Sår som aldrig läker / 2

Han bara sitter där!Läskigt kolugn, och låter blodet forsa ner på golvet.Jag är ju avstängd, så någon rädsla kan jag inte komma ihåg.Utan fram kommer den gamla larmoperatören i mig (jobbat med det) och börjar rota efter bandage att snörpa blodflödet med.
-Va fan skulle du ringa snuten för, frågar han.-Jag ringde inte snuten svarar jag.Jag ringde i första hand ambulans, jag visste inte vem som skulle dö här.Noterar att djungelkniven ligger på köksbordet utom räckhåll för honom.Han säger, vi säger att det var någon vi inte känner som gjorde det här och har stuckit.Men va fan, det kan jag inte göra heller replikerar jag.
-Ja, det var jävligt ONÖDIGT att ringa snuten.Jag kan åka till akuten imorrn och säga att jag blev överfallen.Det här blir bara skit av, fattaru, SKIT!

Han har stängt av samtalet med SOS, när han rispade mig i ryggen, och telefonen ringer.Det är snuten som ber mig att komma ner och öppna porten!?Nu var det ju lugnt, så jag kastade ut nyckeln från sovrumsfönstret.
Och in genom dörren kommer snuten först med dragna vapen, fram till oss i köket.Tar mig åt sidan, sjukvårdarna kollar mig snabbt; ingen större fara, men mördarjäveln får åka till akuten för ihoplappning.Det kunde inte vänta, så här i efterhand kan jag tänka att han skulle få ha förblött, det satans monstret.

Kvar blir jag och en bunt poliser.Det blir inledande förhör, muntligt med bandare, det blir viddeoförhör.Dom snokar igenom hela lägenheten och till min fasa hittar dom fler knivar, en del av mina köksknivar och en butterflykniv.Den sista hittade dom under bäddmadrassen på ”hans” sida.Allt droppas i bevispåsar.
I det här stadiet börjar jag bryta ihop, gråter, är förbannad om vartannat.Och börjar kolka i mig hans sprit han hade kvar.Men när polisen var klar med det”praktiska”, lämnades jag till mitt öde i prechockstatus.
Ringer en vän som kommer upp och blir rådd när hon ser blodbadet.Blod ser alltid ut att vara mer än det är, och när hon måste lämna för att gå ut med hunden tar en annan vän vid.Jag vågar inte vara ensam, fast jag visste att mördarn var i förvar.

Del 3 och sista delen lägger jag ut snart, så fort jag samlat mig igen.Jag skriver det igen, jag skriver för mig själv, ingenting annat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: