Döden och livet

Är väl frågor som dom flesta av oss går och grunnar på. Existingfrågor tillhör livet. Och döden för den delen med. Att leva är att dö; att äta kakan och ha den kvar. En del äter glupskt, en del petar bara i ”maten”, lite försiktiga i tron att dom trots allt ska undkomma.

Jag har ingen dödsångest. Jag har livsångest. Så mycket svårare att komma överens med. Många viljor, och ibland lite ork.
Ibland får jag hjärtsnörp, du vet kan inte andas, hjärtat far som en stenbumling som lossnat från en bergvägg inombords. Då brukar jag resa mig upp och stappla till vattenkranen. Med händerna över bröstet, som en fällkniv snackar jag med mig själv.

– Är det äntligen dags nu? Kan det vá så väl?

Jag tror att jag kommit rätt långt, när jag inte blir rädd för mina tankar.

För mig handlar livet mest om att besegra rädslor, verkliga eller inte. Det är kruxet med livet.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

8 responses to “Döden och livet

  • livsglimtar

    Mmm kruxet är väl att få en medvetenhet om hur man tänker. Jag snackar ofta med mig själv och ber mig skärpa mig…
    Inte för att det hjälper alla gånger, just rädslor är så jobbiga då de oftas inte grundar sig på det som ska hända utan det som kan hända om ditt eller datt händer först..sen när jag har kommit fram till det jag har varit så rädd för då händer inte ett dugg och jag kan då känna att ”det är ju själva fan att jag ska oroa mig så i onödan”.
    Ja du Bettan plättan mycket ska vi människor ta oss igenom…
    Varmaste till dig

  • Någons mamma-Någons dotter

    Tror vi alla känner det lite så ibland, men för dig har allting ställt sig på sin spets. Jag tror inte tiden läker alla sår, men jag tror faktiskt att smärtan minskar i det mesta, om man bara ger sig tid. Och ro. Ta hand om dig!

  • Vb

    Tack båda två.
    Jag kanske inte var tydlig nog, just pga av min ”erfarenhet”, så kanske det är så att jag inte är lika rädd som jag var förut.För döden.

  • Birgitta

    Att leva är att varje stund närma sig det slutgiltiga – ingenting. Så tillvida man inte tror på reinkarnation eller skärseld, eller helvete, eller att man kommer till Gud.
    Helvetet på jorden vet jag ju om. Det är så påtagligt tydligt. Livet är hotfullt och i varje ”nu” finns ett ”sedan” som inte kan kontrolleras eller hejdas…
    Jag tycker om din text, den gäller nog för många. Jag tror att dödsångest egentligen är livsångest, i de flesta fall.

  • Miss Terious

    Här känner jag igen mig.
    ”Är det äntligen dags nu. Kan det va så väl”?

  • Miss Terious

    Ang.trackback. Försökte här på WP men då hamnade mitt inlägg på den andras blogg??
    🙂

  • Dandelion

    Vill leva, mer än nu och här tror jag nog men ser på något sätt fram emot döden som en befrielse.

  • Rosa

    Livsångest. Inte ofta man säger så, men dödångest hör man ganska ofta. Undrar egentligen hur många det är som bär på just livsångest, det är nog fler än vi tror. Livet pågår så ständigt, man lever, men döden, den vet vi ingenting om mer än att vi tror att den är befriande. Så med de orden ringandes i öronen bir livsångesten så mycket värre. Du lever med ”den” hela tiden. Och du BÖR göra någonting utav ditt liv. Men döden – den kan du bara acceptera. Och sedan så sover du – förhoppningsvis lika vackert som Törnrosa.
    Det gör ont i mitt hjärta att du ska behöva ha livsångest.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: