Turqoise not blue

Vet inte vad det är med mig idag. Vaknade och hade en hel bomullsbuske i bollen och näbben. Fick lirka och dona för att rensa kanalerna. Fräste ut nå´t som såg ut som Venedigsvatten. En jävla sörja. Några alvedon senare och;
aliki.jpg
La mig i ett varmt bad, bakom mitt nya duschdraperi. Släckte ner och tände (!) dom doftande värmeljusen.Doft av ocean, och ser varför jag valde just det draperiet. Det har samma färg som lagunen i Aliki. Det skimrar av turkos och en ljus ambraton och dom vita schatteringarna påminner om krossade snäckskal. En invasion av Medelhavet svepte in mig i en annan dimension. Där jag kan tänka helt ut, inget stör mig bakom ridån. Jag kan tänka en tanke i taget, och följa den. Höra mig själv tänka ut svaren på många frågor jag ställt till mig själv. För jag känner mig döv i bruset, därute i den värld som kallas riktig. Den knastertorra världen där jag hör och ser för mycket, ofrivilligt men nödvändigt. En del kallar det kanske paranoida tankar, jag vill nog kalla det vaksamhet. Men där nere i det ljumma vattnet, långt borta men nära verkligheten, kunde jag låta mina tankar flöda fritt. Lika fritt som vattnet flödar, önskar jag att mitt liv skulle vara-

-Och alla brottsoffers liv skulle vara. Därför ser jag fram mot hösten, då jag ska träffa en företrädare för Riksdagen och lägga fram mina förslag till förbättring för oss som lever med ”skyddad identitet”, äntligen har någon i maktposition förstått att vi som lever i den vidriga verkligheten, vi som blivit utsatta för mäns våld mot kvinnor är experter på hur det skulle kunna se ut i paragrafer och lagar.

Där i badet blev det så klart. Vi som tvingats fly, lämna våra familjer. Lämna allt det som var tryggt och basalt. Eller leva ett liv på flykt med barnen. Det är ganska enkelt i slutändan, det handlar om barnens bästa. Det står redan i lagen och FNs barnkonvention, vi kan inte ha lagar som säger emot andra lagar! Utvecklar inte detta mer just nu, men jag tror att det är dags nu, det är vår (min) tur nu! Att höras. Kanske synas, slut på kurragömmaleken. Att inte gömma sig bakom rädsla, utan att synas bakom en skyddsmur. Så vill jag ha det.

Badet, känner jag mig rätt ok. Det var kanske inte snor, utan igenslammade tankar som behövde ut?

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Advertisements

4 responses to “Turqoise not blue

  • Ister

    En aning ljus kan anas i ditt inlägg – det är nog nyttigt att ta sig ett bad lite då och då!

    Unnar och önskar dig en ljus dag!

  • tonarsmorsa

    Det låter som ett inte allt för tokigt sätt att starta en ny dag på, förutom förkylningen då, den kunde du ju ha fått slippa!! Kram!

  • Rosa

    Vilket härligt inlägg. Doftar framtid. Förstår att du trivdes där i badet. Jag förstår också att dina tankar for iväg precis som du beskriver. För vackert är det. Drapperiet. Tyget lever. Skiftar färgerna som blir dina tankar.

  • Miss Terious

    Jag är helimpad av dig Bettan. Du kämpar enträget på för oss andra. Jag blir så rörd när jag läser dig.

    Det här låter fånigt men vet du att jag ibland blir vettskrämd bakom duschdraperiet och tror att någon brytit sig in i lägenheten. Det är inte klokt men jag kan inte duscha då utan måste kolla igenom hela lägenheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: