Med grå stålhård blick

Stod jag för några dagar sedan på min kära pappas balkong och projicerade ner mig själv på dom gamla välbekanta vägbanorna. Där jag känner varje sten, varje trädstam. Där jag skulle kunna gå med förbundna ögon utan att snubbla. Där jag skulle bott kvar om inte ondskan hade svept förbi.  Med blicken och hjärnan bakom försöker jag föreställa mig hur det skulle vara att flytta tillbaka, trotsa ondskan och bara vara iskall. I min virtuella promenad passerar jag centrum, hejar på alla bekanta, blir bekräftad med några nickar. En och annan blir uppriktigt glada att se mig och jag får varma omfamningar. Blicken sveper inte bara över den kuperade nejden. Jag ser hur klart som helst ner till Mjs balkong. Där han soon, alldeles för snart ska vistas villkorligt frigiven. När han har sonat sitt brott. Mordförsöket.

Jag tillåter mig att möta honom också på promenaden. Det känns som om jag har en örnblick, fast och beslutsam. Allseende och beredd möter jag hans grumliga ögon med en stålhård blick.

Det gick bra att tänka i dagsljus, men helvete vad rädd jag blev att tänka samma scenario efter mörkrets inbrott. Som ett jagat djur såg jag mig själv, plågad för plötsligt var det bara vi i byn. Jägare och offer.

Jag åkte till familjen för att få kontakt med verkligheten. Det fick jag. Nog av. Tiden rinner ut.

Och mina ögon kändes så grå

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser

8 responses to “Med grå stålhård blick

  • whitelady7

    Tankar och kramar, manga och varma!

  • Rosa

    Gör så ont att läsa. Förstår, även om man aldrig kan sätta sig in i en skräck, så väl att du måste vara LIVRÄDD rent ut sagt. Hur gör man, hur känner man, hur gör KROPPEN när den möter någon som velat Se att jag är död. Inte vill att jag ska leva längre. Hu. Hemska tanke och hoppas att jag aldrig behöver uppleva något sådant. Går ju inte att springa ifrån livet. Flytta till ett annat land kanske, men kvar lämnas då människor som plötsligt fattas än och lever man då? Vem är lättast att springa från? En fråga som inte finns något svar på.
    (Du skulle se Mamma Mia. Så underbar. Från en underbar grekisk Ö (ja kanske flera, kanske att de klippt ihop). Längtar så när jag ser. Är fortfarande varm av filmen.)

  • Tvärslå

    Fasen va jag tycker du är så jäklans bra, så jäkla bra.
    Stor beundran för din styrka som finns där, fast som kanske gömmer sej ibland och konstigt vore väl annars.
    Lev väl

  • Ister

    Är han ett reellt hot fortfarande, eller är det din rädsla som är värst?

    @Ister,
    svar ja på båda frågorna

  • Birgitta Alvskogen

    Så konstigt att han snart har sonat sitt brott. Det begreppet har väl just inget värde längre.

    varm kram

  • znogge

    Att sona ett brott i dag kan gå väldigt fort om det inte handlar om ekonomisk brottslighet som genererar långa påföljder… Märkligt…

  • tonarsmorsa

    Läser. Känner. Tänker. Dina ord är slående i detta inlägg, som så många gånger förut! Värme och Kärlek till dig!

  • Amlor

    Oj vilket starkt inlägg. Känner igen skräcken men den var min. Din skräck vet jag inte hur den känns. Jag får sådana flashbacks när jag läser dina inlägg om just skräcken.

    Starkt av dig att besöka verkligheten. Verkligen.

    VARM KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: