Bon Voyage!

Och Bon till allting, min kära dotter.

Idag åker du till Paris. Inte utan att jag får en liten klump i magen av oro. Du vet, morsor! När du kommer hem ska vi fira att du slutat mellanstadiet med glans. Jag är så stolt över dig och dina skolresultat. Du har en egenskap jag skulle behövt i plugget. När det kom till matten, så la jag bara ner. Hjärnan stannade, ville inte. Din hjärna har lite samma problem, men du ger dig inte med matten! Fantastiskt!

Ska bli spännande att höra dina franska eskapader,
åk sakta, njut, lär av livet;

Kom tillbaka fort!

Mamma

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

5 responses to “Bon Voyage!

  • Katrin

    Ja visst är man ambivalent när ens små liv ska ut på äventyr. Hon kommer säkert att ha en fantastisk resa!
    ha det gott! /Katrin

  • Birgitta

    Du minns väl hur stor och klok du själv var i just den åldern;) Och hon är säkert det och lite till…
    Förstår så innerligt din mix av känslor. Det kommer att bli härligt för henne!
    Kramar!

  • Syster Yster

    Vad underbart mjuk och fint skrivet. Kram och hoppas du tog ett skumbad 🙂

  • Miss Terious

    Hoppas hjärtegrynet har kul nu. Jag med är kass i matte men jag har ett gott sifferminne. Märkligt.

    Rent konkret hoppas jag att listorna leder till debatt. Det är bättre att försöka än inte alls, känns det för mig.

    Förresten var det inte något med trapets och din dotter. Uselt minne. 🙂

    KRAMAR 🙂

  • Hälsa (t) på därhemma « VendettanBettan

    […] Gullungen har haft en oförglömlig Frankrikeresa. Efter ett par dagar i Paris, vidare med snabbtåg till Montpellier och karneval där luftcirkusen var. Jag lånade upp en underbar rottweiler av vännen som skickade det rara kortet, och vi flanerade i bushen som tre trallande jäntor b.la till en av sjöarna jag saknar så mycket. Mitt i spenaten ser jag en “luffare” komma med en jycke, så jag blev lite extra uppmärksam eftersom rottisen är ny för mig. På ryggen hade mannen ett fiskespö. Döm om min förvåning, när det visade sig vara en polare som ingen ingen i inavelsbyn visste vart han tagit vägen; hade frågat lite sådär. Han hade också dragit, men norrut och hade undrat var jag tagit vägen. Dottern utsatte mig för ett ingående förhör efter mötet. Hmm, hon är för kul. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: