Snärjigt, men lindrande

Har precis kommit hem från Byn som Gud glömde, brottsplatsen. Mördarjävelns hemvist. Det gör inte lika ont längre att besöka bonnhålan, gör inte lika ont att komma hem till flyktorten. Det här stället och lägenheten känns mer självvald än den förra lägenheten som jag flyttade till i mer panik. Det känns inte lika svart och vitt längre. Det känns som att jag accepterat de facto;

Jag har känslomässigt lämnat det stället. Det är här jag hör hemma, det är förhoppningsvis här jag ska bli gammal. Jag har tagit ett rejält kliv framåt. I livet, för det går vidare. Saknade av vännerna jag lämnade, är inte lika påtaglig längre; jag behövde dom kanske inte som trodde, dom var inte så avhängiga i mitt liv, för det finns så många nya kontakter att vårda. Bloggen har har gett mig vänner bl.a som i det förra livet inte ens skulle haft en tanke på att närma mig. För att jag var fast i något, och hade skygglappar för det jag inte ville se, men visste fanns. Rädsla för det nya kanske, fast jag aldrig varit så rädd i mitt liv som efter mordförsöket. Men jag kan hantera det bättre nu, det är nog det som har fått mig att komma hem. Där jag bor nu. Mitt hem, min borg, mer självvalt. Fast jag gillar egentligen inte surret om val. Mina sista år har definitivt inte valt, ni får säga vad ni vill, men ibland uppstår det stora bekymmer omkring omkring pg.a av andras förbannade val.

När jag kommer till ”inavelsbyn, så gör jag mig så osynlig jag kan, visar mig inte mer än nödvändigt. Ju mindre folk där vet om mig, desto bättre. För det är inte där jag lever. Att åka och hjälpa papsen med lite bestyr, att träffa dottern äntligen efter alla förkylningar och fira att den lilla, stora underbara minimänniskan blivit en tonåring, lindrar hela mitt sinne. Att förstå så handfast, vad livets värden är, är en ljuvlig känsla.

Att träfffa en av dom vänner jag valt att ha kvar, som hjälpte mig så mycket efter mordförsöket och fick en present av nu bara sådär, som vet att handen jag tog emot kniven med, som mördarjäveln körde in i magen inte funkar som den ska. Kraften är borta. Att hon tänkte på mig, och gav en helt outstanding gåva, materiell men betyder guld för mig som älskar att laga mat. Här går det åt mycket peppar kan jag tala om;

Jag fick batteridrivna salt&pepparkvarnar. Sen tror jag hon hade en ”baktanke”, frigid som jag blev på kuppen. Dom ser ut som ett par dildos. Hahaa, avgör själv:

pepparkvarn.jpg

Blogg on bloggers! Eller dra dit pepparn växer:-)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser

15 responses to “Snärjigt, men lindrande

  • Witchbitch

    aha!

    undrar vad som händer om jag stoppar peppar i min dildo???
    😉
    krm på dig!

  • whitelady7

    Fnissar for mig sjalv har i morka natten, pepparkvarn huh 🙂 Det ar skont att lasa att du trivs battre i nya lagenheten, det var nog den som vantade bakom forsta hornet. Vad som finns bakom nasta horn vet man ju aldrig, men pepparkvarn ar ju inte fy skam 🙂 Ha det gott, stor stark till dig vannen.

  • norrlandssköterskan

    Skratt gillar din attityd till livet……

    Kommentar från blogginnehavaren:
    Annica, i inställningar, bredvis där du skapar avataren, skriv in din http://adress till WPbloggen så blir du ”klickbar”,
    Tack för kommentaren!
    🙂

  • Spero

    Du får ”heta” presenter du, kan ju behövas nu när det är så kallt 😉

  • livsglimtar

    Fick du två? Då kanske jag kan få låna den ena…..är de med vibrato eller?
    Här sitter jag nöjd men så trött, har tittat på lägenheten och träffat alla dotterns vänner, kramats ätit pizza tillsammans på byns pizzeria med hela A-laget i helgform bakom oss. De sjöng julvisor ner i ölglasen och var så fylleglada så….
    Mannen är nere och skruvar ihop det ena och andra…jag ligger i soffan och slöar. Sonen blev kattägare ikväll till en rödrandig sötnos som ska hämtas imorgon på landet, han är så lycklig nu han har velat ha katt så länge. Så snart slutar det med att vi är kattvakter, det är jag övertygad om.
    Puss vi hörs snart!

  • Annica

    Tack för tipset, testar nu om jag är klickbar eller inte, var nämligen det då jag kommenterade hos en annan alldeles nyss utan att jag tycker mig ha gjort något, skumt!

  • Annica

    PS hur kan du skriva svar i direkt anknytning till kommentaren, är det olika på vilken bakgrund man använder eller kan alla få så??
    Tack igen.

  • Soulsister

    Fan va glad ja blir när ja läsee detta inlägg! Snacka om att vända blad och börja på ett nytt kapitel, gå vidare, nästa fas liksom. Värmer i mitt hjärta Bettan! Har ju följt dig under dryga året nu så ja känner till svängarna upp o ner.
    Unnar dig detta mer än något!
    O pepparkvarnen är väl som pricken över i´t!

    Många God Julkramar från mig till dig

  • kattis

    Ja ha, nu har vi varsin….
    Tonåring alltså.

    Dildon har jag ju också men i mer ”fysisk” verson, när ”den” inte ligger i soffan och sover-tv.

    Så nu är vi tonårsföräldrar, mitt hjärta är på Lanzarote med pappisen och de andra.

    Kram till dig, skönt att du kunde komma iväg hit till inaveln.
    Nä, nu ska jag dra en truddelutt på banjon med mina sex fingrar på vänster handen.
    De andra sju tar ackorden, fan det är inte så jävla dumt med lite inavel när man lirar banjo! =O )

  • Soulsister

    hmmmm, du kanske kan göra receptet på diab-choklad? Hmmmm….eller inte…
    Gör en liiiiiten sats o bara smaka…..
    Äsch, fan ja vet inte…..får väl ducka nä diabetessköterskan ringer….

  • Tyra Tok

    Jag känner igen precis allt du skriver om i inlägget. Det känns helt underbart att läsa att du också kommit vidare. Att en del vänner i verkliga livet bleknar totalt när jag jämför dom med en bloggvän. Du satte mig på bloggen och det är jag så evinnerligt tacksam för Bets. Det förändrade så mycket i mitt liv. Ofattbart mycket!
    VARM KRAM 🙂

  • Tant Rasch

    Läste igenom det jag hann och lade på bloggroll så jag kommer tebax =) , Du verkar ha kommit långt på vägen. Vad skönt det måste vara att du inte håller inne – utan berättar!

  • Nina

    Är så glad för att du har kommit vidare, för att du själv känner hur långt du har kommit på detta (nästan) året jag har läst här!

    Stor kram och grattis till den tjusiga presenten…men alltså t v å dildos?!
    Äh, bestämmer mig för att tro att den ena är reserv…
    🙂

  • Filippa

    *fnissar åt presenten*
    Vet du, jag tror bloggen är nyttig för många för man knyter kontakter och ”umgås” utan tanke på hur någon ser ut utan bara på vem man är ? Fördomarna kommer liksom på skam.
    *varm kram*

  • Rosa

    Japp här har du en som tänkte på dildos och inte skäms för det. Jag tänker att jag vågade närma mig dig via dina arga ord, som var så mycket argare i början, att hur hade jag gjort i verkliga livet om du kommit där hand i hand med han den farlige. Kan inte låta bli att le för mig själv, tänker att hur ofta får man se någon i ögonen utan att behöva kika upp, så den nyfikenheten skulle säkert ha tagit överhand, om du fattar… kanske en magkänsla det också….. Det känns så bra att läsa att det inte gör lika ont längre att besöka baktidens onda plats. Att den platsen börjar mer och mer höra ihop med personer du älskar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: