Kategoriarkiv:

Villervalla

Är det här, alldeles vimelkantig av att leva ett liv, med familj och vänner. Med mig själv som om den sista dagen vore igår. Nä, lite lugnare men ljuvliga dagar och nätter.

I någon märklig form av frihet. Fri att kunna åka var jag vill. Slippa planera, slippa dom mentala bojorna.

Till skillnad från dom, läs den som inte hade tålamod att sköta sig….som den som upprepade som ett mantra. – Jag kan vänta, jag har just tålamod;

men det är det jag har haft, jag har stått ut trots dippar och dalar. Nu är det jag som har kommandot. Nu är det jag som bevisar vem som ska ro den här båten iland. Och hur mycket barlast som släpps. Nu släpper du taget om mig med min tillåtelse. Men inte förlåtelse….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Mjuka fast hårda drömmar

Alltid när jag varit i ”hem till Byn”, där jag skulle behöva bo för att kunna hjälpa och umgås med farsan, får jag flashar.
Ibland mer, ibland bara hintar.

Den här gången är dom skoningslösa. Tack och lov för inköpet av den nya bäddmadrassen, får inte lika ont i kroppen när jag vaknar.
Jag såg en glimt från ovan när jag rökte en cigg på paps balkong av Mördarjävelns f.d fru, nuvarande fästmö. När MJ och jag träffades, var han gift och bodde i huset strax bredvid, skilde sig så småningom, men brukade när mina stålar var slut eller han bara ville ha trygghet och inte ville ha några krav på sig, så gick han gick han hem till Mördarfrugan. Hon som i förhören blev tillfrågad vad hon gjorde när MJ kom ner efter mordförsöket till hennes/deras lägenhet och berättade att han huggit ner mig svarade;

-Jag rökte en cigarrett och drack en öl, sen la jag mig!

Hon som skulle ha åtalats för med medhjälp sa förundersökningsledaren mellan raderna, när det hade gått ett år, och vi snackade om besöksförbud. Hon som la sig att sova när det var påställ av sex snutbilar och ambulans, avspärrningar och teknikerna slutligen ”knackade på dörren” och väckte? henne i Törnrosasömnen för att undersöka lägenheten. Blodspår i trappen ner till dörren….in i kvarten.
Synen av den bredarslade, pojkklippta tanten från Potatisträsket ger mig kväljningar och jordbävning i nervsystemet. Jag undrar hur man, det gäller både Mj och den här subban där han tillbringar sina permisar hos, bara kan gå där i området som om ingenting hade hänt?

Kanske ingenting har hänt? Det kanske bara är en mardröm och jag vaknar snart? Tänker jag med min nya fönstervy.

( i mitt fönster hänger dotterns handsydda dopklänning, min farmors handgjorda bröllopsskor i siden och små silversprayade barnskor, tror det är favoritbrorsans, förutom dekorationer och lyktor från Indiska)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Insikt utan utsikt….

Nyss hemkommen från ett blixtbesök hos paps. ALZpappan, den där jag inte känner och inte önskar hade dykt upp.  Eller rättare sagt, problemen som poppar upp. Det är själva fan att man föds som barn och ska dö som ett, precis som om ingenting hade hänt emellan…..glädje, underbara minnen. Fast i ett tomt nu.

Insikt

Demenssjukdomar är en anhörigsjukdom

Utsikt

Som att sitta som en fluga på ett klisterpapper, fast i glömskans olidliga varande

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Livets fakir

Jag har rannsakat mig själv och sista tidens händelser och möten och bla kommit fram till att vissa människor man möter har den förmågan eller talangen om du vill, att locka fram mina sämsta baksidor. Emotionella vampyrer, som inte räds vitlöksdoftande andedräkt eller symboliska träspjut som jag kastar hårt och skoningslöst in in deras hjärtan, dom är så uppfyllda av sina egon och att leva via andra som värsta vidriga parasiterna. Deras unkna själar luftar dom med sina känselspröt likt dom muterade monstren i Aliens.

Då känner jag att jag vill vara ifred, i samma andetag och tanke jag vet att jag ”valt” att träffa dessa felande länkar just för att ensamheten, övergivenheten jag tvingas leva i driver mig till vansinne och felaktiga beslut. Frånvaron av medveten närvaro; långt borta men nära är plågsamt närvarande. Det gör ont, tänker jag, såhär i schlagertider.

Livet är ibland som att sova på en spikmatta med brinnade täcke och en kudde fylld av glaskärvor

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Ömsom

Vin och vatten.

Äh, ta´t lugnt, här är det färdigsupet på ett tag, jag menar ömsom regn och sol. Lika oberäknekligt som snuten i den här sta´n. Med tanke på den här ”incididenten” undrar jag om jag vågar gå ut idag, har tagit två Dexofen för värken i armen och bråcken. Pupillerna blir små då. Ska dessutom på evenemang för brottsoffer i en närbelägen stad med poliser närvarande.

Sakta börjar lägenheten bli beboelig efter all renovering, så som jag vill ha det. Kontrollstädat; så det inre kaoset blir mer hanterbart. Å andra sidan känns det som om jag besudlar det rena med bara min uppenbarelse. Ibland.
Hela lägenheten går i gråskala; köket har en fondtapet i retrostil, ljust och mörkt grått med silverinslag, likadana färger i vardagsrummet men brerandig, sovet är texturerat mörkgrått med ett nästan självlysande askparkettgolv. Funderar på att sätta en fototapet som fond…nä vänta nu, hallen är inte grå! Den är vinröd med ekgolv. Och det allra heligaste, lindringarnas rum, badrummet har svartgråmelerad matta, kalklet är vitt med slumpvis svart&ljusgrått kakel. Nu tänker du säkert att jag valt färgerna med humöret? No, no, jag tänker klassiskt med en rockig ton.

För övrigt får jag post och telefonsamtal i en masse från KVV, MJ verkar vara mer på utsidan än insidan, idag sa jag till k-personen att jag vill bara ha telfonsamtal vid akuta utevistelser, orkar inte höra eländet vid normalpermissionerna. Räcker bra med posten. Återupplevande…..går inte att lindra med Dexofen.

Dags att åka snart, blogg on bloggers.


Inte klar än

Vare sig med livet eller städningen om du undrar. Funderat mycket på att åtminstone göra något av ”projekten” klara. Men nu har jag bestämt mig, det blir städningen. En annan dag ska jag arkebusera mig själv. Det är så förbannat tjåligt att kravla omkring därnere i bottenskrapet och jag har en sällsynt förmåga att överleva som bekant; skriver jag snett leendes med sorgsna ögon. Ger mig fan på att den dagen det slår ner en atombomb, så får jag sitta själv med kackerlackorna, suck.

Ja, har varit på journey, eller turné kanske passar bättre. En helt jävla galen turné, en livstid avklarad på en och en halv månad. Något exempel vill du kanske veta?

  • Gripen av snuten på kanelen för ringa narkotikabrott. Tvärallergisk med som det står i snutrappytten; med röda glansiga ögon och stora pupiller. Vi skickar ditt urinprov till SKL säger pajasen med blåa kläder, jag storskrattar och säger att skicka ”spriten” till veterinäranstalten istället. Kanske ni hittar den felande länken. Han var måttligt road….ännu mindre road när han säger att vi vet inte din adress. -Va bra passar jag, då funkar något i alla fall, för övrigt vill jag inte ha dig som gäst heller eller ditt anhang. Har ni inget viktigare för er här, som mord eller våldtäkter istället för att bara plocka upp små fulla pygmeér?
    Ja, jag har inget att oroa mig för, släntrade hem sent på natten och till min glädje så hade krogen mittemot fortfarande öppet. Man blir törstig av förhör, idiotförhör i synnerhet, fick en virre och en kasse bärs som take away. Indian style….
  • Jag har vandrat på Valborgsmässoaftonsnatten genom sta´n med två unga vackra tyskar som pratade oerhört bra engelska men inte visste var fan dom bodde, den ena med kryckor efter att gått på broken glass, nja, så bra var inte engelskan dom sa att dom bodde på hospice på andra sidan rivern. Snacka felprioriteringar, stoppat en Hermodskurs i mobilen istället för en GPS?
  • Jag har handgripligen slängt ut en indian från min lägenhet. En så´n där jävla typ som skulle få låna lite källarutrymme och helt plötsligt som en ål från Sargassohavet ”bor” i min lägenhet, sullar ner mitt vackra nyrevorerade hem. Äcklar sig. Står på muggen i två timmar på morgonen och harklar och gurglar sig timmar. Ja, minst två. Yeikk. Frågade honom om det var anledningen till den just genomförda separationen. Tvättar sig grundligt varje dag men, sätter på sig samma paltor dag efter dag.
  • Varit på väg till Patagonien, allvarligt!
  • Varit tvungen att åka till psykakuten för att träffa lite trevliga människor. Grekdoktorer är min melodi. Den sista hade väldigt stora pupiller, men honom grep polisen inte. Och på tal om Sargassohavet, så påminde hans outgrundliga Hippokratesblick om havet.

Ja, flippat lite, så här i flippflopptider. För nu har dom åkt på. Sandalerna. Äntligen får jag gå och släpa fossingarna efter mig, sätta på mig en massa ”snöriga” blusar och gå stadigt eftersom nu måste jag städa upp efter mig. Eru mé nu i inledningen?

Hej förresten, kul att se er igen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Utkast eller inlägg

Kaosteori är mitt motto. Har hur många utkast i bloggen som helst, halvfärdiga. Orsaken följer nedan.

I något patetiskt att sätta ner bopålarna i den relativt nya lägenheten, med omtapetsering och nya golv överallt, sista rycket på tisdag med parkettslipning har tröttat ut min bloggnerv. Har så mycket annat att tänka på, städa och städa. Och städa igen. Smida planer, se om mitt hus. Lever som i ett ekorrhjul; runt springer jag med möblerna, kisseBus är helt färdig av allt oljud på kvällarna och ligger tättintill mig på kvällarna i soffan och tittar anklagande på mig ibland när hon orkar lyfta ögonlocken.

Och varför håller jag på så här? Fåfänga försök att hitta hem, ett ställe att stanna upp i och på. Här vill jag leva, här vill jag dö. Samtidigt som jag är så medveten om att tiden håller på att rinna ut. Om mindre än ett år är MJ på villkorlig fot och jag har djupt inne i hjärnan planen klar, bättre fly än illa fäkta. Den här faran är inte ”bara” något som är in my head. En real rädsla finns snart därute.  Känslan av att vara så långt borta som möjligt blir intensivare än någonsin. I början av mitt bloggande drev ilskan och oförrätterna mitt skrivande, nu känns det som om det mesta av hatet, det befogade hatet har runnit av och överlevnadsinstinkterna tagit över.  Bloggandet har fyllt sitt syfte. Jag har kommit till den punkt att jag accepterat vad som hänt. Inget kan ändra på det. Men jag kan ändra på vad som händer just nu, kanske till och med sträcka mig så långt som till morgondagen. Livet är att acceptera förändringar och gå vidare på sitt eget sätt. Klyschigt kan man säga, men det duger gott;

All sätt är bra utom dom dåliga.
Bloggen har givit mig så mycket glädje, stöttning av helt okända personer, värme och vänskap utöver det vanliga. Senast inatt satt jag i ett Skypesamtal a lá maraton med andra sidan jordklotet. Ett möte som har någon mening. Och ingenting kan väl vara oföränderligt? Att ha kvar kakan eller bopålarna här, fast på distans? Kära bloggläsare, nu har min tid kommit att vila, bloggvila. Nu är det dags att smida järnet klart. Men vi ses nog snarare än du vet i någon kommentar eller så. Och så vill jag önska Tina som mailade mig mig häromdagen ett underbart liv utan våld och destruktion, kärlek till dig och alla medsystrar som lyckas ta sig ur ett våldsamt förhållande, och ännu mer kärlek till er som ännu inte kommit loss.

Avslutar med ett helt underbart citat jag hörde häromdagen;

– Kärleken till ett barn, är vetskapen om hur det är att leva med hjärtat utanför kroppen.

Hej på en stund

/Vb

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Från syndrom till pandemi

Ja,  det är som man säger i Norrland O-bekräftat! Oooet kan med fördel läsas som en Nolla.

Nollan Christer Sjögren alias sYnDrOm, åker till Belgrad och tävlar i musik. Stackars det ordet, nu ska ”lillElvis” skämma ut oss totalt i Schlagersammanhang. Förra året skickade vi ”lillJesus”, Ola Salo med den insparkade silltunnan till bringa,

hur svårt ska det va´ att inte reta upp sig på nada egentligen…..skjuta Fylking i pausen kanske?*grunnar*….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Begränsad upplaga

Dagen börjar med att den unge pojkvaskern kommer med köksluckan som ”mätaren” glömde bort.Och sätter den åt fel håll! I såna lägen är det stor risk att hela jävla dagen går åt fel håll…

Som gårdagen, en dikeskörningsdag utav Satans like. Ha, det rimmar. Dike vs Like. Me don´t Like gårdagen;
Gungeligung i själslivet, tror att det här med operationen påminner reptilhjärnan om helvetet jag inte kommer ihåg i visualitionsknoppen, hjärnan tappar kontakten med gps:en och kör i psykdiket.Jag är livrädd för att minnas mordförsöket påtagligt sas. Och den här situationen skulle jag helst av allt vilja undvika, tänk om minnet vaknar till liv under narkosen eller uppvaknadet? Att jag ser hans galna blick igen, att jag ser kniven i magen när jag undrande tittar neråt för jag tror att jag får ett slag, men ser en hand som håller i ett knivskaft. Att jag minns hur jag försökte fly så tvärt jag vände på klacken så att den lossnade från kängan, polisteknikerna hittade den och mina glasögon en bit ifrån brottsscenen. Brillorna hade han omtänksamt lagt på en cykels pakethållare, mobilen i jackans bröstficka hittade snuten aldrig, den la han väl i sophuset alldeles bredvid. För där fanns en hel del graverande sms.

Ovanstående är ett utkast som jag inte orkat skriva klart. Situationen som den såg, ser ut trots dotterns sällskap på sportlovet och sol. Gick ut en sväng i tusenwattaren, slängde sopor och genade vid husknuten.
Där stod en ung kvinna med huvan nerdragen, tittade upp när jag passerade och då såg jag. Att det lika gärna kunde varit jag själv;

Hennes tårar löste upp ögonsminket, hon stod där i solen så ensam och grät. Som en pierrot, du vet dom där franska pajaserna med sotsvarta streck runt ögonen, som gråtdroppar.  Svarta som vulkanlava av kol rann dom utefter hennes bleka kinder. Jag stannade inte och frågade om hon behövde hjälp. För jag behöver själv samma hjälp. Tröst och hopp på någonting bättre än det här som kallas livet. Ett begränsat liv. I liten upplaga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Slaktarbänken

Igen blir det framöver.

Inte nog med hålet i skallen och dom där två norrut, så har jag två hål i magen sa häx bråckdoktorn. Glömde jag säga att jag hellre går till min vackra tandläkare och fyller hål (i tänderna snuskis) än till den här listiga jäveln. med en rävblick tittade han på mig och säger;

– Du förstår att vid bråckoperationer av den här digniteten, dom ska öppna nästan från hakan till ett av ovanstående hål på framsidan av kroppen och sätta in ett stort nät, så måste du vara rökfri någon tid innan och efter!

Tal om för mig i vilken jävla lagbok står det? Paragraf? Djurskyddsbalken? Eller? Tänker jag, och svarar;

– Ja, det ordnar jag surrö! Och förresten det gäller alla operationer, cirkulationsrubbningar och blödningsrisk, jag vet, yadayadayada…..
– Vill du ha en remiss till rökavänjning frågar pappskallen. Varför det tänker jag, jag ska inte lägga av, bara göra ett kort uppehåll. Med kort menar jag i paritet med en livstid, som jag höll på att loosa, som gör att jag måste lägga mig på slaktarbänken igen.

Dunka mig gul och blå, strimla mig som stroganoff, men be mig INTE SLUTA RÖKA!!!!!!!

Hittade boken jag tror han läst  slaktarbank.jpg

Läs även andra bloggares skrifter om , , , , , , , ,


Alter Ego

Respons är den som får Vågen idag! Utan hennes ovärderliga hjälp med designen och bloggteknikens under,

skulle jag antagligen fått fortsätta i Aftonbladets sandlåda.

Det tackar jag för!

vagor.jpg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,