Etikettarkiv: gott

Glädje trots dödligt jidder

Tjafset går går vidare i den skruvade familjen angående en avlidens saker. Egentligen handlar det inte om sakerna,

utan att ”folk”, släkt visar sig från sin minst angenäma sida, fattar inte att lagar och förordningar gäller. Lika lite som den som är död gjorde. Han tyckte att det var helt ok att uppbära sjukbidrag och jobba samtidigt. Bidraget var sas en premie. Skriver jag med ett snett leende.

Till det trevliga;
Dagen började med ett trevligt samtal från Barbis, under vi pratade så kom kvartersvärden och ringde på dörren. Jag flyttar ”officiellt” in på måndag. Kanontrevlig snubbe, som bytte namn på dörren, men inte i trapphuset eller vid porttelefonen. Bara det, inget spring i trapphuset, eftersom porten alltid är låst, och jag godkänner inte många att komma in med ett litet tryck, no no! Med sig hade han också ett välkomstpaket, med besiktningsprotokoll och annat matnyttigt om området. I mappen låg det också ett ark med möbeltassar. Mest rörd blev jag av en blomstercheck .blcheck_100.jpg

Vilken start på dagen! Se´n iväg äntligen till dottore, den finlandssvenska sjungande shrinken, med det vänliga hjärtat och den kloka, lyhörda hjärnan. Iväg och lämnade nycklarna till den gamla lägenheten, som jag igår stängde dörren till för sista gången. Vilken känsla, att lämna ett hem som jag inte valt själv, inte valt att lämna själv heller, men läckan om adressen bevisar bara tesen; inget ont som inte har något gott med sig. Här, känns det som om jag skulle vilja bli riktigt gammal. Ilade vidare och bytte några inredningsdetaljer som inte passade till det egentligen ville ha. Flärd! I kön till kassan ringer mobilen. Hmmm, ett 08 nummer? Polisen, har han rymt? Hänt pappa något? Svarar; det är döingens kattpensionat, alltså där hans kissekatt hamnade av polisens försorg den kvällen han dog. Vi har pratats vid, senast samma dag som begravningsceremonin, då vi tillsammans kom överens att kisse skulle få vila, precis som husse. Den var så skygg och rädd, tre veckor efter dödsfallet hade dom fortfarande inte kunnat gå fram till den, dom hade aldrig hämtat en så förskrämd kattbatting. Nu berättade dom att Han hade tvärvänt. Den sökte sig till kärlek och gos, den känner sig trygg och älskad, och framförallt litar den på dom underbara tjejerna som driver katthemmet. Här ska inget avlivas, här ska letas efter precis de rätta personen att älska kissen som är Hon. Helst en ensamstående, gärna äldre person med tid och tålamod, det är hon värd.

Denna dag, en bra dag i början av mitt återigen nystartade liv. Liv går att recycla, det är jag ett levande bevis på.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,