Sladdar runt

Mellan åska och skyfall, har jag roddat lite i ”hemmet”. Spikat sladd och finlirat städningen, med att tvätta element och lister, fläckar på tapeten, ja sån´t där finlir. Då kan jag vara i medveten närvaro, minnas mindre trevliga saker,utan att må illa, något meditativt tillstånd. Kroppen är upptagen av annat. Minnena ligger bredvid mig där jag sitter på golvet i skräddarställning och fejar lister. Precis som om vi vore två personer som för en diskussion.

Minnet säger till mig; du har pedantiska drag, kommer du ihåg när du var liten? Du bodde nästan i badrummet. Vad ville du tvätta bort? Kommer du ihåg att du sjöng alltid den där låten med Lena Andersson i badet? Är det konstigt att man längtar bort nångång, varför gjorde jag det? Var det ett medvetet val? Kan barn göra medvetna val, frågar jag mig själv, eller var det bara ett uttryck, en signal till min vuxna omgivning att något var snett?

Isåfall sjöng jag inte tillräckligt högt eller tydligt, jag frågade mn pappa för några år sedan hur jag var som barn. Han som jobbade dygnet runt för att försörja en fyrabarnsfamilj svarade:

– Du var alltid glad!

Ja tänker jag, när du kom hem blev jag glad. Trygg. Det finns fler minnen, ett upptäckte jag att jag glömt när fly(k)tten till den här byn skulle ske. I ett träsyskrin från min mormor, där jag var varje sommarlov, hade jag ritat en hand som sträcktes upp ur en havsvåg. Ovanför med sykritan har jag skrivit HJÄLP. Hur kommer det sig att ingen inte ens fick för sig att, sy i en knapp; och öppnade skrinet? Kanske dom inte ville se?

Idag ser jag, att om någon sett mina signaler då, fångat upp mig; så kanske jag hade gjort bättre val av partner. Inte valt en mördarjävel.

Inte suttit här jag sitter,
stundtals bitter

Andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

4 responses to “Sladdar runt

  • Någons mamma-Någons dotter

    Om om inte fanns… om jag lyssnat på min mammas varningssignaler som barn, då hade jag sluppit mycket smärta. Om inte min mamma valt att göra det hon gjorde så sent i livet… Om om inte fanns… Jag förstår och jag känner din ångest, jag känner din smärta, såsom jag känner min egen, inför dåliga val jag gjort i livet. Ändå. Utan våra erfarenheter blir vi inte de människor vi blir. Jag fattar att du gärna varit utan din bittra, grymma, smärtsamma erfarenhet. Samtidigt som jag önskar från det innersta av mitt hjärta, att du någonstans, någon gång, finner någon slags ro i livet, trots dina bistra erfarenheter och att du någonstans, till slut, finner att du fått NÅGOT positivt ur det hela på sikt. I den männsika det skapat dig till. Jag menar det inte som ett hån, utan det är min varmaste förhoppning.

    Mina tankar till dig. Ditt inlägg är som ett öppet sår, fyllt av smärta, som jag önskar jag kunde döva.

  • Vb

    Tar det absolut inte som ett hån. Och faktum är att, det ligger en sårskorpa på just dom minnena från barndomen, och en tunn börjar bildas på dom färska såren.
    Tack för din kloka kommentar, och ta hand om varandra.Läste precis din senaste blogg.
    Varma tankar!

  • Ister

    ”så kanske jag hade gjort bättre val av partner”.

    Inte var det dina val som gjorde honom ond, inte var det dina val som gjorde honom till en mördare.

    Det att du inte fångades upp, har format dig – på gott och ont!

    Dina val har hjälpt din dotter att få en bra start. Du har gjort dig själv till en modig och kärleksfull varelse!

    Du är modig och kärleksfull – glöm aldrig det!

  • Rosa

    Säger som Ister. Dina val har det inte varit några fel på, det har kommit andra ivägen som gjort felaktiga val.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: