Kris

I pappalägret,

det går fort med alzheimer/demensen nu. Känns som jag inte hänger med, pappa ännu mindre. Efter hans andra fallolycka på kort tid eftersom han envisas trots smärtorna att ”ränna” ut på kvällarna så känner jag att trots mina rädslor att vistas där att jag har nån form av obligation till honom. Att vara där för honom. För att jag vill, som han sa till mig efter mordförsöket och besökte mig varje dag på sjukan. Men inte för att jag orkar, det är tungt nu, därför svarar jag inte på mail eller är aktiv i bloggvärlden. Bara så, jag har obligations till er också kära bloggvänner.

Vi hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

6 responses to “Kris

  • BeBest

    s skrev:
    idag tog jag en promenad ihop bl a med en tjej som var sjukskriven från demensvård. Hon stod inte ut med den livsuppehållande målsättnningen. Hon vill arbeta där utveckling fortfarande är möjlig. Hon tyckte politikernas krav på aktiviteter för dementa var orimliga. Det är ju meningslöst förklarade hon.

    s

    BeBest Svar:
    Det kan vara svårt ibland med demenser. Man måste ofta lirka, locka och ljuga. Deras värld och vår värld skiljer sig både i tid och rum. Gapet däremellan förvirrar dem.

    Vårdade för några år sedan en 94-årig gumma, som sa farbror åt mig. Varje kväll kände hon sig tvungen att skynda sig hem för pappa blev så arg om hon inte var hemma när han kom hem…
    ”Snälla farbror får jag gå hem”, sa hon.
    Då hjälpte jag henne till sängen och så sov hon gott den natten. Andra nätter vaknade hon förskräckt och undrade var maken var.
    ”Död? Nej Nisse är inte död. Mamma är död men pappa lever!”
    Ibland måste jag säga att hennes man frågat om hon fick stanna kvar över natten eftersom han fått en nattkörning och inte kunde komma och hämta henne. Gud, vad jag önskade att han skulle få komma och hämta henne! Till slut när cancern tagit hennes kropp och demensen det mesta av hennes själ fick hon skjuts hem.

    Vet inte om Du blir så mycket klokare av det här men tack i alla fall och må väl
    hälsar BeBest.

    BeBest skrev ytterligare:

    Hej igen!

    Nu ska du få en lååång utläggning om att utsätta sig för andras utsatthet.

    Alltnog om man vill se snabba resultat av sina åtgärder är det kanske bättre att tex städa, reparera bilar eller vara kirurg. Man får då snabbt en positiv feedback på gjorda insatser.

    När man jobbar med människors psyken kräver det mycket långsiktiga planer och ett eget tålmodigt sinnelag. Man måste också ha klart för sig att egna känslor kommer att påverka resultatet högst avsevärt, ibland till det bättre för den man hjälper ibland till det sämre. MEN det kommer framför allt att påverka en själv. Mina egna frustrationer, skräcker, oklara livsmål eller omognader kommer att avslöja sig i sin prydno!

    Att jobba med psykiskt sjuka kan innebära omvälvande insikter om ens egna liv. Ibland är de så omvälvande att man inte vill se dem. Man börjar skydda sig, undvika vissa situationer, bli rationell, bli cynisk, duka under för sina frustrationer. Man behöver hjälp av kunninga människor när man jobbar med människor. Arbetskamrater, vänner och anhöriga är bra men de ger ofta medhåll när ett rejält och välformulerat mothugg skulle skapa en öppning till en dialog om varför man känner som man gör och vad man kan göra åt det. En öppen dialog är det här fallet mer konstruktiv än en tvåpartsmonolog, där ju faktiskt åtminstone den ena parten är onödig. Anledningen till att en närstående inte tar en nödvändig konflikt är just rädslan för konflikter. Men undviker vi konflikter så undviker vi också möjligheten att lära oss hantera dem på ett bra sätt och dessvärre, konflikter undviker inte oss!

    Demenser är destruktiva för den som drabbats, de anhöriga och dem som ska vårda de drabbade. Som vårdare måste man ha en viss mognad, man måste vara mycket öppen och ha klart för sig att demensens slutgiltiga katastrof kan jag inte förhindra men vägen fram till dess kan jag både påverka och göra dräglig. Det är det senare som är demensvårdens huvuduppgift. Man skall ge de demenshandikappade en så god livskvalité, som deras tillstånd tillåter. Detta kräver personella resurser, min egna kompetens och empati och mina arbetskamraters råd och dåd. Demensvård ÄR personalkrävande både avseende kvantitet och kvalitet men det kräver också sin personal och detta faktum kan i allra högsta grad verka nedbrytande.

    För att motverka onödig nedbrytning, förhärdning av den egna personligheten, måste man få stöd att se det lilla positiva som finns: ett leende till svar från en som inte lett på månader; en kram från den som brukar slåss osv och inte minst, att genom att själv bara vara närvarande och lugn, ha en lugnande inverkan på gamlingarna. En stressad personal bland 17 ångestnära dementa är snart 18 stressade människor varav bara en har en reell möjlighet att påverka sin egen situation.

    Detta att sitta och lyssna på obegripliga ordramsor från människor, vilka har så mycket att berätta men inte längre har medlen att uttrycka det, är ovärderligt. Att bara sitta nära, lyssna på, skratta med, beröra, arbeta med kroppsspråket, ger omedelbara svar och oftast lyckas man. Där får man alltså en snabb och positiv feedback. Man får inte ut något nytt och vettigt av samtalet men man får ut tillfredställelsen av att för stunden ha skapat lite lugn och harmoni för några människor i ett kaos som ingen kan förstå. Och man ska ha klart för sig att människor med demenshandikapp lever i nuet fast deras nu finns i en annan tid.

    Har man sen turen att vara man, så är det särskilt väl förspännt. De flesta dementa är kvinnor. Man behandlar var och en som om de vore en otrolig tur att jag fann dem just nu, man fjäskar och koketterar och använder alla sina psykopatiska talanger och de faller som kottar.

    Om jag helt oförhappandes skulle gå fram till dig och påstå att nu ska jag byta blöja på dig för att du har skitit ned dig så kan jag räkna med en smäll så att jag är omodern när jag slutat snurra. Speciellt som du inte har blöja och inte skiter på dig. Detta anser ju även dementa människor. De lever inte i en ålder av 79 år, de lever i sitt här och nu och där är de kanske 36. Jag måste alltså möta denna människa som om det var en åtråvärd dam på krogen.

    Takt och finess och massor av charm är vad som gäller OCH här har man tiden på sin sida. Märker man att det här blev fel så går man ifrån. Kommer tillbaka efter några minuter och får höra om världens grobian, som var där nyss och var otrevlig. Man håller med, tycker synd om och smälter hjärtan. Ja, sen faller även blöjan och rumpan blir fixad och nattlinnet kommer på plats och gumman i säng och hennes liv leker en stund.

    Dementa människor har minnesstörningar. Det är en uefemism. De saknar närminne men kommer ihåg det som var för länge sen. Men, och det är lite märkligt, nyligen upplevda känslor finns kvar långt efter det att orsaken försvunnit ur minnet. Så lyckas jag skapa en harmoni hos min patient, sitter den i en stund, blir det en ilska, kan den ta timmar att få bort. De vet inte varför de känner så men så ända in i helvete förbannade är de och då är de svåra att nå. Ibland kan en kopp kaffe och en macka vara dyrken och så sitter man och håller med och lovar att hiva ut den där skurken så fort man får tag pån. Läkemedel ska man inte använda i onödan. De gör gamlingarna snurriga i bollen på alla vis. De blir än mera lättretliga, tappar balansen, bryter ben, somnar i tallriken osv. ”Personaltabletten” är i alla avseenden den MEST intelligenta tabletten. 😉

    Egna och andras upplevelser, vare sig de är rätt eller feltolkade, skapar frustrationer hos gamlingarna och personalen. Vi kan oftast styra gamlingarna men inte alltid oss själva. Då behöver vi handledning och stöttning. Handledning kostar pengar, personal kostar pengar, gamlingarna drar in vårdavgifter till vårdgivaren så för att hyfsa denna ekvation och lösa ekonomin, tar man bort det som inte är direkt involverat i produktionen, dvs handledarna, sen plockar man bort någon personal och slutligen fyller man på med några extra gamlingar. Tänk dig att göra så i en bilmotor. Först bort med oljan, sen bort med några kolvar och så häller vi i lite grus. Det är offentlig ekonomi i ett motorblock!

    Jag riskerar att bli dement med tiden, jag har högt blodtryck och sånt är i någon mån predestinerande. Farmor och pappa var lite drabbade, inte så mycket men det kunde märkas ibland att de inte hängde med i nuet längre. Jag är inte så rädd för att omslutas av demensdimmorna, det är stunderna av klarsyn som kommer att bli värst tror jag.

    Så jag tror att din kompis skulle göra mera nytta för sig själv och andra där hon ser snabba resultat av sina insatser. Vad hon ska göra för att bemästra skräcken för att förlora sin autonomi, tja det beror helt på hennes insikt i det fallet och vilket val hon gör. Man får stötta det i alla fall även om man tycker det verkar galet. Den autonomin bör hon få behålla men en sak är säker, jag vet alltid vad jag skulle göra om jag vore i någon annans kläder och en annan sak är också säker, jag är inte i hennes kläder. Man måste helt enkelt enligt Kirkegaard möta människorna där de befinner sig.

    Slut på utläggningen!

    Må du ha ditt minne i behåll
    hälsar BeBest

  • Vb

    Oj, mycket att ta in och läsa.Återkommer med respons.

    ps, minnet är inte vad det ska vara.PTSD ställer til det precis som demens.

  • whitelady7

    Puss!

  • livsglimtar

    Fantastiskt allt som BeBest har skrivit till dig jag tackar för all information och kloka tankar.
    BettanPlättan jag förstår att du har fullt upp med lilla papsen, jag har ringt några gånger, men du en vacker dag kanske vi båda mår bra samtidigt och lyckas nå varandra på luren. Du vet att du finns i mitt hjärta varje dag, ta hand om dig så länge.
    Kramis sötson!

  • Nollställd

    Hej gumman! Kram till dig.
    Du är ett fantastiskt lejon, en riktig figther, så fortsätt kämpa.

  • Filippa

    Åh vännen. Vad ska man säga ? Du som förlorat så mycket redan, jag vet det är jobbigt att vara förälder till sin förälder. Dom ska ju liksom vara pappa hela livet ? Jag skickar stora soliga varma och goa kramar till dig.

    Sköt om dig ! / F

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: