Idioten och innehavaren av den här bloggen är inget annat än en depraverad drömmare och drönare som underskattar sina läsare. Som tror att ni kan läsa mina kalashnikovsprutande tankar som jag bloggar med osynligt bläck. Dessutom en storlögnare som lovar runt och håller tunt.
Måtte jag bättra mig!
Läs även andra bloggares åsikter om bloggkramp, lögnare
Börjar dan med att torka upp bönsalladen jag spillde ut sent igårnatt, hoppade mellan kikärterna och borlottibönorna först för att nå kaffebryggaren.Busenkelt och gott, köpeburkar med bönor, salladsdressing och rödlök.Langade ner ett knippe haricot verts oxå.Mums.
Står och borstar tänderna med en märklig tandkräm som heter White Now men är knallblå och känner riktigt hur välbehövligt det var.Det luktar skit.Mycket skit.Vid renoveringen av badrummet förra året så gjorde rörmokarna en märklig abrovinkel i avloppssystemet.Först gjorde man ett hål i väggen för tvättmaskinen, det skulle lixom döljas i väggen och mynna ut i golvbrunnen.Men eftersom det handlar om stålar ändrade dom sig när kakelsättarna redan varit här och omsorgsfullt skurit keramiken runt hålet till att låta en grå ful slang leda vattnet till handfatet och sedan ner i golvbrunnen.
Anyway, till andedräkten igen.Det börjar bubbla oroväckande i toastolen, fötterna blir ljumma.Av bajsvatten.Det stiger.Häromdagen blev både jag och Kissen livrädda av ett obekant ljud i lägenheten.Det var slambilen som borrade i grannens avlopp.Och goda grannar som vi är delar hon med sig nu.
Nu är badrummet gnistrande vitt och doftar eukalyptus efter jourens insats, inte blått.Har väl inte skurat med tandkrämen heller!
hoppas att det inte var bönorna
Fan,
vart jag än går, vart jag än står är hon med. Hon den där jag vill slippa. Mig själv.
Känns livet som nu. Revor i känslorna och strandsatt; ensam. Lika ensam som en överlevande från ett atombombskrig. Krig där varje vapen gör lika illa utan en varningstext; ovarsam behandling kan leda till livslånga men;
Det är jag och kackerlackorna, dom enda som pallar med ett krig. Vi får väl sitta här och dingla med benen, utefter kanten till det som kallas liv. Ett satans jävla liv. Jag vill kunna åka till min paps och fira hans åttiofemårsdag. Utan rädsla. I huset bredvid mördarjäveln. Ibland slår mig tanken att jag ska ringa upp och be om amnesti, be om att få vara pappas dotter, mamma till hans barnbarn, och att du skulle släppa taget och säga; för enda dag.
-Jag tar en paus, lovar att vara utom behörigt tillstånd. Jag ska lova att du inte känner dig hotad just den dagen..det är ok, jag förstår och respekterar din rädsla, för jag vill inte förlåta. Och det är det då det blir fel. Så fel. Men lika lite som jag ens snuddar vid tanken, att ens be dig om mitt liv, snuddade mitt liv då. Den där satans septembernatten du bestämde dig för att döda mig. Jag överlevde, kanske är mitt straff nog ändå då; du går ju där som inget hänt. Kanske inte i ditt liv, men i mitt. Allt blev så jävla komplicerat; det var svårt nog innan jag träffade dig. Vi komplicerade det ännu mer tilsammans.
Jag skulle önska att jag var fri från dig, från allt som gör mig värdelös, ha ett liv som var värt att levas, att levas nu. Inte som ett crescendo av revor i hjärnbarken som sakteliga sipprar av blod svett och tårar. Inifrån och ut. Som inte syns, för mina känslor har blivit transparenta,
Som en såpbubbla. I alla regnbågensfärger skiftande dalar den ihålstungna bubblan vare sig upp eller ner. Den bara säger poff, och innanför skalet finns det inget. Gone baby, gone. I ett nästan löjets skimmer spricker, poffar dom till till ingenting. Osynliga, inga märken, precis som om vi inte funnits. För det är det vi inte finns.Som synliga offer för mäns våld mor kvinnor och barn. För att vi inte vågar finnas, för att vi inte vågar skrika.
Och hur ska man då vågas höras? Can you hear me?
Läs även andra bloggares åsikter om kvinnofrid, mäns våld mot kvinnor, samhälle, frugivning, mordförsök, rättsväsende, rädslor, ptsd, samhälle, jurudik, kommunarrest, brott, straff,
Fast det hjälper väl inte, skriver Expressen idag att Toni Alldén ska ha sagt i rättegången om mordet på Caroline Stenvall.
Väl?
Vilket jävla ord. Blir rosenrasande när jag läser och minns mina rättegångar med den jag kallar Mördarjäveln.
Förutom alla lögner och inkonsekventa svar på advokatens och åklagarens frågor blev han i Tingsrätten precis som ovan beredd utrymme för att själv kommentera eller tillägga något i slutet av förhandlingarna, jag avstod. Jag var helt förstummad och förintad av vad jag fått höra under rättegången. Jag hade inte läst förundersökningen på inrådan av advokaten för att mina minnen skulle vara intakta, vara mina minnen och sanning och inte ha efterkonstruerat omedvetet. Jag fick höra saker jag trodde hörde hemma i någon tvserie, att han ville inte döda, bara skada mig. Jag fick höra att han satt och tröstade mig när vittnen anlände, han hade varit snäll och tagit av sin munkjacka och lagt under mitt huvud osv, därför hade jag inget att tillägga. Här kunde han haft en chans att säga just förlåt. Människor som inte är mina bästa vänner har läst domen som fan läser Bibeln eller varför inte Allah läser Satansverserna? Eller böckerna Gömda och Sanningen om Gömda som skrivet i sten, att det han påstår har skett är sanning. Det han påstår är utom allt rimligt tvivel! Han är skyldig enligt all teknisk bevisning och rim och reson. Enligt svensk lag. Enade tings och hovrätter.
Men nej, advokaten och åklagaren försökte pressa honom med frågor som -är det ingenting du skulle vilja ha ogjort? Ångrar du dig (den jäveln ångrar sig inte. sa advokaten i rökpausen) men hans ickeseende blick bara såg rakt ut i rymden, ut ur tingsalens stora fönster gick hans fiskblick.Ovanför mitt huvud, jag satt med ryggen mot himlen. No regrets, inte ens för protokollets skull.
I Hovrättsförhandlingarna satt han och tecknade med handen diskret när jag vågade möta hans blick, pekfingret över strupen och hånlog med ögonen. I sin omoderna illasittande kostym vet jag inte om han i slutet av förhandlingarna sa något, jag lämnade Hovrätten dagen före nyårsafton 2003 i en taxi efter att jag sagt mitt. Sjukresa för att jag behandlades fortfarande för sviter efter mordförsöket i september. Jag vill inte ha någon ursäkt, jag vill inte ha någonting från den där skriver jag. För han kan inte vara mänsklig. Det är mänskligt att fela, mordförsök och mord, våldsbrott kan aldrig göras ogjort och är inte mänskligt Det är inte ett fel; ett fel kan man rätta till. En av mina största fasor nu är just att han ska på något sätt förmedla en ursäkt. Jag vill inte ha den. Jag skulle inte ens behöva få en ursäkt. Jag vill inte höra mer hyckel.
Du Toni håll käften, det hjälper inte dom som drabbats, håll käften säger jag bara. Säg ingenting du inte menar. För du menade väl inte att Caroline skulle dö? Din mening har inget värde. Väl?
Läs även andra bloggares åsikter om mördare, rättsväsende, mord, mordförsök, caroline stenvall, toni allden, förlåtelse, bibeln, gömda, sanningen om gömda, mediabevakning, psykopater, flashbacks, psykologi, domstol,
Släntrade in på Classes idag för att köpa odörslukande kuddar. Kanongrejor för att få bort, inte dölja, tex rökdoft. Langade ner ett par sådana och dom fick sällskap av nya borsthuvuden till eltandborsten. När jag ska pynta varorna i kassan ser jag något märkligt; dekaler med texten Nej tack ingen reklam om det inte är från Clas Ohlson. För tio pix.
?
Påpekade för kassörskan som svarade, att dom kostar överallt samtidigt som hennes huvud snurrade runt och läste vad det stod. -Oj, det där med Clas Ohlson har jag inte sett! Dom var väl placerade för nära…
Idiotiskt reklam, ännu större är ev kunder och köpare!
Läs även andra bloggares åsikter om clas ohlson, shopping, reklam, annonser, idioti, rökdoftsslukare, odörer, hem, hushåll
Igår på förmiddagen hade jag diskat och tvättat håret, redo för att shoppa loss.Matvaror. Måste ladda upp mentalt innan jag pallrar mig ut. Brukar diska innan jag gör några längre utsvävningar om jag inte skulle komma hem, och mamma sa att man skulle vara hel och ren. Om någon olycka händer vill jag åtminstone ha någorlunda snygga trosor på mig på akuten. Då
kommer jag på att det inte är paytime. Lönedags. Det är idag. Och idag vaknar jag med skallebank och allmänt taskigt hälsotillstånd.Magen har varit körig, från och till efter operationen. Känner mig risig och blek. Trött, för jag bara sovit på ytan. Varken kvalitets eller kvantitetssömn. Har varit så ett längre tag. Uppe och vankar, i mörkret smyger jag upp och röker, dricker vatten, frossar i jordnötter eftersom Propavanen som skulle gett mig längre sömn gör mig störthungrig. Det är för varmt, det är för kallt. Jag vaknar med fotsvett,
Jag tror jag skippar den här dagen. I affären. No business today. Out of orderskylten hängs på dörren. På insidan så jag inte glömmer.
Läs även andra bloggares åsikter om vardag, shopping, hälsa, sömnbesvär, läkemedel, tristess, mardrömmar,
 | Josef Boberg på Du kan väl inte flytta |
 | Generation Knas på Du kan väl inte flytta |
 | Livie på Rädslan är naken |
 | Freja Monique Stolt… på En sanning om lögner, en väl b… |
 | Sirpa Hotti på Du kan väl inte flytta |
