En börda lättare

Förlängningen av besöksförbudet klart! Puh, alltid ett stressmoment. Har många funderingar hur jag ska göra sedan.
Att leva på det här undantaget, resten av mitt liv håller inte. Magdalena Graaf valde det som jag tänkt på en längre tid. Att kliva ut i offentligheten. Bara vara. Jag.

Kanske inte genom att skriva en bok, men på något sätt göra mig ”offentlig” i mitt rätta namn, släppa på den sköra anonymiteten som inte är så anonym, och använda det som en sköld.Störst av allt är kärleken sägs det. I sex år var det så. Hur många gånger frågade inte MJ varför jag fastnade för honom? Än idag kan jag inte sätta ord på det. Jag vet bara att vi var sjukligt beroende av varandra. Kunde inte släppa taget, han då, och jag nu. Men nu av rädsla. Störst av allt är rädslan.

Ibland ser jag en silhuett som påminner om dig, någon som går som dig. Hela jävla livet stannar. Ser som i en tunnel av torr is, tunneln börjar snurra. Måste backa eller står jag kvar? Vet inte. Tumlar runt i tunneln och får inget grepp om vare sig tid eller rymd. Känns som någon spänner ett gummiband om skallen, ögonen håller på att tränga ut, magsäcken krymper för att komma upp ur strupen. Tystar det redan tysta ångestskriket. Skakar som en jordbävning inombords. Hela innanmätet förvandlas till gelé, framför allt hjärnsubstansen.

Jag har backat, vänt mig om. Och vet att nu tar det ett par dagar att landa igen. Och den överdrivna vaksamheten har vaknat igen.

Nu har jag några månaders respit att ta kommandot över mitt liv igen. Att bestämma i mitt liv, inte leva i ett krig……….

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

13 responses to “En börda lättare

  • Twilight

    JAg fattar inte hur du orkar. Du är en stark kvinna, en av de starkaste på bloggen .. Mycket beröm till dej för din ork.

    Mod.Beröm.Styrka.

    Kram

  • Kimberly

    Håller med föregående.

    Du är stark Bettan och du ska ha all eloge för det.

    Jag ska i alla fall visa mitt stöd till ROKS genom att sätta ut två dikter och skriva lite om kampanjen på min och min kompanjons gemensamma samarbete. Vi sätter det på en av våra sidor och visar därmed att vi stöder kampanjen.

    Tycker det är viktigt att göra våra röster hörda på alla sätt.

    Ska se vad jag kan hitta på mer.

    DET ÄR MYCKET VIKTIGT att det blir en ordentlig debatt om detta.

    Jag har en väninna som har det för jävligt just nu och jag ska be henne att ”följa med” hon sitter I skiten och blir slagen praktiskt taget varje dag.

    Hon kommer inte ur och han övervakar varje steg han tar.

    På lördag ska hon komma hem till mig för att fira min sons födelsedag och kolla på melodifestivalen då ska jag ta mig ett snack med henne.

    Jag vet att det inte är lätt att dra sig ur när man sitter i skiten, man är rädd och känner sig många gånger maktlös men det är ju därför vi vänner finns. (vilket man upptäcker VEM som är ens vänner när sånt här händer) det är viktigt att hon får veta att jag finns och jag tar emot henne när hon vill.

    Kimberly

  • Kriss

    Visst är du stark! Speciellt att du också kan ”ta” på svagheten fastän det gör ont, det blir man nog ännu starkare av tror jag.

    Jag tror också att kärleken övervinner rädslan, fast det kan ta lång tid. Och kärleken är ju inte alltid vart man tror att den är. Den var ju definitivt inte hos MJ, men du kommer att hitta den någon annanstans det bara VET jag.

  • trollhare

    En bok? Jag skulle sträckläsa den. Och säkert många andra. Det vore oerhört modigt att göra en sån sak, men så är du ju världens tuffaste brud också…

  • pysan

    Så skönt att besöksförbudet är klart.

    Kramar Pysis

  • Marcus

    Vad skönt höra,!
    Många varma kramar!
    hälsn Marcus

  • piraya

    du skriver så grymt bra – håller med en ovanstående kommentar om att skriva en bok….

    i mitt nästa liv är det inga klimatförändringar *ler’

  • Dandelion

    Den där skräcken som vänder ut och in på hela kroppen när man tror man ser skrället,då man inte vet om man ska backa, vända, springa eller krypa ihop till en hög, den tror jag aldrig man blir av med, man kan bli stark som fasen och verkligen våga sätta sej upp mot skrället – medveten – men när man står där överrumplad då kommer allt över en igen.
    Störst av allt är nog kärleken för de som sluppit rädslan, inget kan nog bli så enormt som den.
    Men jag tror på nån slags upprättelse, nån slags rättvisa.
    Det krävs en jävlar anamma och envishet och jag är säker på att du har det.
    Bakslag – ja säkert, konstigt vore det annars med tanke på det du varit med om, men tids nog så vinner trägen.
    En bok eller information på ett eller annat sätt – när du orkar och känner för det och om du vill, det sutte nog helt rätt kanske för både dej och allmänheten.
    Vad jag babblar på här, men jag tror du förstår vad jag menar.
    Lev väl.

  • cutebutpsycho

    Det griper tag när jag läser dina ord, de berör och sätter sina spår. Din begåvning att beskriva något jag aldrig upplevt men genom dina ord kan få en känsla av är fantastisk. Din styrka är enorm…

  • Filippa

    Åh du starka kvinna ! Jag förstår din tanke, den är ju samtidigt klok men skrämmande. Anonymitet är bra, offentlighet kan vara lika bra. Riktigt svårt val men vi är med dig vad du än gör 🙂 Stora starka och vårliga kramar /F

  • Soulsister

    Jag hade garanterat köpt din bok! Gläds med dig att besöksförbudet är förlängt. Du är en stark kvinna. Beundrar din ork, vilja och kraft!
    kram

  • Rosa

    Varför har du tagit bort länken hit från din ABsida? Krånglade till det för mig. Så enkelt att hoppa till den bloggen och så hit. (Fundera nu inte varför Rosa gör på det sättet, hon gör bara så…..)
    Det som slår mig när jag läser dina ord är att hjärnan lever verkligen sitt eget liv. Jag vet ju förnuftmässigt sätt att jag aldrigkan få se J igen. Ändå ser jag honom då och då. Och det lustiga är att jag ser honom i medelåldersmän. Får stanna upp för att riktigt vara säker att det inte är han. Att hjärnan omförvandlar hans unga ålder till nuet – hur konstigt är inte det? Förstår dig därför. För ditt förnuft kan ju ha helt rätt. MJ kan ju stå där nära, bara så där, närsom helst. Ändå spökar hjärnan, så ordet hjärnspöken stämmer verkligen.
    Hannas bok köpte jag till dottern i julklapp. Har glömt att fråga om hon läst den, jag ska läsa den hade jag tänkt.

  • Rosa

    Jamen nu gick det ju jättebra igen. Rosa tackar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: