Man har inte roligare än man gör sig. Kollade på söktermer, hur folk trillar in på min blogg, idag tog följande förstapriset:
Larver i hjärtat
Och så får människan läsa om larv i hjärnan! 🙂
Och spamen är rätt kul dom med, nästan alla grekiska bilförsäljare försöker kränga en Lexus till mig! Bättre med ett körkort till att börja med,
funderar om prinsessan Madeleine har körkort, för hon har väl en Lexus?
foto: http://www.fotoakuten.se.
Vissa dagar, inte alla dessa dagar, lever min hjärna i en totalbalans med naturens. Visste ni att klimatförändringar i hjärnan är lika förödande som jordens? Ptsd kan beskrivas så, kanske det blir lite lättbegripligare då ,för dom inte kan sätta sig in i tillståndet. Ibland är det så överhettat att hjärnan brinner. Alla dessa tankar blir en enda stor, där man inte vet var elden började. Och röken gör att det svider i ögonen att försöka se var man ska släcka, för var man än vänder sig, ryker och pyr det. Och startar nya eldar, som om man vore Carrie i Stephen Kings roman. Med ögonblick!
Så fort man blinkar så försvinner ögonblicket, och ersätts av ett nytt. I hjärnan; men i kroppen sitter allt kvar. Med en märklig fördröjning i musklerna. Ont, där dom läkta ärren på magen sitter. Strålar ut i ryggen. Som om smärtan vill krypa ut där. Bakom mig, så jag slipper se det jag inte minns.
Idag släcks eldarna med regnet. Känner igen mig, får vara i balans med det grå. Regnet gråter åt mig, för jag kan inte. Idag sköter vädret om mig. Kurerar mig med ett våtvarmt omslag. Det känns tryggt och bra.
Andra bloggar om: klimatförändringar, posttrauma, psykologi, stephen king, regn, lindring
Livet är inte gnisselfritt, det vet jag. Men alltför ofta sista tiden; senaste åren eller så blir det där blå skåpet knökfullt! Av andras skit. Och andras skit luktar värre än ens eget! Murphys är en klass för sig.
Sist i raden av jävulskap är säkerhetsdörren som installerades idag. Det började som vanligt med att beställningen till hyreskompaniet ”kom bort”. Det fixade sig med en promenad, och en vänlig själ hos säkerhetsföretaget som fattade nödvändigheten och brådskan. Dessutom, tänkte hon s-ä-k-e-r-h-e-t. Igår ringde hon och berättade namnet på montören, sa åt mig att kolla legitimationen, tack ska du ha!
Så tidigt imorse kom ”Sture”, en hyvens prick, borrade, slamrade och störde grannarna som försökte sova av sin baksmälla (hoppas jag!), och avslutade med att silikonisera alla springor. Inte min, för den redan igenvuxen. Av brist på intresse, men skulle Stefan Lövgren hinta så ok då.
Fick provstänga och låsa upp och hela viddebitten, och ser att kikögat sitter i min höjd! Bara det kan få en att jubla. Slänger in ett getöga och ser nada. Lika dimmigt som Lützen en gång i tiden.
Det sitter en rejäl klump silikon på utsidan av”ögat”. -Ja, det tar du bort med en fuktig trasa säger Sture. Tack då säger jag och stänger dörren.
Hämtar en disktrasa och torkar av klumpen, avslutar för säkerhets skull med limtvätt. Så!
Nu ikväll skulle jag lägga reservnyckeln i tuben och passar på att kika ut i det lagom spännande trapphuset genom kiken. Det är fortfarande jävligt dimmigt därute. -Men va fan? Lite, lite glapp i linsen och fukten från disktrasan ligger vacuumförpackad därinne, därför är det dimmigt. Grannarna har säkert anmält mig till soc, för jag har stått och kramat dörren; krävs tvåhandsgrepp från ut och insidan för att lossa gängen, fräst och spottat, mumlat otidigheter, lirkat med kniv och mejslar, försökt med hårtork allt! Burit mig åt som en pundare. Men nej.
Gissa vem som får jävulskap imorgon?
Uppdatering 10/8 Dimman har dunstat!
Andra bloggar om: jävulskap, säkerhet, dörr, silikon, öga, otur,
Idag rullade vemodet in. Först kände jag inte igen känslan. Fattade inte vad som hände i maggropen. Det var ett tag se´n. När myndighetssverige tar semester, tar min hjärna sommarlov. För precis så känns det;
Som när man var barn, och kunde konsten att leva i ett medvetet nu, bara nu och ingen annanstans. Inte igår, inte imorgon. Senast igår, ja du hör! Börjar om igen…
Senast igår kände jag frid, skrattade högt åt Regissörernas strumpfilmer, gick en kvällspromenad till rastakossorna för att läsa ur Karin Fossums Jonas Eckel. Har efter möda och stort besvär lyckats läsa hennes När djävulen håller ljuset, en helt fantastisk historia om hur människor med mörka hemligheter vävs in i varandras liv, för att på slutet, nä, det får du läsa själv. Rekommenderas. En svart, våldsam bok som jag bara klara av att läsa utomhus. Har svårt att koncentrera mig, när jag måste hålla koll på allt omkring. Ljud, ljus, människor, typiska reaktioner när man har ptsd. Men jag har kommit på hur jag ska läsa nu,; utomhus, i naturen! Man hittar sina strategier. Men därnere utanför hägnet finns en ljugarbänk med en vidunderlig vy, ängar, kuperad natur med skogsdungar. Där är det ljuvligt att läsa en bok. Helt distraheringsfritt.
Jag längtar så också efter dottern, som kommer snart! Att få vara det viktigaste som finns .Vara mamma. Våra finurliga samtal, höra hennes drömmar och funderingar. Hennes oro över att börja högstadiet i en ny skola, den gamla klassen har splittrats. Hon vill höra om jag var nervös också då, när jag började i en ny skola. Och jag berättar, och hon skrattar.
Men nu börjar oron gnaga som sagt, JO är tillbaka och ska meddela beslut, Polisanmälan om tjänstefel, vart tog den vägen? Hur mycket vet MJ, det är den stora stötestenen. Den 13:e september är på ingång, årsdagen av mordförsöket, eller ska jag kalla den överlevnadsdagen och fira? Så långt har jag inte kommit än. Hur ska jag forma min framtid? Jag har inte så lång tid på mig nu, i början av januari 2009 infaller den villkorliga frigivningen. Och med tanke hur lång tid allt har tagit hitintills, måste jag noga överväga min framtid. Ikväll får det bli en extra sömnis, extra drömlöst ska jag sova. För dom har börjat nu, drömmarna som jag inte vaknar ur, men barmhärtigt nog, bara kommer ihåg brottsstycken av när jag vaknar. Men kroppen har jobbat stenhårt under natten ont i musklerna.
Godnatt
Det är då som det stora vemodet rullar in
Andra bloggar om: vemod, psyke, framtid, myndigheter, jo, längtan, frihet, böcker, ptsd
Utöver kvarskrivning och sekretessmarkering i folkbokföringsregistret, har MJ besöksförbud. Dvs säga att han inte får besöka eller på något annat sätt ta kontakt med eller följa efter mig. I princip begår han ett brott om han frågar någon bekant hur jag mår eller håller hus. Men hur ska jag veta det?
I uppbrottet, flykt-flytten lämnade jag ”våra” gemensamma bekanta. Det funkar inte med skyddad id, att ha en massa gamla kontakter som glappar.På gott och ont, en del av dom saknar jag inte! Dom där som vänder kappan efter vinden, som när jag vänder ryggen till, hugger kniven i mig igen. Dom där som tyckte att det fanns anledning att jag knivhöggs, och visste vad som utspelat sig den där ödesdigra natten för snart fyra år sedan. Undrar varför dom inte vittnade i rättegångarna? Varför kom dom inte fram och hjälpte till, när dom ändå var där? Dom där jävla lögnande glappkäftarna, saknar jag inte.
Sista gången jag sökte besöksförbud, sa åklagaren:
– Du vet Vb, man kan inte ha besöksförbud hela livet, så nästa gång så kanske det blir avslag.
Det innebär att jag måste isolera mig ännu mer, känns det som. Eller flytta igen. Eftersom han blir delgiven varje gång det upprättas ett besöksförbud, så kommer han veta att ”fältet är fritt”. Och det behövs bara en, enda gång, ett snabbt möte. Och lika lite som dom där bekantingarna annars glappar, håller dom väl truten då, om MJ undrar var jag håller hus. Hoppas få svar och beslut från JO snart. Det finns en risk att Daltkåken med sitt förbannade schabbel har röjt min hemvist.
Men varför oroa sig? Jag har världens övervakning upptäckte jag häromdagen. På Creeper, ett litet behändigt program som kollar när Storebror kikar in på våra bloggar. Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket, Riksdagens Förvaltningskontor, Skatteverket och Försäkringskassan tittar till mig då och då.
Känns tryggt eller inte?
Info om JO-anmälan finns i listen längst upp.
Andra bloggar om: myndigheter, besöksförbud, samhälle, övervakning, kvv, jo, oro
Någon har snott mitt bokkoncept. Stäng alla bloggportar! Ring bloggpolisen!
Maja Lundgren på Bonniers har gjort det som jag skulle, kanske gör. Vem vet? Hon har skrivit en bok Myggor och Tigrar där hon hänger ut ”kulturpersonligheter”, företrädesvis manliga sådana. Hon blandar fiction med verklighet, precis så som jag tänkt göra. Tänkt. Och ibland tänker jag hela tanken ut, så kanske en dag den ultimata hämnden blir en bok. Tjäna stålar på MJ! Uthängd som en torsk , kabbeljo på tork. För på torken hör han hemma. En blodig sörja, kryddad med ett mustigt språk, jag gillar den tanken.
Roligast tycker jag ändå är förlagschefen Eva Bonniers svar i artikeln:
”Enligt baksidestexten rör sig Lundgren i ”gränslandet mellan litteratur och verklighet”. Vari ligger det konstnärliga värdet med att blanda fiktiva uppgifter med verkliga personer?
– Samhället har blivit tuffare. Människor hängs ut på bloggar och i dokusåpor. Den här boken är en konstnärlig del av denna trend.”
Så, kära Bloggare, känn ingen skuld när ni sablar ner eller hänger ut andra på bloggen. Ni utövar den sköna konsten!
Konstigare än så var det inte…………
Tillägg: Idag 10/8 kl 11.00 kan du chatta med Maja Lundgren på DN!
Andra bloggar om: kultur, maja lundgren, bonniers, trend, konstnärlig, blogg, bok, avslöjande
Idag ska jag ägna en stund åt Mona Sahlins sommarprogram. Ställa datorhögtalarna i fönstret till balkongen, och höra henne berätta om sin vän Anna Lindh. Och höra henne läsa upp dom hatmail hon fått, dom som jag tolkar inte helt och hållet rör Mona Sahlin och hennes politik, utan avsändaren skriver om Anna Lindh på ett så´nt groteskt sätt. Förminskar och häcklar, lägger skulden på henne själv att hon mördades av en galning. Och på Mona Sahlin för att hon var hennes vän och Partikamrat med samma värderingar. Försvarar en mördarjävel. Unni Drougge skrev bl.a häromdagen om just detta. På Aftonbladets tjatterportal läste jag igår minst två inlägg som gjorde mig oerhört illa berörd. En blogg raljerade över Monas Tobleroneinköp och gjorde henne till en lipsill, en annan uttryckte sitt stöd till Mona, men kommentarerna gjorde mig grinfärdig. En lipsill kanske? Hur läser du dessa mail?
En sak är klar, att vara läskunning behöver inte beTYDA att man ser vad som står skrivet.
Äh, fy fan jag mår skit, för mycket minnen och känslor jag inte kan hantera. Jag kom in till Ks, ett par dygn efter Anna Lindh med i stort sett samma skador; men jag lever. Har tänkt och filat på inlägget, men det funkar inte. Lägger ut det i befintligt skick, och tror att ni förstår vad jag menar.
Små lätta moln var det på min himmel, min himmel som var då
Andra bloggar om: mona sahlin, anna lindh, mord, hatmejl, sommarpratare, bloggosfären, tankar,
Den här genren av filmer är en av orsakerna att jag inte går på bio längre. Jag som var helt såld på thrillers. Bara reklamen i blaskorna:
Alla kan ha en mördare till granne! DISTURBIA
blir jag störd av.
En annan aspekt är att det inte är speciellt trevligt att gå ensam. Sitta ensam i mörkret och en stämning som piskas upp, till ett jävla crescendo som är alldeles för välbekant.
Till att gå och lägga sig med verkligheten, flashbacks som är ännu mer skrämmande än vad en film någonsin kan bli….
(men om du vill får du gärna bjuda mig på en trevlig filmkväll)
Vet inte vad det är med mig idag. Vaknade och hade en hel bomullsbuske i bollen och näbben. Fick lirka och dona för att rensa kanalerna. Fräste ut nå´t som såg ut som Venedigsvatten. En jävla sörja. Några alvedon senare och;
La mig i ett varmt bad, bakom mitt nya duschdraperi. Släckte ner och tände (!) dom doftande värmeljusen.Doft av ocean, och ser varför jag valde just det draperiet. Det har samma färg som lagunen i Aliki. Det skimrar av turkos och en ljus ambraton och dom vita schatteringarna påminner om krossade snäckskal. En invasion av Medelhavet svepte in mig i en annan dimension. Där jag kan tänka helt ut, inget stör mig bakom ridån. Jag kan tänka en tanke i taget, och följa den. Höra mig själv tänka ut svaren på många frågor jag ställt till mig själv. För jag känner mig döv i bruset, därute i den värld som kallas riktig. Den knastertorra världen där jag hör och ser för mycket, ofrivilligt men nödvändigt. En del kallar det kanske paranoida tankar, jag vill nog kalla det vaksamhet. Men där nere i det ljumma vattnet, långt borta men nära verkligheten, kunde jag låta mina tankar flöda fritt. Lika fritt som vattnet flödar, önskar jag att mitt liv skulle vara-
-Och alla brottsoffers liv skulle vara. Därför ser jag fram mot hösten, då jag ska träffa en företrädare för Riksdagen och lägga fram mina förslag till förbättring för oss som lever med ”skyddad identitet”, äntligen har någon i maktposition förstått att vi som lever i den vidriga verkligheten, vi som blivit utsatta för mäns våld mot kvinnor är experter på hur det skulle kunna se ut i paragrafer och lagar.
Där i badet blev det så klart. Vi som tvingats fly, lämna våra familjer. Lämna allt det som var tryggt och basalt. Eller leva ett liv på flykt med barnen. Det är ganska enkelt i slutändan, det handlar om barnens bästa. Det står redan i lagen och FNs barnkonvention, vi kan inte ha lagar som säger emot andra lagar! Utvecklar inte detta mer just nu, men jag tror att det är dags nu, det är vår (min) tur nu! Att höras. Kanske synas, slut på kurragömmaleken. Att inte gömma sig bakom rädsla, utan att synas bakom en skyddsmur. Så vill jag ha det.
Badet, känner jag mig rätt ok. Det var kanske inte snor, utan igenslammade tankar som behövde ut?
Andra bloggar om: skyddad id, omvänd kommunarrest, riksdagen, barns rätt, samhälle, rättsväsende, lagar,
Jag ser ljuset……
Försökt etablera kontakt med brillerian utan resultat.Ringt flera gånger, mailat, använt deras formulär. But nope. Hängt läpp, tänkt att jag är väl en satans jubelidiot, hur seriös sidan än ser ut, så är jag lurad. Men då kliver förnuftet in och säger:
– Det fattar du väl att, om dom skickar originalbågar och slipningen är perfekt, så är det bara ännu en prövning av honom en del kallar Gud. Misstag kan alla göra.
Ibland undrar jag om ”han” inte har flera adresser att skicka sina prövningar till. Skriv gärna din i en kommentar så jag slipper fler överraskningar på ett tag…
Anyway, ikväll tänkte satte jag mig ner och skulle maila min besvikelse till en vän, precis när jag skulle klicka på Gmailikonen, så kommer det ett! Från brillerian. Så här skriver dom:
Hi Vb,Sorry we did not get back to you sooner. Ship the glasses back to us
and we will correct the problem. We had severe rain and thunder
storms so our internet and phone service was not working. I will have
the correct lenses ordered in and we will ship them out to you again
ASAP. Sorry for the inconvenience.
Tänk, nu känns det som ljuset sett från mörkret; sticker i ögonen. Om inte annat sticker det väl en del skadeglada läsare beskedet i ögonen. Ha! Tack ni rara kommenterare i förra inlägget.
Andra bloggar om: glasögon, ljus, mörker, importera, elvis, gmail, glädje, gud, prövningar
Mina glasögon är här. På näsan. Jag ser mycket bra med dom.Bågarna är skitsnygga. Men;
Givetvis har han satt in fel glas! Jag beställde fotokromatiska, såna där som ändrar färg till mörkt i solskenet. Har lagt dom i badrummet, släckt lampan och stängt dörren. I många minuter. Det är fortfarande mörkt när jag tittar ut. Man kan säga att det är ridå, rullgardin på lyckan. Känner mig som Ingemar Bergman. Eller en av hans depraverande filmer. Eller varför inte Lars Norén när jag ändå är på G? Lång dags färd mot mörker. Som om mitt liv inte haft nog med taskig ljussättning! Så ska det skrivas på näsan dessutom.
Helvete, skicka tillbaka, trassla med skatteverket och posten, och satans, jävlars, #)/(?½&%¤#X-e, ja det går precis som i Sverige att reklamera, men jag som har all tid i världen, att tjafsa om allt, har ingen lust med det. Jag hinner tamejfan aldrig leva ett liv!
Andra bloggar om: googles, glasögon, importera, jävulskap, psyke, ingmar bergman, lars norén,
Jag tror att idén med dansande fångar, som i Filippinas är strålande. Fattas bara dom rosa overallerna, som nån studie USA gjorde gällande att det skulle ha en positiv inverkan på internernas psyke. Men tror att i Sverige skulle det inte funka, vi är för rigida, skraja helt enkelt på många plan. Konventionella.
Men kolla videon, kika extra på grabben som dansar i början av ledet, han som trippar balettsteg från sida till sida. MJ var (är?) en satt typ. Ganska kort, chubby. En gång i tiden var han ett muskelknippe men sprit och inaktivitet sätter sina spår. Man kan anta att han tränat upp sig igen på kåken. Föreställ er Sluggo, seriefiguren; MJ i ett nötskal. Frisyr, hela konkarongen dansa på det sättet. Graciös som en valross. Jag skrattar så jag dör, min fantasi är det inget fel på! Dessutom börjar jag likna Lisa, en medelåldersvariant!
Ett förlösande garv,
skadeglädje sägs vara den enda sanna glädjen…….
(klicka på Youtubeloggan i videorutan för att se)
Andra bloggar om: dansande fångar, skadeglädje, rosa fångkläder, psykologi, fantasi, sluggo
Mellan åska och skyfall, har jag roddat lite i ”hemmet”. Spikat sladd och finlirat städningen, med att tvätta element och lister, fläckar på tapeten, ja sån´t där finlir. Då kan jag vara i medveten närvaro, minnas mindre trevliga saker,utan att må illa, något meditativt tillstånd. Kroppen är upptagen av annat. Minnena ligger bredvid mig där jag sitter på golvet i skräddarställning och fejar lister. Precis som om vi vore två personer som för en diskussion.
Minnet säger till mig; du har pedantiska drag, kommer du ihåg när du var liten? Du bodde nästan i badrummet. Vad ville du tvätta bort? Kommer du ihåg att du sjöng alltid den där låten med Lena Andersson i badet? Är det konstigt att man längtar bort nångång, varför gjorde jag det? Var det ett medvetet val? Kan barn göra medvetna val, frågar jag mig själv, eller var det bara ett uttryck, en signal till min vuxna omgivning att något var snett?
Isåfall sjöng jag inte tillräckligt högt eller tydligt, jag frågade mn pappa för några år sedan hur jag var som barn. Han som jobbade dygnet runt för att försörja en fyrabarnsfamilj svarade:
– Du var alltid glad!
Ja tänker jag, när du kom hem blev jag glad. Trygg. Det finns fler minnen, ett upptäckte jag att jag glömt när fly(k)tten till den här byn skulle ske. I ett träsyskrin från min mormor, där jag var varje sommarlov, hade jag ritat en hand som sträcktes upp ur en havsvåg. Ovanför med sykritan har jag skrivit HJÄLP. Hur kommer det sig att ingen inte ens fick för sig att, sy i en knapp; och öppnade skrinet? Kanske dom inte ville se?
Idag ser jag, att om någon sett mina signaler då, fångat upp mig; så kanske jag hade gjort bättre val av partner. Inte valt en mördarjävel.
Inte suttit här jag sitter,
stundtals bitter
Andra bloggar om: barndom, övergrepp, minnen, medveten närvaro, psyke, våld, syskon
Mina brillor från Usa, skickades igår!
Roar mig med att följa dom på vägen, fraktaren har ett eminent system så jag får mail, så fort dom scannats in på nå´n postsorteringscentral. Än så länge har dom inte flytt landet :), men nästan. Första anhalten var Jamaica NY, alldeles nyss hälsar dom på i Hyde Park Synd att man inte var personlig eskort åt dom.
Skatteverket är informerade om den dyrbara och högst nödvändiga; ser illa i reserverna, försändelsen så fan ta dom om dom blajjar nu!
Uppdatering 29/7, brillorna har lämnat Amerikat, och befinner sig över Atlanten. Bloggen uppdateras dagligen.
30/7 Igår kväll landade brillorna på ARN, Arlanda. Åkte lite hit, åkte lite dit, och har nu ,vad jag fattar av ”trackingen” hamnat på Skattekontorets post. Och det är här det kan brista eller bära, vilken dag eller månad jag kommer att få dom.;)
31/7 Vaktmästeriet på Skatteverket har inte fått iväg paketet igår. Posten schabblade, normala gången är att när vi får ett paket som inte går ner i brevlådan, får vi en avi från ett speciellt postcenter där vi ombeds ringa och tala om var i hela landet vi önskar hämta det. Men den här gången smet paketet till Skatteverket direkt. Typiskt. Och mina reserver är såna där dubbelfjädrande och klämmer ihop skallen som ett skruvstäd. Ger mig skallebank. Jag vill ha mina nya brillor NU!
1/8 Se inlägget Jag ser inte ut ur mörkret ovan
2/8 Inlämnade för returnering, se inlägget Men en lite glimt ovan
4/8 Lämnat landet Sverige på väg till Usa
Andra bloggar om: glasögon, blogg, post, skatteverket, eskort, väntan, längtan
Är inte van med så många intryck på en och samma dag som igår. Även om det är hur trevligt som helst, blir jag slut i flera dagar. Mentalt. Ptsd. Allt blir mycket mer. Hörselintryck.Synvillor.
Ja, synvillor kunde man tro.Vi åkte till en underbart vacker, rofylld plats med vatten.Inte ovanifrån, igår lyste solen med sin närvaro. Nä, sån´t där vatten som man kan stoppa ner fossingarna i. Längre än så blev det inte. Efter en smarrig picnic och kaffe åkte vi vidare till en krimskramsbutik ute på vischan, många fina billiga saker fanns det. Sen parkerade vi bilen strax utanför sta´n och promenerade i pittoreska kvarter. Här i stan som jag inte vill bo i. Känns lite vanskligt att upptäcka att det är helt ok här, jag vill ju åka dit pepparn växer.Inte knyta an mer om jag ska åka……….t.ex till
…Thailand(s-krog) blev det som avslutning! En smarrig buffé fick lägga lock på dagen.
En helt underbar dag att ta med sig när det dalar….
vi var inte här, men i fantasin är allt möjligt.:)
Andra bloggar om: psyke, vänner, fantasi, längtan, bra dagar, ptsd
Hittade den här texten (låttext)på en handskriven lapp när jag rensade lite i skåpen.
Du ser dig själv i en grav,
bara nakna andetag
Saknar luft,en andedräkt,
har alltid varit lika svag
Ser din sorg, du flyr din eld
Blundar kallt men ser ändå
Från hjältars röst hörs ingenting,
varför är det alltid så?
Ingenting är som förut,
ingen början, inget slut
Du söker svar fast du redan vet-
den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler
åt den som tar, men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag
lika falskt som det som sker
Du viskar till dig själv i smyg,
att aldrig kasta av din sköld
Medan lögner håller stånd
värms blodet upp att hålla ute köld
Medan ögon ser en dröm,
håller kylan luften kall
Allt omkring som bar ditt namn,
obevekligt går mot fall
Text okänd, innehållet känt
Edit: Se kommentaren från Janne, med hjälp av honom fick jag reda på att det är en låttext. Lägger in videon här. Hel med den Feges Lögn!
Hoppas jag inte på imorgon. Däremot är hela huset skurat.
Imorgon kommer min vän från hemma, barndomsvännen. Det blir nicpic picnic! Så har jag lagat grekiska biftekiköttbullar, avlånga. Lite tzatziki, tomat och rödlökssallad med balsamvinägerdressing och pitabröd och lagt prydligt i små bunkar som ska med imorgon. Vi åker till ett ställe där vi förhoppningsvis kan bada lite. Jag känner mig lite vattensjuk.
För övrigt har jag haft ett snack med Skatteverket angående utbliven och sen post. Alla skyller på alla, men ringa just Sergel Inkasso och Kronis och läsa lusen av dom har jag skrivit i agendan. Dom behagar aldrig skicka någon representant till informationsmöten som Skatteverket har, för att berätta hur dom ska handskas med post till oss med ”skyddad id”. Ibland stoppar dom i kuvert och skriver ingenting, då får ingen öppna posten. Dom stoppar inte ens kraven i kuvert ibland, utan skickar det bara vidare till nå´t Skattekontor med förmedlingsärenden. Sjukhus och liknande brukar också göra så med kallelser t.ex gynundersökningar. !?. Sen går det runt, och tillbaka där dom ombeds stoppa försändelsen i ett kuvert med namn och personnummer på. Sen landar det i min brevlåda.
Så please, påminn mig nästa vecka att jag ska ringa dom! Själv går jag och softar i soffan och inväntar Bryan Ferry på Ettan 22.35, Dylanesque där han berättar varför han valt att tolka Dylan, och givetvis får man höra mannen!
Andra bloggar om: mat, grekisk, vänskap, myndigheter, bryan ferry, dylanesque, inkassobolag, skatteverket
Ringde på min dörr ikväll. Pratade i telefon, när hjärtat stannade. Viskar till henne , kompisen i luren samtidigt som jag springer upp från datastolen och letar fjärrkontroll. så jag kan stänga av ljudet.
– Vem är det? viskar kompisen tillbaka. Vänta för fan, jag måste komma till dörren först, svarar jag. Fibblar med fjärren och tänker högt, var det min dörr det ringde på. Öppna inte säger polaren, kolla i kiken först. Ja, ja säger jag och sträcker mig upp så långt jag kan, palljäveln har jag flyttat på under dagen när jag putsade doror. Fan, fan.
Kikar ut, når nätt och jämnt upp men ser bara trappen och ljus. Dessutom är brillorna för svaga. –Fan det är ingen där. Jag ser ingen, säger jag samtidigt som någon på andra sidan säger:
Hallo, en kvinnoröst. – Vad vill du morrar jag. Ovversvamning säger kvinnan och jag förstår att det är en granne. Öppnar och mycket riktigt, det är den trevliga eritreanska kvinnan några trappor upp. -Jag ringer dig sen ; pratar nu i normal ton till kompisen.
Henne som jag mött i tvättstugan några gånger, hon ville ha hjälp att fylla i en skadeanmälan till försäkringsbolaget angående avloppsöversvämningen. Hon har bara varit i Sverige i fyra år, pratar hyfsat men blandar ihop sitt språk tigrinya och svenska när hon skriver. Det är klart att man ställer upp, men det blev inte bara det! Vi satt och pratade länge om utanförskap, flyktingskap på olika plan men lika svårt. Hon frågade om jag verkligen var riktigt svensk. Hade lust att säga nej, för så känner jag och agerar inte. Vi kom överens om att ingen trivs i den här trångsynta obygden, vi tycker båda två att det är oerhört svårt att nå folket här. För vi som borde vara rädda är inte det, men innevånarna är det, för det nya.
Anyway, trevligt var det, och en ny promenadkompis har jag fått!
Andra bloggar om: flyktingar, utanförskap, försäkringsbolag, grannar, ptsd, svensk, eritrea, vänskap
Torsdag är är den enda dagen enligt väderprognoserna som lämpar sig för utomhusvistelse. Så vän på ingång kommer då! Och skulle det regna får vi väl fönstershoppa.
Glasögonen jag beställde från Usa, och tjänade 2700 pix på, är under konstruktion. Skönt för reservbrickorna klämmer sönder skallen, får ont. Dessutom har synen förändrats såpass att jag inte ser ordentligt. Jag hittade mina Pradabågar som jag givetvis provade ut här i Sverige först, och gjorde en synundersökning, som jag matade in och mailade över till www.eyeglasses123.com. Hur smidigt som helst. Dom har nästan alla märkesbågar till överkomliga priser. När jag lämnade tillbaka lånebågarna, sa jag att jag beställt via nätet, så någon affär i Sverige inte var aktuellt blev inte optikern särskilt förvånad. Tror att alla butiker måste se över sin verksamhet och priser, när det gäller kapitalvaror, ja brillor är det om man inte vill ha billigt krafs. Internet skapar underbara shoppingmöjligheter. Tro nu inte att jag är en märkesbög, designade brickor är genomtänkta, passar facet, och ska man gå med dom på näsan hela dagarna vill man trivas i dom!
På tal om glas. Nu blev det uppehåll så jag passar på att putsa nå´t fönster.
Andra bloggar om: glasögon, shopping, vänner, internet, tjäna pengar
Hotmail. HOT brev med svenskt uttal. Ibland läser jag så. Det är lätt hänt i min och medsystrars belägenhet. Leva med skyddad id är ingen dans på rosor. Frustration i mer eller mindre mängd varje dag.
Igår kväll när jag kom hem från Tonårsmorsa, en för övrigt kanondag med Alter Ego och alla barnen, våfflor och många glada skratt. (båda finns i länkskafferiet)En dag som alla andra. För dom som inte lever med skyddad id; för det är ingen självklarhet att umgås med allt och alla. Här är det tillit på högsta nivå, jag har också ett ansvar gentemot dom som jag avslöjar mina ”hemligheter” för. Jag vill ju inte att dom ska råka illa ut. Nu vet dom inte så mycket mer än vilken ort jag bor i. Men tack brudar för en toppendag!
Tillbaka till första stycket ”hot” (tolkning fri), när jag kom hem på kvällskvisten och fortsatte grotta i Socialtjänstens ansvar för oss. Jag har sista tiden råkat ut för Murphys Law. Ett flertal tandläkarbesäk, glasögonen pajade, Skatteverket har med strul, åsamkat mig Inkasso&Kronofogdeavgifter, skulderna är reglerade, men räkningar och påminnelser har landat för sent i brevlådan, med resultat att jag måste betala deras administrationskostnader. Jag har därför tvingats söka socialbidrag för jag har inte ekonomi för att lösa oförhappandes olyckor. Jag ligger en bit över norm. En norm som ingen kan klara sig på överhuvudtaget, så snålt tilltaget som den är. Satte mig därför och snokade på nätet efter information om ökade levnadsomkostnader när man ”lever” så här med skyddad id.
Hittade bl.a den här informationen från Socialstyrelsen. Där framgår det tydligt och klart att Socialtjänsten ska ta särskild hänsyn till oss vid bedömning av rätten till bidrag (sid 4). Det ska jag peta ner i halsen på handläggaren när han är tillbaka efter semestern.
På ett annat ställe jag inte hittar nu, rådde man till namnbyte i samband med kvarskrivning som alltid sker i samband med flytt. (det kostar också) Så långt tänkte inte jag. Hur skulle jag kunna göra det? Det är nog omvälvande att fly-tta. Så nu sitter jag och oroar mig, eftersom sjukhus och terapimottagningen i landstingets regi har mitt rätta namn och pesonnummer, men ingen adress.Läs mer om kvarskrivning längst upp i bloggen under bilden. Fan jag oroar mig för allt just nu, tror att det beror på alla mord som sker sommartid. En tid som ska vara full av värme och glädje. Njuta av av friheten utomhus under solen, och sena kvällar på galej. Utan att bli ihjälslagen eller knivhuggen. Utan att bli ihjälskjuten. Löpsedlarna skriker om nya dåd varje dag.
Va fan är det som händer i Sverige?
ps.
Läste precis detta i blaskan, är det månne ”aporna” som sorterar min uteblivna och försenade post?
Andra bloggar om: skyddad id, kvarskrivning, tonårsmorsa, alter ego, skatteverket, post, socialstyrelsen, socialmyndigheter, intressant, samhälle.myndigheter
 | Mitt krypin om … |
 | Vb om … |
 | gavleshotokan om … |
 | Helena Trotzenfeldt om … |
| Vb om … |
VendettanBettan 
