Pergament

Vaknar med en otrolig skallebank. Den lurande, vilande förkylningens barriärer knäcktes av draget igår. Snöt ut halva hjärnsubstansen, svalde en painrealiver med kaffet; nu en stund senare orkar jag se solskenet utanför fönstret. Försiktigt så där….

Håller på sakta men säkert att förvandlas till en mumie. Stressutslagen i ansiktet håller på att förvandlas till brämtorra partier. Fnöske. Eller så är det klimakteriekärringsbesvär.

Ska jag satsa på en promenad i solskenet? Utan att svika mig själv, som jag gjort dom senaste dagarna. Ja, igår hade jag ”legala” skäl att vara hemma och släppa in glasmästaren efter plankintrånget. Som för övrigt var en upplevelse i sig själv. Inte bara glasrutans fall, utan att få herrbesök! Besök i sig själv är sällsynt när man lever skyddat, men det var ett klart välkommet avbrott, för killen var kanontrevlig. Skojade och nojsade så jag kände mig alldeles vanlig.

Och det är jag, fast i en ovanlig situation. Jag lever i exil i det land som kallas mitt och ditt.

Läs något intressant

Annonser

2 responses to “Pergament

  • Fred

    Haha… ja, lite Lactal skulle kanske göra susen! 😉

  • Trasig inuti

    Ville bara kika in.. för att påminna dig om att du är så oändligt värdefull.. och helt, helt underbar. Älskar dig..

    Kramar om med hela mig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: