Etikettarkiv: medveten närvaro

Livets fakir

Jag har rannsakat mig själv och sista tidens händelser och möten och bla kommit fram till att vissa människor man möter har den förmågan eller talangen om du vill, att locka fram mina sämsta baksidor. Emotionella vampyrer, som inte räds vitlöksdoftande andedräkt eller symboliska träspjut som jag kastar hårt och skoningslöst in in deras hjärtan, dom är så uppfyllda av sina egon och att leva via andra som värsta vidriga parasiterna. Deras unkna själar luftar dom med sina känselspröt likt dom muterade monstren i Aliens.

Då känner jag att jag vill vara ifred, i samma andetag och tanke jag vet att jag ”valt” att träffa dessa felande länkar just för att ensamheten, övergivenheten jag tvingas leva i driver mig till vansinne och felaktiga beslut. Frånvaron av medveten närvaro; långt borta men nära är plågsamt närvarande. Det gör ont, tänker jag, såhär i schlagertider.

Livet är ibland som att sova på en spikmatta med brinnade täcke och en kudde fylld av glaskärvor

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser

Soffpotatis med grönsaksperspektiv

Enda dagen den här veckan som inte är uppbokad av något möte, pillerhämtning, fastighetsvärd eller intervjuer och spaning efter den tid som flytt…och vackra tandläkare.

Då tar jag min tillflykt till soffan och vegeterar mig. Soffpotatis, det är jag! Igår kom första ”bakslaget” av detoxen, abstinensen kom ikapp med den relativt låga dos jag kommit ner på nu, då är det värst. Hjärtvolter, eftermiddagsfrossa och en trötthet trots rastlösheten. skitsvårt att hantera. Så idag på Alla hjärtans dag var det dags att lugna ner pumpen. I soffan, har jag varit nästan hela dagen. Trots att jag sov ut för första gången sen Dackefejden, slocknade jag på eftermiddagen och drömde i ett grått dvaltillstånd en av dom där övergivenhetsdrömmarna. Den komplexa drömmen, där folk kommer och stör mig fast jag känner mig ensam. Kommer inte upp till ytan, rädslan att det inte är en dröm utan att det är så när jag vaknar skrämmer mig till att ligga kvar i det vegetativa tillståndet.

Vaknar till och piggar upp abstinensen med lite java och tv-tittande. På trean sitter en familj, tjocksmockar och vräker i sig fettstinna måltider.Närbilder som äcklar av tuggande självmordsätare som smackar i sig. Yeikk. Inte en grönsak så längt ögat når, själv dricker jag citron och gurkvatten. Sköljer ner mackan fullproppad med fibrer och osötat med Becelmargarin och dömer familjen hårt, Skoningslöst tänker jag som på tiden jag jobbade extra i en korvholk; att helt enkelt neka fettona sina beställningar av kolesteroldrypande måltider. För jag är så jävla präktig så hälften vore nog, eller?

Ja, just nu, i denna medvetna stund är jag bäst. Fuck the rest! Den 4/4 ska jag vara ren från benz, nyopererad och dottern har varit här på sportlov, så jag har för att gå tillbaka till grönsakernas värld,

några morötter att se fram emot!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Fridens liljor

Upplever jag i detta nu.

Dagen inleddes med klockspel, undrar om han som drog i snöret jävlades lite eftersom det var hans sista dag på veckopasset? Frispel?  Sen var vi en grupp kvinnor, (undrar varför egentligen?) som samlades för en NaturMeditation……….eldstaden värmde gott när vi kom in, precis som söndagssteken. Den tystade våra munnar lika  effektivt som meditationen väckte frågor. Tysta introverta frågor till oss själva.

Den här veckan har varit en resa; en resa med möten som jag kommer att skriva om när jag kommer hem. Hemmet jag ska lämna för en ny station. Här där jag är blir det inte, det blir långt bort men nära. Den här stationen jag är på är bara en plattform för att andas, känna ro utan åror, att inte vara rädd. Att som på norrländska känna Orädsla.

Bunkra kraft att bryta upp igen, ett nytt ställe att ”fira” jul på. Bryta ny mark utan psykbryt.

Andra bloggar om: , , , , ,