Magisk

En snabb blick i spegeln innan jag stänger ytterdörren utifrån; idag gillar jag vad jag ser. Ögonen har en djupare färg, kinder och hy har fått en touch av mineraler på burk, glow inifrån. Jag ser en karismatisk kvinna som ler lite skälmaktigt mot sig själv, mot hela världen på väg till staden. Idag möter jag omvärldens ögonkast, utan skam eller skuld, utan oro för att ni ska se min annars så modfällda och plågade blick. Outsidern.

Jag går på trottoaren med stadiga, rytmiska steg med min följeslagare i öronen. Mr Walkman bjuder på Tityo, hon sjunger Longing for a lullabye så vackert att jag nästan gråter. Jag känner mig som en kvinnlig Moses, där jag självsäkert forsar fram, kryssar med huvudet högt mellan medmänniskorna som väjer för mig. Som om jag föser dom åt sidorna med min blotta uppenbarelse. Attityd är min klädsel. Möter en avgrundsdjup mörkbrun blick i ett vackert karaktärsfast maskulint ansikte, vi ser varandra långt innan vi passerar varandra åt varsitt håll, vi ler åt varandra utan att ens använda munnen. Det är som vi hör respektive tankar utan ett ljud. Vi håller fast blicken, vi vrider på huvudet bakåt åt varsitt håll, vill inte släppa taget; ett förtrollande möte. Men på väg till varsitt håll i livet. Vi tyckte om vad vi såg,

idag har jag känt mig magisk.

Läs även andra bloggares åsikter om självkänsla nu, magi, känslor, psykologi, kärlek, människor, möten, platonisk, attityd, medveten närvaro,