Jag har fattat att MJ får stöd och hjälp av AA, via Kvvs omsorg, ingår i programmet sas. Satt och läste en blogg om just AA. Personen hade kommit till åttonde och nionde steget.
”8. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.
9. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.”
Det här skrämmer skiten ur mig; jag tror inte att jag vill ha en förlåtelse av fanskapet. Jag vill inte förlåta. Jag tror inte att jag mår bättre av att förlåta en sån avskyvärd handling. Måste jag det? Inte för att jag egentligen tror att tanken ens slagit honom, att be mig om förlåtelse, men om…
Åh, har snöat in på det nu. Hur ska jag isåfall hantera det? Ponera att det dimper ner ett brev med frågan. Och ska jag vara ärlig, svarar jag att det kan jag inte sorry. Vad händer då? Med mig. Väcker jag en björn som sover? Svarar jag inte alls, utan bara får ett bryt av hans s.k ånger, för det (om) är inte för min skull, utan bara för hans egen, riskerar jag att få honom ännu mer på halsen, att jagas till han får ett svar? Som han jagade fatt på mig innan mordförsöket.
Jag har så många frågor som aldrig kommer att få ett svar; en del har jag accepterat. Varför han ville döda mig för att ta ett exempel. Jag vill inte veta, det ändrar ingenting.
Hur kan någon förlåta en Mördarjävel? Inte jag. Måtte jag slippa höra av honom alls.Andra bloggar om: aa, förlåtelse, kvv, behandlingsprogram, samhälle, kriminalvård,
VendettanBettan 
20 10 2007 at 19:42
Det er vanskelig å tilgi (forlåta) på et ærlig vis… Noen ganger tror jeg ikke at man kan heller. Munnen kan tilgi, men aldri hjertet…
En go klem i kvelden….
Mvh Nunzio
20 10 2007 at 19:42
Inte ska du behöva förlåta. Bara låta tiden gå.
Du har blivit kränkt in till märgen, in till livet. Det är sjukt att ens tänka på att förlåta honom. Däremot du kanske kan, så småningom, lära dig att leva igen utan att behöva vara rädd. Du kanske kan lära dig att leva utan att förtäras av rädsla, ångest och hat. Förlåta honom kan du göra i ditt nästa liv.
Om han på allvar tar sig igenom ”programmet” kommer han inte att besvära dig mer, de som anammar AA-s program kan ju faktiskt bli helt ”frälsta” och besatta av AA och ”sunt leverne”…
21 10 2007 at 19:42
Svårt.
Jag är bara inne med en KRAM. 🙂
21 10 2007 at 19:42
Förlåta… jag tror mer på att släppa taget om det förflutna, för mig är förlåtandet en bit av mitt eget helande när jag mår dåligt. Ingen kan ju säga till någon annan vad som är rätt eller fel utan man måste nog komma fram till sina egna ”krokar” att hänga upp sina svar i.
Inget är lätt här i världen, jag pratade just igår om det med min mamma som har haft svårt att förlåta och gå vidare. Hon har alltid släpat på en massa oförrätter, bitterhet och annat och jag kom för väldigt länge sedan underfund med att det inte är ett dugg idé att tycka emot henne i det som sitter som berget i hennes sinne. Hon får helt enkelt gå sin väg, göra det på sitt sätt.
Hon har väl något behov inom sig som tillfredställs genom att inte vilja gå vidare och så är det bara med det. Hennes liv och val….
Kramisar
21 10 2007 at 19:42
Nej du måste inte förlåta! De (som genomgår AA’s steg mfl) måste lära sig acceptera att vissa inte vill förlåta, vissa saker går inte förlåta eller förbi se. Sånt e livet, vare sig man genomgår AA, finner Gud, Minesota modellen eller whatever…..
Han vill ha förlåtelse för SIN skull, inte för din.
Du måste gå vidare på ditt sätt, när DU är redo, inte för att han vill-eller behöver det för att det är en del av hans behandling.
kram från mig o mitt nya blogg-plejs
21 10 2007 at 19:42
Att inte förlåta tror jag inte betyder att jag INTE går vidare, inte blir bitter.Det betyder kanske bara att jag inte kan eller vill förlåta något oförlåtligt.
22 10 2007 at 19:42
MJ som du kallar honom har tagit ett steg framåt för att gå vidare. Han har bett en del om förlåtelse för vad han har orsakat lidande för många. Däribland dej. Om du ska kunna gå vidare med ditt liv måste du sluta hata, MJ och bland dessa, även mig.
När vill du gå vidare utan hat och förakt för männislor omkring dig? Har du till exempel bett vår far om förlåtelse och förståelse vad du gjort honom?
Bollen är din om du vill att dina sår ska läka dig??! Allt i ditt liv börjar med den som bär livet; ”Ditt liv”. En klok man, som jag hyser all respekt i AA sade på ett möte; ”Idag är jag nykter för min egen skull, och därmed för de som står mig nära”. Han bad sin familj om förlåtelse, och fick det, efter några år. Men han fick det!! Och det krävdes många år av hårt arbete. Är du beredd för detta????
22 10 2007 at 19:42
Du måste inte svara på en sån ”framstöt” , han kan inte heller förvänta sig ett svar. Och enligt AA är det något han gör för sig, han kan inte förvänta sig svar eller förlåtelse automatiskt.
För mig är det nog en fråga om vad man vill lägga energi på. Hade inte slösat dyrbar energi på en man som försökt mörda mig.
22 10 2007 at 19:42
@K 44147,
vad vet du som jag inte vet?Har du möjligen kontakt med MJ?Har du kontakt med mig?
Du är en sån dömande och illasinnad människa.Ditt enda syfte att läsa och kommentera min blogg, är din rädsla att du ska känna igen dig i något av det jag skriver.När ska du gå vidare?
Försvinn härifrån, allt du skrivit här (opublicerat), alla mail från dig och ditt anhang, samt bibban från min gamla mailadress, när jag fortfarande bodde kvar; med mailen där du skrev bla ”att du inte dog din jävel”, kommer jag att publicera på en annan bloggsida.Till allmän beskådning om någon orkar beta sig igenom dom hundratals galna mail du skrivit till mig, försvinn.
Och beredd frågar du? Är du beredd, att be om förlåtelse för dina handlingar mot pappa och mig? Övergreppen som du ”förlåter” genom att skriva att det kan du inte ta ansvar för, för vad du gjorde som barn eller ungdom.Jag ser det som ett erkännande. Är det ett sätt att be om förlåtelse? Har du bett dina arbetskamrater och patienter om förlåtelse? Patienterna som du höjde läkemedelsdoserna för? Har du bett mamma om förlåtelse för att du krökade ner dig, och pappa och jag fick ta hand om en avlägsen släkting från USA, som var inbjuden av dig till hennes begravning.Har du bett hamstrarna om förlåtelse som fick tändstickor uppstoppade i bakdelen?Har du bett din förra arbetsledare om förlåtelse, för att du hotat honom i telefon och mail? Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men eftersom du väljer att skriva kommentarer här, i mitt revir får du vänta dig såna här svar.
Far åt helvete med dig!Jag avskyr dig, har du inte fattat det?
22 10 2007 at 19:42
Så här skriver K 44147 i en kommentar som jag inte publicerar;
”Kom ihåg Vb , den ende som du kan kräva att jag försvinner i ditt liv, är du”.
Så stick härifrån då. Om du inte vill ha en utredning till på ditt kriminella CV.
22 10 2007 at 19:42
*hoppar upp å ner och viftar* Ja med Ja med ! Bort ! Schas! För även om dina kommentarer roar mig så är dom hopplöst förvirrade, svårlästa och jobbiga. Nej, man måste inte förlåta och med lång erfarenhet från AA och Alanon så nej, meningen är att han inte har rätt att förvänta sig förlåtelse utan ska kunna inse att vissa människor inte vill förlåta, personen ska då kunna gå vidare med sitt liv ändå. Och K, man är alltid nykter för sin egen skull. Ingen annans, inte ens i AA. Eller särkskilt inte i AA.
22 10 2007 at 19:42
Hade du inte hängt ut mig i din s.k. ”blogg”, hade det här scenariot inte uppstått. Det går an att skriva vedervärdigheter om mig, men du vill inte acceptera att jag går i svarmål. Ditt uppsåt är att konfrontera, fabrisera och provocera. Och då får du finna dig i att jag svarar dig därefter. Jag har inte bett om detta. Och vilken arbetsledare har jag bett att dra åt helvete?? Tala om det för mig. Det räcker med hans initial i namnet.
Kommentar från blogginnehavaren;
Var har jag hängt ut dig?Var står ditt namn?Mitt namn?Lägg ner, här kommer du ingenstans.Varför kommenterar du du mitt inlägg Fridens Liljor så nedsättande?Är du avundsjuk? Fattar du inte att du hänger ut dig själv alldeles själv? Tydligen vet du vilken arbetsledare eftersom du kallar den personen han, kan det inte vara en kvinna?
22 10 2007 at 19:42
Ett par värdefulla rader som vi alla bör ta fasta på:
Dagliga Reflektioner 22 oktober.
SANN TOLERANS.
Slutligen började vi inse att inte bara vi själva utan alla människor i viss mån är känslomässigt störda och att de då och då gör fel. Då började vi närma oss sann tolerans och insikt om vad verklig kärlek till våra medmänniskor faktiskt innebär.
(DE TOLV STEGEN/DE TOLV TRADITIONERNA,sid 64)
Jag slogs av tanken att alla människor i någon mån är känslomässigt störda. Hur skulle det kunna vara annorlunda? Vem av oss är andligen felfri? Vem av oss är kroppsligen felfri? Hur skulle någon kunna vara känslomässigt felfri? Så vad annat kan vi göra än ha tålamod med varandra och behandla varandra så, som vi skulle vilja bli behandlade i en liknande situation? Det är kärlekens innersta väsen.
Eller hur, E och Filippa??
————————————
Blogginnehavaren svarar;
”Så vad annat kan vi göra än ha tålamod med varandra och behandla varandra så, som vi skulle vilja bli behandlade i en liknande situation”,
sanna ord, men från din mun och tangentbord rent ut sagt skrattretande.Hahaa, vet du hur rolig du är?
mvh,
Vb
23 10 2007 at 19:42
Behndla varandra så som vi skulle vilja bli behandlade….jo du ! Den dag du. K behandlar mig med respekt, skriver dina kommentarer med respekt för mig och för blogginnehavaren då ska du får respekt tillbaka.
Du är inte den ende som kan de 12 stegen….så ;
4. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
Du verkar inte ha kommit dit ännu.
Som sagt, må ditt tangentbord få båda influensa och böldpest. Snarast.
23 10 2007 at 19:42
Oj här fanns mycket att läsa. Blir alldeles förvirrad i mina rosa tankar och undrar varför lämnar inte någon denna blogg som ändå bara irriterar sig på blogginnehavaren. Skulle inte livet bli bättre då. Livet är stort och man behöver inte trängas med dem man inte tycker om. Varken IRL eller i cybervärlden, bara en Rosa tanke….
Jag kan inte heller förlåta. Bitter är jag inte heller, men förlåtandet får någon annan stå för när det gäller mördarmänniskor. De får förlåta sig själva. Inte ironi!! Vill han ha en förlåtelse så får han gå till sitt innersta och se ifall han kan få det där. Kanske finns det krafter från ovan som också kan hjälpa till. Du behöver inte förlåta men dilemmet finns där vad händer? Du får skriva några väl valda ord i så fall om hans eget självläkandeförlåtandeprocess.
23 10 2007 at 19:42
@Rosababe,
tack för dina ord, verkligen.
23 10 2007 at 19:42
Förlåtelse kan man aldrig kräva av någon.
Man kan ödmjukt be om det, om man verkligen insett och förstått vidden av den skada man förorsakat.
Det är ändå alltid den som man ber om förlåtelse, som möjligtvis kan uttdela förlåtelsen.
Nionde steget handlar om gottgörelse, utan att skada igen. Det är också en nåd att stilla be om.
Man måste överlämna detta åt den man vill bli förlåten av. Och skulle man inte få som man vill här, ja, då innebär det att man accepterar faktum. Annars är man åter där, mitt i ett nytt övergrepp.
Det är en sak att läsa stegen. En helt och hållet annan sak är det att ta till sig innebörden och leva efter den!
Kram på dig Bettan. Du har rätt att reagera precis så som du behöver. Ingen jävel ska ha synpunkter på det.
24 10 2007 at 19:42
Kommer bara in för att kika lite och se på lilla rara Busan.
08 11 2007 at 19:42
Nej, du varken kan eller ska förlåta, det vore detsamma som att visa förståelse och acceptans för hans handling.
Aa och tolvstegsprogrammen, är nog så bra och har hjälpt många…men när det kommer till regelrätta mordförsök, går det inte ”att söka och få förlåtelse utan att skada ytterliggare”, där får en människa i MJ´s situation vackert inse att hän får hitta förlåtelse eller förståelse inom sig själv, på något sätt, därför att det finns överhuvudtaget inget oskadligt sätt att ens närma sig den man har försökt döda!
Som några ovanstående har påpekat, förlåtelsen är ett steg främst för dem själva, för att lämna det gamla och gå vidare.
Han får, om han har något intresse utav det, finna en annan väg att gå vidare, en som inte innebär någon som helst kontakt med dig!
Du går ju vidare, utan annat än obegripligt få och små utslag av bitterhet, du kämpar för att bygga upp ett liv igen, för att få ett fungerande skydd, inte bara för dig själv utan även för andra utsatta…en kontakt med MJ, om så bara brevledes, skulle inte vara dig till någon som helst hjälp på din väg!
Skulle han vara korkad nog att ens försöka, tycker jag att det vettigaste är att totalt ignorera det.
Kram.