Det finns folk, och så finns det fä.
Folk som envisas att upprätta kvasirelationer. Som inte kan släppa taget. Gå sin egen väg på egen hand. Som inte står ut med ett flera avvisande, som är så ensamma att dom känner sig övergivna. Men den enda som övergivit dom är dom själva.
Sen har vi fä. Som står i sitt bås, fasttjudrad av sina egna värderingar och dömanden. Dom står där i sitt bås, med rumpan mot världen och skiter i livets korridor. Med blicken mot mörkret. Och vem vill vara vän med en som skiter på en?
Jag tror att dom är av samma skrot och korn.
Andra bloggar om: relationer, psykologi, dömande,
VendettanBettan 
03 09 2007 at 19:42
Så sant, så sant!
03 09 2007 at 19:42
Ja, du slår huvudet på spiken igen…
Kram Pys
03 09 2007 at 19:42
Right on baby !
Glöm inte dramadrottningar, finns inom båda könen och även ibland djuren. Kräver uppmärksamhet, kärlek och kommentarer/komplimanger jämt. Är bäst, vackrast, intelligentast, you name it och kan inte förstå hur någon annan mår dåligt av deras beteende om dom överhuvudtaget förstår att andra har känslor.
03 09 2007 at 19:42
Ja visst har du rätt. Vi är många där ute som har fått vår självkänsla så ned- malen att vi köper vad som helst. Jag är själv ett oväntat och oälskat barn, mina föräldrar bråkade om vem som skulle ha mig, och ingen ville det. Jag trodde att jag hade fixat detta, men jag hamnade ur askan i elden. Min man sedan 35 år är en känslomässigt mycket störd man. Vi störda tycks på något sätt dras till varandra, och det blir ju så fel. Nu har jag äntligen brutit mig loss, och samtidigt har jag blivit farmor. Det kanske finns hopp även för de vankelmodiga.
04 09 2007 at 19:42
@Drak-Ulla,
jag läser din kommentar och förstår inte riktigt vad ditt svar har med texten att göra.
Glad att du lyckats bryta dig ur ett destruktivt förhållande och att du blivit farmor.Hoppet är det sista som överger människan.(hoppas jag)
04 09 2007 at 19:42
Håller med.