna. Mentalt och fysiskt slut av den otäcka yrselattacken och MJs rännande runt landet och ”jubileét” av mordförsöket tog musten ur mig. En del tror att jag vältrar mig i sjävömkan, se förra inläggets kommentarer. Om så vore, så är den personen den sista som skulle kunna ge ett stödjande ord, känna någon någon form av empati eller sympati, trots att människan själv är döv på ena örat och Menieres ger en gradvis hörselnedsättning. Vart tog ödmjukheten vägen, som predikas i tid och otid? Respekten för andra? Säger bara; Håll dig härifrån! Tur att bloggen har givit mig andra varma, kloka bekantskaper.

Läser att Leif G W Persson är övertygad att mamman till lilla Madeleine Mc Cann är skyldig till att ha drogat ner henne, och det gick snett. Det är jag tyvärr också. Som liten tjej fick jag ofta följa med min mamma till Grekland. Vi åkte alltid till samma ställe, då helt oexploaterat, ett paradis. Vi umgicks mycket med familjen som hade ortens pensionat och ”krog”. Dottern Tassoula blev min vän, vi var som ler och långhalm. Följde med henne till skolan, vi gick mil längs strandkanten och hittade vackra snäckor. På kvällarna ville mamma ut och tjoa. Jag behövde sova, när man är i sex-sju-åtta års åldern är det inga konstigheter. Jag ville sova tryggt bredvid mamma. Då ”kompromissade” mamma. Gav mig några små glas likör, Parfait DÁmour eller banan, sött som godis, förödande för en liten tjej. Det händer i dom bästa familjer, det mest skrämmande i Madeleines fall är att föräldrarna är läkare. Dom borde väl veta hur det ska doseras? Ruggig tanke att hon/dom (?) överdoserat, då faller det under mord. Uppsåt finns, planering krävs. Jag undrar varför dom inte bad om hjälp, om nu barnen var så jobbiga, som mamman ska ha skrivit i dagboken. Jag bad om hjälp med min dotter, djävulens val. Men jag bröt mönstret med det sociala arvet. För hennes bästa var det enda alternativet, livet med MJ var kaotiskt. Våld, sprit, destruktivt. Det är ett alternativ som alla vunnit på. Vi har en innerlig kontakt, hon är förskonad från att ha sett sin mamma förnedra sig själv. Vi umgås mer efter mordförsöket och flytten, eftersom inget ont som inte har något gott med sig. Mina spritvanor har ändrats till det bättre, även om jag trillar ibland.
En annan sak med att inte booza så mycket är att man kan lägga pengarna på annat. Men nu är det tajt,

Betalar av skulderna som Skatteverkets taffliga postgång orsakat mig, påminnelsevgifter, inkassokrav osv. Det jävliga är att vi som lever med kvarskrivning inte kan bevisa någonting, ingen svarar på våra frågor eftersom vi är skyddade. Paradox. Och alla ”olyckor” kommer inte ensamma. Glasögonen pajade som ni vet, nu håller tangentbord och mus på att säga upp sig. Hoppas skiten håller till måndag, då jag får in en slant på kontot. Funderar på ett erbjudande OnOff har, MS 6000 WL Laser Desktop för 498 pix. Lasermus och tunt tangentbord. Någon som har andra förslag som är i den prisklassen? Trådlöst.

Andra bloggar om: madeleine mccann, samhälle, alkohol, droger, media, leif gw persson, försvinnande, barndom, sociala arvet, datorutrustning, skatteverket, ekonomi

Karusellen

Vaknade och var döv på ena örat. Det enda som hördes var suset, bruset. Ett tryck i örat, hänt några gånger under året. Rasslade ner till sta´n och kuratorn lite lätt illamående och förklarade för hjärnan att du är pressad idag därför blir det så här. Tyst sa jag det.

Efter samtalet styrde jag kosan mot Classe´s (Ohlson), för att köpa en ny adapter till musen. Datormusen alltså. När jag fick solen i ögonen fick jag en yrselattack som heter duga. Vinglade fram,  kände inte riktigt var jag satte fötterna. Fick fokusera rejält där jag gick ,med blicken rakt fram, huvudet rakt upp. Varje rörelse av skallen orsakade svajj. Inne på affären trodde jag att jag skulle dimpa. Stod och höll mig i disken, fick adaptern och svajjade till bussen.
Hemma klev jag av vid vårdcentralen. Yrseln blev värre och värre, kändes som jag föll fast jag satt ner. Illamående.

Med all sannolikhet har jag dragit på mig Menieres; en psykosomatisk, kronisk yrselsjukdom, som drabbar folk som har en hög stressnivå. Fick åksjuketabletter och ska så småningom utredas på öronnäsahals.

Och att det utlöstes just idag, är inte ett dugg konstigt. Fan, ska det aldrig ta slut nångång? Läkaren ordinerade vila. Jag ordinerar mig själv bloggvila.

Tack för allt stöd med kommentarerna, snart är denna jävulsdag till ända.

Andra bloggar om: menieres, ptsd, yrsel, psykosomatiskt, stress, sjukdom, kronisk, bloggvila

Minnen man inte…

Önskade jag hade. Minnen jag inte minns. Minnen som jag aldrig ska komma åt. Det har den där klumpen längst upp på kroppen sett till. Knoppen. Försvar. Åh vad jag försvarade mig då!

Vad är meningen med minnen? Dåliga minnen? Jag hade ett minne som en elefant. Kanske har jag det fortfarande i en annan form. Sämre form. Imorgon är det fyra år sedan jag nästan dog. Hela jag. En del bitar dog. Tilliten dog. Den där sprudlande jag dog. Imorgon lär jag inte hitta mig. Den där sprudlande. Morgondagen går åt att få dagen att gå så fort som möjligt. För att kanske finna en övermorgon som är mer levande, i bättre form…..

Andra bloggar om: ptsd, psyke, död, levande, minnen, mordförsök, framtid